Någon annan som har provat detta? Jag har sen gymnasiet varit lite sökande efter annorlunda livsstilar för att inte hamna i hamsterhjulet med jobb och bostadslån och allt sånt där. Tittat på klipp på youtube av folk som lever i någon stuga ute i öknen eller liknande, följt vanlifetrenden osv, men inget seriösare än fantasier från min sida.
Men för 2 år sedan när jag var klar med mitt kandidatprogram på universitet så hade jag verkligen ingen aning vad jag ville göra och pandemin krånglade till mycket, så jag jag för mig att jag skulle testa att leva helt utan en riktig bostad. Efter examensarbetet och lite sommarjobb så tog mitt och polarens kontrakt på vår lägenhet slut och istället för att leta upp något nytt eller lämna studentstaden så blev jag kvar utan något hem.
I början var det mest på skoj och jag ville mest bara hänga kvar och uppleva det göttigaste i studentlivet med nollningen och alla fester i början av höstterminen för att sen dra hem till min hemstad och päron. Var rätt övertygad om att jag inte skulle palla värst länge. Jag kastade, sålde och gav bort mycket av det jag ägde, stashade en del saker hos mina föräldrar när jag var där på sommaren och sen tog jag ett par väskor och flyttade in i vardagsrummet hos en polare som bodde i ett kollektiv. Dealen var där att jag kunde sova på golvet i ett hörn eftersom vardagsrummet inte användes som ett vardagsrum utan var en sorts förvaringslokal åt den som ägde lägenheten, jag kunde också bara stanna där tills början på oktober. I början sov jag där varje natt och det var helt okej, men snart började jag hitta andra ställen att sova på. Ofta på soffan i något kollektiv efter en fest eller i det gemensamma utrymmet i studentkorridorer. Hoppade runt väldigt mycket och när oktober kom så var jag så van detta att jag fortsatte av bara farten istället för att åka hem till päronen som jag först tänkte...
Sen har det rullat på bara, fast jag nästan hela tiden har tänkt att jag gör bara detta i någon månad till och sen drar jag. Men nu har det snart gått 2 år. Har fungerat väldigt bra och jag har haft väldigt kul under dessa 2 år. Träffat mycket kul folk och fått flera nya vänner.
Och friheten har varit det absolut bästa, det har varit väldigt avkopplande att vara borta från det "vanliga" samhället. Självklart går det inte att jämföra alls med folk som är hemlösa pga missbruk eller psykisk ohälsa eller för att de saknar pengar. Men det har aldrig varit min mening heller. Jag är helt med på att jag har det rätt lyxigt som kan hoppa av det här livet när jag vill.
Någon annan som har testat något liknande?
Men för 2 år sedan när jag var klar med mitt kandidatprogram på universitet så hade jag verkligen ingen aning vad jag ville göra och pandemin krånglade till mycket, så jag jag för mig att jag skulle testa att leva helt utan en riktig bostad. Efter examensarbetet och lite sommarjobb så tog mitt och polarens kontrakt på vår lägenhet slut och istället för att leta upp något nytt eller lämna studentstaden så blev jag kvar utan något hem.
I början var det mest på skoj och jag ville mest bara hänga kvar och uppleva det göttigaste i studentlivet med nollningen och alla fester i början av höstterminen för att sen dra hem till min hemstad och päron. Var rätt övertygad om att jag inte skulle palla värst länge. Jag kastade, sålde och gav bort mycket av det jag ägde, stashade en del saker hos mina föräldrar när jag var där på sommaren och sen tog jag ett par väskor och flyttade in i vardagsrummet hos en polare som bodde i ett kollektiv. Dealen var där att jag kunde sova på golvet i ett hörn eftersom vardagsrummet inte användes som ett vardagsrum utan var en sorts förvaringslokal åt den som ägde lägenheten, jag kunde också bara stanna där tills början på oktober. I början sov jag där varje natt och det var helt okej, men snart började jag hitta andra ställen att sova på. Ofta på soffan i något kollektiv efter en fest eller i det gemensamma utrymmet i studentkorridorer. Hoppade runt väldigt mycket och när oktober kom så var jag så van detta att jag fortsatte av bara farten istället för att åka hem till päronen som jag först tänkte...
Sen har det rullat på bara, fast jag nästan hela tiden har tänkt att jag gör bara detta i någon månad till och sen drar jag. Men nu har det snart gått 2 år. Har fungerat väldigt bra och jag har haft väldigt kul under dessa 2 år. Träffat mycket kul folk och fått flera nya vänner.
Och friheten har varit det absolut bästa, det har varit väldigt avkopplande att vara borta från det "vanliga" samhället. Självklart går det inte att jämföra alls med folk som är hemlösa pga missbruk eller psykisk ohälsa eller för att de saknar pengar. Men det har aldrig varit min mening heller. Jag är helt med på att jag har det rätt lyxigt som kan hoppa av det här livet när jag vill.
Någon annan som har testat något liknande?