Tillvägagångssätt vid misstanke om mental ohälsa hos närstående?

Jag tror att i vanliga fall så kommer personer som mår riktigt dåligt kontakt med psykakuten på ett eller annat sätt och inte vänder sig till vårdcentralen.

Ni kan ju testa att kontakta en psykatri-mottagning direkt , de står ju att man ska kunna göra detta på 1177. (Tror dock inte de fungerar för de hänvisar ändå till vårdcentralen, då de vill ha remiss eller diagnos innan för sina mottagningar).

Sen kan man säkert söka till någon privat-psykolog.

EIPS är inte en riktig diagnos utan något man blir stämplad med om man uppfyller 6 av 9 kriterium. Alla som är deprimerade eller liknande uppfyller dessa krav under någon period av depressionen.

Stämpla inte din vän.

Du vet att alla har olika personligheter? Hade skickat någon på den om den gick bakom min rygg och sökte hjälp åt mig. Ring och prata hönan *hen* i stället.

Du får be din närstående kontakta psykiatrin. Det blir inget tvång med den diagnosen. Man skall dessutom akta sig för att agera hobbypsykiatriker.

Jag måste ha varit väldigt otydlig?

- Var vänder jag mig specifikt för att "kontakta psykiatrin" för så snabb uppföljning som möjligt?

Var i helskotta får ni fram att det skulle vara tvång, bakom någons rygg, eller hobbypsykiatriker med i bilden, är ni goa på riktigt?

Tack för tipset, då provar jag att ringa en mottagning direkt, dom har nog koll på hur det ska gå till!

Inte så jag menade, bara att EIPS inte är någon diagnos att sikta mot.

Det finns ingen snabb uppföljning från psykiatrin tyvärr, och ingen alls om en okänd "anmäler" att någon annan mår dåligt.

Om det inte sker något som gör att personen hamnar på psykakuten så finns det ingenting du kan göra annat än att rekommendera denne att prata med vårdcentralen och få en remiss vidare.

Ingen fara, blir bara irriterad på folk som kommenterar utan att läsa ordentligt först.

Ok så enda vägen är vårdcentralen?

Jag har hört löst snack om självremiss men jag vet inte hur det heller går till..

Varför är det enligt dig inget att sikta mot?

Personlighetsstörningsdiagnoser är extremt godtyckliga och bör ställas med enorm försiktighet - exempelvis vid rätt ålder och inte under livskriser eller pågående traumatisering. Psykiatrin uppmärksammar sällan detta utan sätter gärna dessa diagnoser snabbt och alldeles för lättvindigt för att kunna sätta individer i en standardiserad kortidsterapi och därmed spara pengar.

De är lätta att få och extremt svåra att bli av med. Just EIPS är en sådan diagnos som kan förstöra en människas liv, exempelvis genom att försvåra möjligheter att kunna få adekvat somatisk vård senare i livet, för att vården sällan litar på vad någon med diagnosticerad EIPS säger. Det är en psykopatstämpel som aldrig kan tvättas bort.

Vill du hjälpa din närstående så råder jag dig till privat terapi. Där jobbar man med personer som har symtom, istället för diagnoser.

Enda säkra vägen är via läkarremiss. En egenremiss tas inte på samma allvar, och vårdgarantin respekteras nödvändigtvis inte den vägen.

Du borde höra av dig till relevant psykiatrimottagning för rådgivning tycker jag.

Diagnosen förändrar hur hela vårdapparaten ser på en, och läkare är mer restriktiva med behandlingar/mediciner som egentligen skulle kunna vara rätt. Det följer med en hela livet, även om man tillfrisknar, vilket ofta är fallet då diagnosen i många fall är felställd iom att utredningen är av väldigt låg kvalité. Unipolär depression är t.ex en sjukdom som ofta tolkas som EIPS. (iom att man då inte uppfyller kravet för bipoläritet, men har ungefär samma symtom)

Du kan inte kontakta någon psykiatri om inte din närstående bett dig göra det för dennes räkning.

Har denne bett dig så söker du bara psykiatrisk öppenvård på platsen där du bor.

Eftersom du inte gjort något så enkelt så var vi många som undrade varför. Låg det något annat bakom?

Om du/ni hade utövat enkel läsförståelse så framgår det att jag inte vetat hur man söker psykiatrisk öppenvård, hur man kommer i kontakt med psykiatrin var hela grejen med tråden.