Tråden om Naglfar

Naglfar är ett svenskt melodiskt black metal-band från Umeå. Bandnamnet, som är skrivet på fornnordiska, syftar på asatrons fartyg Nagelfar (ett skepp timrat av döda mäns naglar). Naglfar bildades 1992 under namnet Uninterred av Jens Rydén (gitarr, sång) och Kristoffer Olivius (bas). Jens Rydén slutade efter inspelningen av albumet "Sheol".

Det är tre stycken grundmedlemmar i bandet: Kristoffer "Wrath" Olivius (sång), Andreas Nilsson (gitarr) och Marcus "Vargher" Norman (gitarr, bas, keyboards).

För att det ska funka live så plockar man in dessa musiker ibland: Alex "Impaler" Friberg (basgitarr), Efraim Juntunen (trummor) och Patrik Wall (basgitarr).

Diskografin:
"Vittra" (1995)
"Diabolical" (1998)
"Sheol" (2003)
"Pariah" (2005)
"Harvest" (2007)
"Téras" (2012)
"Cerecloth" (2020)

Trots verksamhet i ca 30 år släpper man inte album i tid och otid, i alla fall inte dessa dagar.

Naglfar brukar spela live på festivaler runt om i Europa och ibland är det turné. Speciellt mycket live i Sverige är det dock inte.

Hur tycker ni Naglfar står sig i black metal-konkurrensen?

Ett band jag helt klart måste kolla upp. Gillar Amon amarth som spelar melodiskt death metal så det låter intressant.

Dåligt. Naglfar är (tillsammans med Dark Funeral, Shining och Watain) ett av Sveriges mest överskattade black metal-band. De övriga nämnda banden var dock ganska bra i början av karriären, men Naglfar har verkligen varit tråkiga hela tiden.

Naglfar har väl någon låt som handlar om nordisk mytologi men tror inte man ska jämföra bandet med Amon Amarth bara därför. Det är inte samma typ av riff eller samma typ av sång.

Ska du ändå testa på Naglfar, och inte brukar lyssna på black metal i vanliga fall, melodisk eller ej, så kan du ju börja med en refrängbaserad låt som "The Perpetual Horrors". Andra bra start-låtar kan vara "Harvest" och "Unleash Hell".

Inte mycket postat i tråden senaste åren.

Naglfar har hur som helst påbörjat inspelningen av det kommande albumet.

Jag gillade dem när de var som allra ondast på plattorna med Jens Rydén. Diabolical är fantastisk, och även Sheol. Olivius är grym, och de senaste plattorna håller alla jämn kvalitet, men inte riktigt samma nivå som det hypermelodiska kräksgurglet på låtar som "12th Rising" och "I Am Vengeance". Den senare är riktigt misantropisk och go! Eller vad sägs om rader som:

I am vengeance incarnate, your futile world I shall desecrate
I bear the mark of all demons like an aura that drips of venom
I am the bringer of the final war
Your god lies dead in his own shit and gore
Rest assure that all of you will die
You insolent fools shall breath [sic] no more

Så här då: Jens Rydén var grym som tusan, bland det bästa vi haft i Sverige i vokalistväg. Kristoffer Olivius är hyfsad i min bok men en bra bit ifrån föregångaren. (Live kan man dock tro Olivius är besatt.)

På tal om "Sheol" så är en av mina favoriter där "Black God Aftermath". Sättet han spottar ur slutet på denna textrad i första versen...

"In shadows entangled, in solitude I mourn"

Det är ett orgasm-framkallande ögonblick.

Man kan ju tycka att Naglfar är ett tufft band på ytan med skriksång, misantropiska texter där man spyr galla på gud och religiösa ting och så vidare. Men deras vokalist Kristoffer Olivius jobbar faktiskt som vaktmästare för Svenska kyrkan

Sökte på hans namn och fick fram en artikeln där det stod lite om uppväxten osv.




Vad ska vi säga om detta lite oväntade tilltag? Lite som när Glen Benton gick i kyrkan och gifte sig?

Ett nytt album med Naglfar verkar då dröja trots att bandet påstår att det är klart sedan länge.

Noterade att gitarristen i bandet - Andréas Nilsson - har ett projekt som jag missat, Occasum. Grumligt ljud och inte speciellt melodiskt (i jämförelse med Naglfar).

🤣🤣🤣

Hade ingen aning, men kul.

Naglfar har någon slags kultstatus, liksom Jens Rydén, men jag måste säga att jag aldrig fattat storheten. Kanske inte skulle ta det så långt som någon tidigare som buntade ihop dem med Dark Funeral och Watain,.men jag förstår vad de menar.

Bekräftar återigen att satanisk BM ofta bara är ett tröttsamt poserande, i synnerhet när det kommer till de lite större namnen.

Jag kan förstå om han vill göra motstånd mot sin religiösa uppväxt med att spela Black Metal. Men jag förstår då inte varför han jobbar inom kyrkan som vaktmästare.

Då är han allt annat än true. Men lite kul är det ju.