SSRI - hur ska man välja?

Jag vet att det är meningen att läkare ska göra det åt en men efter att ha tappat förtroende för både primär- och specialistvård (4 läkare på 3 mån) och framöver står inför att eventuellt välja en tredje SSRI som förhoppningsvis funkar för mig inser jag att jag måste göra research och ta beslut själv.

GAD, socialångest, sömnstörningar och panikattacker för min del. Resulterar i återkommande mer eller mindre djupa depressioner (skulle säga att "depression light" är mitt normaltillstånd).

Provat Sertralin som jag mådde "konstigt" på (frånkopplad, yrsel), Venlafaxin som med noradrenalinkomponenten snarare drev på panikångesten och sömnstörningarna ännu värre + starka svettningar, yrsel mm. Båda har dock hjälpt i att lyfta mig från de depressiva tillstånd jag befunnit mig i just då. Men sen kostar det helt enkelt mycket mer än det smakar.

Jäkligt less på att kliva på något man mår skit på i månader, kliva av detsamma och må skit i månader för att sen börja om som någon form att testpilot för psykofarmaka. Så hur tar man ett så välgrundat och informerat beslut som möjligt? Hur har ni gjort?

Överväger escitalopram i lågdos.

Lämna bedömningen till ansvarig läkare, sluta att vara sin egen Google-doktor.

Vad du än gör, så prova tänk en extra gång innan du provar det. Att börja laborera med lyckopiller och andra partydroger är ett säkert sätt att förvärra sin situation då det så gott som alltid leder till ett tungt missbruk.
Att känna sig lite nedstämd eller trött emellanåt är fullt normalt och inget som botas med psykofarmaka. Visst, man kan få kortsiktiga effekter, men i det långa loppet är det bättre att, så att säga, välja glädjen. Ta ett svettigt träningspass, se en rolig film eller drick ett par öl med några kompisar så skall du se att du känner dig bättre sen. Lycka till, bror!

Sertralin har jag hört har många biverkningar. Rätt oklart varför också även på låg dos.

Stämmer. Förutom illamående, blodiga diarréer och huvudvärk orsakar drogen rubbningar i den normala hormonbalansen i hjärnan och är delvis kraftigt beroendeframkallande. Jag vet att detta forum är ganska drogliberalt och att det i P&P kryllar av haschtomtar, men vill ändå uppmana alla att säga nej till droger.

Att det så gott som alltid leder till ett tungt missbruk är en konstig formulering. Det är inte heroin eller kola vi pratar om här. Problemet är ju som TS skriver att det är jävligt jobbigt kliva på något man kanske mår skit på i månader för att sen kliva av detsamma och må skit i månader igen.

Sen betackar sig nog TS från klämkäcka tips om filmer och öl. Är man deprimerad med GAD, socialångest, sömnstörningar och panikattacker så är inte alkohol att rekommendera öht. "En rolig film" finns inte på kartan när allt är nattsvart.

Lyssna på vad din kropp säger istället så vet du nog hur du skall göra. Det finns inga quick fixes till allmänna psykiska besvär. Du måste göra grovjobbet själv.
SSRI förstör kropp och själ i längden och du riskerar allvarliga bestående konsekvenser. Har sett flertalet medlemmar i forumet som drabbats av PSSD och överväger självmord.

Om du struntar i varningarna, prova escitalopram du.

Mirtazepin kanske kan vara ett alternativ?

Testade en del olika preparat för några år sedan, det som tillslut funkade var just escitolapram i låg dos. 10mg/dag. Tog mot bla panikångest.

Men det är lite lotteri verkar det som, det som funkar för vissa är en mardröm för andra.
Att konsultera läkare är egentligen meningslöst då de bara trycker på en massa preparat utan att veta varför man ska ta just det.

Jag tänkte på samma sak. I perioder har Mirtazapinet hjälpt mig ganska bra tror jag, utan några större biverkningar egentligen. En viss viktuppgång hade jag väl det första året iofs.

Neje verkligen inte Du blir som en zoombie till slut.


Visst är det så. Läkaren är en del av problemet tyvärr då denna är ekonomiskt beroende av läkemedelsindustrien. Enda hållbara lösningen är massor med motion, frisk luft, bra kost och sömn.

Har du testat så många SSRI på 3 månader menar du, eller är det bara läkare du bytt? SSRI kräver ofta en lite längre insättning innan man kan säga hur det påverkar en, så om du bytt medicin så många gånger på kort tid är det inte konstigt att inget fått chansen att funka.