Får uppgifter från misstänkts anhöriga användas som bevis?

Det är det jag undrar.

Exempel:
Person A begår ett grovt rån och grov misshandel, då denne först med kraftigt våld rånar person B och så vid annat tillfälle knivhugger person C.

Person D (mamma till person A) och person E (storebror till person A ((helsyskon)) plockas in till förhör.

Person E (storebror till person A) golar ner person A och kommer med mycket besvärande uppgifter gällande person A:s skuld. Person D (mamma till person A) kommer med uppgifter som stärker polisens misstankar mot person A.

Åklagaren åtalar person A för brott och har egentligen inte så mycket bevis. Åklagaren åberopar person E:s förhörsuppgifter som den tyngsta bevisen. Åklagaren menar att person E är mycket trovärdigt och har lämnat uppgifter om att person A erkänt brottet och detaljer om detta.

Person A själv nekar till brottet.

Får anhöriga vittna under ed eller inte? Är anhöriga skyldiga att vittna om de blir kallade?

Om person E (storebror till person A) kommer till rättegången och vägrar vittna och vägra stå för sina uppgifter denne lämnat i polisförhör, får åklagaren åberopa förhörsuppgifter i förundersökningen? Har det nån betydelse att man är anhörig till den åtalade personen?

Kan anhörigas uppgifter från förundersökning användas som bevis i rätten, om anhörige drar sig tillbaka?

Såklart att de kan. Vilken lag säger att uppgifter inte får användas som bevis i rätten...

Nära anhöriga har inte vittnesplikt. Om man ändå vittnar kan förundersökningsförhör åberopas som bevisning under rättegången.

Du har rätt i att det är så, men det är inte självklart. Alla länder har inte fri bevisföring.

Svar: NEJ. Anhöriga (i detta fallet mamma och storebror) har rätt att avstå från att vittna/förhöras under domstolsförhandlingen. Skulle dom ändå välja att göra detta, så kommer dom INTE omfattas av vittneseden. Om en anhörig avstår från att vara med på vittnesförhör under förhandlingen, så får heller inte polisförhör, SMS, mail eller liknande från dessa redovisas som bevisning.

Skall vi lämna detta och bara prata bevisvärdering, så skulle ALDRIG en förhörsuppgift (oavsett om den kommer från en anhörig eller icke anhörig) på egna ben kunna leda till en fällande dom. Det måste kunna styrkas av annan/övrig bevisning.

Du har fel. Eftersom en anhörig inte omfattas av vittnesplikten, så skulle det vara att kringgå detta om man förde in uppgifter från ett polisförhör med den anhörige, som bevisning under förhandlingen, om denne valt att inte vittna. Lagen som reglerar detta är Rättegångsbalken 36:3. Därutöver finns också stöd till detta i doktrin och HD-praxis.

Då vet vi nu alla bättre att det inte finns risk att bli dömd för mord trots att man skyldig om uppgifter från polisförhör inte får tas i beaktande.
Hur känner du inför att mördare och terrorister ev frias och går lösa pga Rättegångsbalken 36:3?

Men om det inte finns några övervakningskameror som fångat händelseförloppet, men att målsäganden har rättsintyg som dokumenterat skadorna och där det genom rättsintyget styrker att allvarligt, kraftigt våld utövats med tillhyggen nyligen på båda målsägandena. Att skadorna överensstämmer med hur dessa uppkommit, t.ex att målsägandena säger att rånet/överfallet gått till på ett visst sätt med ett viss tillhyggen.

Och när den misstänkte grips, så beslagtar man den misstänktes kläder. På den misstänktes kläder finns blod från båda målsägandena.

Det finns inga övervakningsfilmer som visar själva händelsen, misstänkt har ingen alibi, den misstänktes storebror berättar detaljerat att misstänkt vänt sig till storebrodern och erkänt det grova rånet/grov misshandel, inga ögonvittnen finns till händelsen och så var rånaren/överfallaren maskerad.

Att man t.ex hittar blod på misstänkts kläder tyder såklart att någon form av kontakt skett med målsäganden, men styrker själva blodet att det just skett rån, grov misshandel, eller bara vanligt bråk som inte omfattar av anmälningarna?

Tänkte att med ovanstående omständigheter med inga ögonvittne, inga övervakningskameror, rättsintyg, målsägandens blod på misstänkts kläder (helt andra kläder än vad som användes vid brottet) och så storebror till misstänkt som påstår att misstänkt erkänt gärningen för honom, är det tillräckligt nog för att döma den misstänkte? Om storebrodern drar sig tillbaka och vägrar vittna i rättegången, då faller ju uppgiften om påstått erkännande från misstänkt, som storebrodern uppgav?

Oj, här var det tvära kast! Här får vi förtydliga lite :-)

1. Det är alltså bara polisförhör från ANHÖRIGA som valt att INTE vittna under förhandlingen, som inte får läsas upp.

2. När det gäller Mord och Terroristbrott, där anhöriga väljer att inte vittna (och man därmed inte kan hänvisa till deras vittnesförhör), så finns det ju fortfarande otroligt många andra möjligheter till bevisning för att styrka gärningen.

3. Oavsett vems förhör det än handlar om så har ju en uppläst vittnesuppgift väldigt lågt bevisvärde - av många anledningar: Dels för att man inte vittnar under ed i ett polisförhör. Dels för att man bara har frågorna, som den enskilde polismannen ställde där och då, att förhålla sig till - Man kan alltså inte som åklagare/advokat ställa andra frågor eller ställa frågorna på annat sätt/med annan vinkel. Dels för att man inte vet vilket sinnestillstånd den förhörde befann sig i vid tiden för förhöret etc. Allt detta sammantaget är ju anledningen till att man kallar vittnen för att vittna på plats under rättegångsförhandling.

Där lärde jag mig något nytt. Det stöds även av den här videon.

https://advokatmassi.se/2019/05/06/maste-man-vittna-i-polisforhor-fraga-advokaten/

Först och främst skall sägas att bara för att en misstänkt berättar om en händelse för någon (t ex sin bror) så behöver ju inte det betyda att det är sant. Den misstänkte kan ju ljuga och hitta på. Den kan vilja "imponera" eller helt enkelt ta på sig någonting som någon annan gjort. Samma sak gäller ju "vittnet" (brodern) den kan ju ha missuppfattat saker som den misstänkte berättat eller rent av vilja sätta dit brodern och därför ljuga ihop att denne skall ha berättat om händelsen. Så bara för att en person berättat någonting eller att ett vittne berättar att någon annan berättat om ett brott, så behöver inte det betyda att rätten skall ta detta som 100% intäkt att det är sant och så det gått till.

Går vi tillbaks till det frågan handlar om så skulle jag säga att om det finns dokumentation och rättsintyg som styrker att allvarligt, kraftigt våld utövats med tillhyggen. Om även kläder hittats där målsägandes blod finns, så är ju det jättebra bevisning oavsett vad ett vittne skulle säga. Så finns denna bevisning så finns det ju goda möjligheter att utreda vidare, leta spår från den misstänkte, hitta andra vittnesmål osv. Det är ju inga större konstigheter, det är ju liksom så en vanlig utredning går till - Bevisningen skall/måste ju kunna stå på egna ben. För hur du än vänder och vrider på det så är ju vittnets/broderns uppgifter bara någonting han hört från någon annan. Han har ju inte varit där själv och han har inte sett någonting.

Får man verkligen inte åberopa kommunikation utanför förhörssituationer från anhöriga?