Citat:
Ursprungligen postat av
GusFring
Det är inte kritik. Höglund hade en marxistisk fas där han trodde på ett kommande automatiserat jordiskt paradis, utifrån Marx' profetia.
Hans typ av ockultism spretar i olika riktningar. Den kan ta transcendentala vägar som leder till utopism eller bittert förkastande av världen, eller immanenta vägar ("jag sitter med ragnarök i mitt glas") till bejakande av tragiska cykler och det meningsfulla i människans begränsningar. Inte sällan blir det ett oförutsägbart virrvarr, med återfall åt båda hållen beroende på dagsform.
För hans människotyp är utgångspunkten estetiska impulser mer än något annat, så var han hamnar beror på vad som lyckas stimulera honom på ett estetiskt plan. Även marxismen är här estetisk snarare än teoretisk (min personliga gissning: Höglund blev teknomarxist en stund pga syntmusik), och slås undan av annan estetik snarare än sakargument.
I Kapitalet beskriver Marx optimistiskt en framtid där maskiner frigör människan från barnskötsel. Detta lyfts ständigt fram av kritiker som dystopiskt och omänskligt, t.ex. av den postmarxistiske vänstermannen Gunnar Ekelöf i Till de folkhemske, men berörs inte i Höglunds sång.
