Kvinnor nöjer sig med medelmåttiga män?

Är alla kvinnor 10:er?

Eller finns det sådana som också är medelmåttor?

Ja i och med den monogama kulturen vi lever här i Sverige blir det ju automatiskt så kan man tänka sig i och med att de flesta män Och även kvinnor är medelmåttiga. I vilken aspekt? Alla aspekter kopplat till ens livsstil menar jag då. Vad är skillnad på en medelmåttig livsstil och en icke medelmåttig livsstil? Det kanske ni själva kan svara på i diskussionen för ökad självinsikt? Men antar att de flesta har ett hum.

Givetvis är de mest åtråvärda männen mest eftersökta. Men att de flesta kvinnor ändå nöjer sig med en medelmåtta då de känner att de inte kan leva upp till den höga standarden. Antingen undermedvetet eller medvetet. Känner någon kvinna igen sig här? Hur känns det att eran partner, man Och kanske pappa till ens barn var ett andra eller tredje val. Kanske femte val? Hur känner ni män på att era kvinnor kanske drömt om ett mindre medelmåttigt liv men nöjt sig?

Vill ni både män och kvinnor leva mindre medelmåttiga liv? Vad gör ni för att realisera denna drömmen? Känner nån att detta "nöjandet" är ohälsosamt och att det inte gynnar er?

Känner att många blir kära (eller "kära"?) sen blir det medelmåttiga liv med 9-5 kneg and hem o kolla Netflix kanske gymma äta middag osv. Högst nån parträff eller evenemsngs besök ibland. Inget spektakulärt alltså. Medans många i yngre dagar drömde mycket större än så. Detta slutar ofta i att kvinnnan, om inte båda känner sig otilfredställda i längden. Vardagen blir gråare för varje helg som går. Om inte mannen har ett högre syfte med sitt liv kommer glöden att saknas i förhållandet?

Vad är ett spektakulärt liv? En spontan tanke som väcktes i tråden:

"Jag kan se ett spektakulärt liv framför mej med mycket romans och romantiska stunder. Men att detta oftast avsaknas i de flesta medelmåttiga Svensson relationerna. Då män ofta inte är så romantiska av sig pga rädsla för att uttrycka känslor osv. Brist på fantasi och ett allmänt medelmåttigt tankesätt"

Så många kvinnor nöjer sig med en medelmåttig man till en början. Men att det i längden blir för otillfredställande och där med söker de sig vidare. Frågan är ju dock om det kommer gå bättre andra gången. Kanske att de höjer sin standard en aning men ändå nöjer sig med en högre standard av medelmåtta än att istället verkligen hitta sin dröm partner och leva de spektakulära livet de verkligen drömt om?

Detta kan man dock även koppla till ohälsosamma och onaturliga förväntningar. Vissa kvinnor målar säkerligen upp ett onaturligt och skevt spektakulärt liv baserat på hjärntvätt från Disney filmer t.ex. Men min poäng är att det finns spektakulära män, kvinnor och livsstilar som är hälsosamma och naturliga.

Kan det vara så att kvinnor med dessa förvrängda spektakulära drömmarna är de som ofta nöjer sig med medelmåttiga män då verkligheten omöjligt kan förfylla deras önskan. Men att mer sunda kvinnor (tex kvinnor som inte har helt förvrängda feministiska ideal) har mycket lättare att hitta sin dröm partner och leva ett spektakulärt liv? Eller vad känner ni kring det hela? För mig låter det logiskt.

Man skulle en kunna kopplanhelw fenomenet till förhållande typen "polygyna förhållanden" där en man har flera fruar men kvinnorna endast en man. Om kvinnornslutar nöja sig med medelmåttiga män kommer de allt mer söka sig till de mest eftertraktade männen. Sen får msn giveyvis ha i åtanke att lika barn leker bäst. Att det absolut inte är något fel på att en vara en medelmåtta (som jag inser kan tolkas nedsättande). Dåmdet endast betyder att man är statistiskt sätt i mitten. Om detta fall "livsstil mässigt sätt". Men att alla strävar efter att utvecklas. Vad jag menar är att de mest utvecklade männen inte vill dejta de minst utvecklade kvinnorna och vise versa. Men värt o notera att män intr har samma måttstockar som kvinnor. En man kanske inte nödvändigtvis är ute efter en Einstein till fru. Utan snarare en e oti9nellt utvecklad kvinna. Detta är värt att vara medveten om då dynamiken i vad som anses medelmåttigt och inte skiljer sig åt mellan könen pga av detta.

Har en egen tråd om polgyna förhållanden om någon känner sig manad att djupdyka mer specifikt inom det ämnet även om det såklart rymmer sig in i denna diskussionen också

(FB) Kvinnor är biologiskt monogama medans män är biologiskt kodade till att vara polygyna

Det sker.

Har en skittsnygg tjej i min avdelning. Intelligent och vettig med. Alla singelkillar å lite till ger henne oförskämt mycket uppmärksamhet och hon är inte ett dugg manipulativ. Cred till henne.

Nåväl. Undrade alltid vad för hunk hon var ihop med. Idag kom han hit på kontoret. Han jobbar på samma stora företag. Totalt medelmåttig!

Nygifta är de med. Kan verkligen se framför mig hur denna kille behövde "låsa" henne, för shit hon är i en helt annan liga!

Tur man är upptagen och nöjd, annars hade mitt huve kunnat börja snurra nu..

Antigen är han välutrustad, eller är hon omedveten om verkligheten eller asexuell..

Det beror väl på vad ens egna drömmar är. Det största för någon kanske är kärleken och familjen. För dem är det väl spektakulärt. Bara inte direkt ovanligt.

Vem sjutton placerar in folk i fack: "lågmåtta", "medelmåtta", "högmåtta" och väljer partner utifrån facktillhörighet?

Kvinnor och män blir kära i de personer de blir kära i. Och jag har svårt att tro att folk ser sin livskamrat som de älskar, som en "medelmåtta". Även om denna rent objektivt sett kanske skulle placeras i "medelmåtta"-facket.

Poängen är l att många drömmer spektakulärt men nöjer sig med medelmåttigt helt enkelt. Vad känner du själv är anledningen att folk gör så?

Kan kvinnor göra rätt? Först är problemet att "kvinnor vill bara ha superrika titaner" och nu är det ett problem att det inte är så.

Tycker inte alls att det verkar ovanligt. På min arbetsplats finns en modelsnygg serbiska som nog hade kunnat få vem som helst. Hon är ihop med en vanlig ungdomstränare i fotboll - också från Serbien - som utseendemässigt är under snittet. Nästan groteskt ansikte och lite småfet.

Tycker att vältränade, ståtliga svenska män med sina jämförelsevis vackra ansiktsdrag borde vara mycket eftertraktade internationellt. Även bland invandrarkvinnor i Sverige förstås där man dessutom många gånger slår ut konkurrensen genom sin utbildning, karriär och levnadsstandard.