Ser alla världen på totalt olika sätt?

Tänk dig att fotot är en särskild individs bild av dig medan det som spegeln visar är en annans. De båda ser en äkta version av dig men den med fotots perspektiv tycker att du ser lite bättre ut. Så tror jag olika människor fungerar eftersom verklighetsuppfattning är subjektivt.

Fiskar kanske tycker att fjället är attraktivt i stället. Vi kan inte veta om vi ser samma färg. Vi har bara lärt oss att det vi ser kallas för den färgen.

Tycker det osymmetriska i ansiktet syns tydligare på foto.

Intressant fråga TS! Jag har tänkt mycket på detta själv men kommit fram till, i exemplet färger, att det ändå finns "accepterade" färgkombinationer osv. Det är forskat på hur vissa färger får en att känna mm. Men det kan som du säger vara så att dessa färger egentligen inte ser likadana ut för olika människor. Vårt samhälle är byggt på att vi "ser" samma saker men det finns ju alltid en risk att vi alla är fast i vår egna lilla värld anpassad efter oss själva osv. osv.

Det känns svårt att komma fram till något för det går ju aldrig att veta hur världen fungerar egentligen.

En favoritfärg är inte en färg.
En färg saknar informationen som gör den till favorit.
Den informationen är lagrad i dig. Hur ska någon annan se det?

Tänker på det här ganska ofta. Faktiskt oftast på morgonen när jag stänger ytterdörren på väg till jobbet. Kan inte låta bli att fundera på det där med att saker och ting "ser ut" på ett visst sätt pga mina subjektiva mänskliga glasögon. Det sista jag gör innan jag stänger dörren är att ge lägenheten en sista blick - sen stänger jag dörren........ sen tittar jag in i dörren och undrar hur det nu "ser ut" där inne, nu när det inte finns några ögon som observerar. Förstår såklart att det inte ser ut på något visst sätt där inne. Det är bara energi.
Men hur ser nu energi ut utan någon som observerar, vill jag desperat fråga mig själv.
Det ser inte ut på något visst sätt öht givetvis och det är en svår insikt att acceptera i hissen på väg ner till bilen. Stör mig rejält på att den mänskliga bilden av min lägenhet försvinner helt och hållet i samma sekund jag stänger dörren. Som mest finns den i min hjärna, i mitt minne.

Hade en annan människa öppnat min dörr och tittat in, vem vet.. kanske ser de andra färger och uppfattar saker lite annorlunda. Den där svårtolkade kjolen som gick viral för några år sen är väl ett av de bättre exemplen, när vissa tyckte den var vit och guld, medan andra såg den som svart och blå.
En påminnelse om att inte ta självklarheter för givet.