Kris i relation, otrohet osv.

Jag tycker det är värt att satsa.
Visst hon har haft sex med annan men det är "bara" sex. Skillnad om hon älskar någon annan.

När man har barn så tänker man lite mer på hur ens liv ser ut varannan vecka. Vill man det?
Jag hade absolut gett det en chans till i din situation men då måste ni verkligen lägga exakt alla kort på borden. Sen kan ni börja om och händer det igen eller ni glider isär. Ja då kanske det är bäst.

Men jag hade hållit ihop nu.

Fantastiskt bra inlägg!

Om du ska gå vidare så krävs det att du accepterar att hon har varit otrogen. Accepterar och förlåter.
Att du förlåter betyder att du aldrig kommer kunna dra upp det igen.
I en konflikt kan du aldrig någonsin säga "amen du då!!?? Du var ju fan otrogen!" ...eller liknande.
Klarar du av det?

Det är inte alls omöjligt att HON blir (extra) svartsjuk nu, eftersom hon kanske tror att du innerst inne tycker att det står 1-0 till henne och du därmed har en upp.

Jag säger: Det finns inte en chans i helvetet att det här kommer funka i längden. Detta av två anledningar:
1. Ni har andra problem, eller om jag ska kalla det svårigheter. Dels iom. barn med särskilda behov. Ni måste vara EXTREMT stabila i övrigt om ni ska lyckas överleva en otrohet.
2. Det var inget hon gjorde på fyllan, utan inledde en helt ny relation vid sidan om. När du tog upp det så nekade hon. Det var alltså inget misstag från hennes sida utan något hon noga planerat och kalkylerat riskerna med. Ändå körde hon på.
2.1 - Hur kan du någonsin lita på en sådan människa??
2.2 - Har du INGEN stolthet? Hur kan du låta en människa behandla dig på det sättet och komma undan med det? En människa som ska vara den personen på jorden som du ska kunna luta dig emot i vått och torrt.
Sen vill HON att ni ska bli starkare än någonsin??!! Alltså vad är det för fel på folk?

Du nämner två saker som stora orsaker till att du inte vill lämna. Barn och pengar.
Barn: Jag förstår. Det är inte en ultimat situation och du vill inte riva upp barnets trygghet. Men... Låt mig påminna dig. Det var inte DU som var otrogen.
Barn anpassar sig om man ger dom förutsättningar. Barnen ska alltid komma först. Även när du träffar nästa. Dom behöver all din kärlek och om dom får den så klarar dom av en ny livssituation.
Pengar: Jag gissar att det är här skon klämmer mest.
Du är 30 år (typ). Du har 20-30 år på dig att återhämta dig ekonomiskt. Troligtvis klarar du av att göra det betydligt snabbare än så. Säg 5 år så är du på samma plats som nu. Pengar är inte allt. Man mättar mun efter matsäcken.

Ponera istället att HON gör slut om fem år. Då har du ändå inte fått välja vilken ekonomisk situation du ska ha.
Du har ingen aning om när hon tröttnar och drar - och tar hälften med sig.

Du frågade också om du skulle ge det ett år för att se efter.
Om ett år kommer du sitta där igen. "Jo alltså... Nu när vi har det här och det där vill jag ju inte lämna, fast hon har varit otrogen igen. Jag ger det ett år till så får vi se".
Rätt vad det är sitter du där och undrar var åren tog vägen - bitter och eländig.

Du har bara ett liv.
Gör det bästa av det.
Se till att vara den som styr skutan. Just nu dikterar hon villkoren i ditt liv. Vill du ha det så?

Skulle det kännas bättre om du var otrogen själv? Börja där. Då får vi se hur mycket hon skrattar då.

Trevlig helg.


Inte ett pjåkigt inlägg men det är naivt.
En kvinna kan vara många saker men inte nån som blir påsatt av andra män.

Kom igen. Hon är otrogen, dessutom en längre tid.
Hon skiter fullständigt i såväl dig som erat gemensamma barn. Och du frågar nu vad HON behöver?

Då vill jag fråga, har hon frågat vad DU behöver? Vad HON behöver göra annorlunda osv?

Jag hoppas att du inser att hon lägger över sin otrohet på dig. Det är aldrig ditt fel att hon väljer att inleda en otrohetsaffär. Har man problem pratar man om detta, och försöker lösa det. Man går inte och inleder en relation bakom sin partners rygg.
Du måste väl själv inse hur idiotiskt det är att gå och inleda (dessutom en längre), otrohetsaffär, för man "tror" att ens partner ska lämna en.
Det är hon som ska bevisa för dig att hon går att lita på.
Det är hon som ska förstå och visa intresse över vad DU behöver.
Här har det helt vänt, utifrån din text. Verkar mer handla om att allt är ditt fel, och det är du som ska göra saker annorlunda.

Att ni har ett barn betyder inte att man måste hålla ihop.
Din fd partner har tydligt visat hur lite er familj är värd.

Haha så sjukt, dessa 2 inlägg låter som min egen strid i mitt eget huvud....

Hjärtat vs Hjärnan.

Detta är som att man har 2 olika personer i hjärnan som för en strid med varandra för tillfället.

Jag tycker att du ska ge det en chans och då helst i parterapi, där ni går till botten med vad det är som har lett till att situationen ser ut som den gör idag.
Om det finns en vilja hos henne att fortsätta, så tycker jag absolut att ni ska smida medan järnet är varmt. Samt, såklart, om det finns en genuin vilja hos DIG att fortsätta, inte bara faktorer som att "jag inte vill bli hälften så fattig" om ni skulle separera.

Det går alldeles utmärkt att lägga otrohet bakom sig, men bara om ni arbetar på förhållandet och på de problem som ni ju uppenbart har- och inte skuffar dem under mattan.

Ha lite självrespekt nu för fan.

Ni kanske ska börja på swingerklubb eller liknande.... själv hade jag kastat ut ludret men lika barn leka bäst.

"Bara sex" - Va fan är detta för skitinlägg?
Det är inte bara sex.
Hon har ju upprepade gånger ljugit honom rakt i ansiktet kring affären.... Det krävdes alltså att han tog de båda på bar gärning, för att hon skulle erkänna.
Hur ska man kunna lita på en sådan person igen?
Det handlar först och främst om förtroende, och inte om själva sexet.
Det har alltså varit ett utstuderat ljugande för såväl honom, som det gemensamma barnet.

Det är först och främst inte han som ska gå i terapi, eller i varje fall inte föreslå det.
Hon måste först och främst visa vad hon vill göra för förhållandet, vad hon ska göra annorlunda för att han ska kunna lita på henne igen.
Det är alltså hon som bör/ska visa viljan, inte han.
Han ska lyssna till det hon säger, men de första stegen måste komma från henne.
Utifrån texten verkar så inte vara fallet, utan hon skyller ifrån sig,och han börjar prata om vad han kan göra annorlunda.

Jag tycker inte det är ngn prestige i vem som föreslår parterapi först. Om hon skyller ifrån sig och vill skjuta saker under mattan, men ändå påstår att hon vill fortsätta, desto mer anledning för dem båda att gå i parterapi. Där kan de komma fram till vad de kan göra annorlunda, eller om det ens är realistisk att de skulle kunna göra något annorlunda.

Om jag har fattat det rätt så - har de ett barn med speciella behov (90% av äktenskap med det problemet brukar gå i kras)- kommer corona- han drar sig undan- hon känner sig ensam och går ut o festar- > klassiskt scenario för kris och otrohet.
Hennes beteende är ett symtom på deras problem.

TILLÄGG!!
... med det inte sagt att det är HANS fel heller. man kan väl må dåligt och dra sig undan. men It takes two to tango.