Citat:
Ursprungligen postat av
sno
Han har allt en rappare behöver för att verka trovärdig: en alkismamma, en kriminell styvpappa, stökig barndom utan regler, flyttade mellan föräldrarna som orkade kämpa ca 5-6 - sen tappade de gnistan. De stora drömmarna om villa, vovve etc. uteblev och flaskan började locka mer och mer.
Sorgligt att unga människors förebilder ska vara sådana som han (som också är kriminell) istället för ordentliga unga män och kvinnor.
Nu går vi - jag - lite OT, men tyvärr har många människor ett stort behov av den här typen av artister och förebilder. Ju fler uppsträckta långfingrar och fakk åff-beteende, desto bättre. På flera sätt är det ju positivt att människor försöker skapa musik för sin publik.
Men som gammal i gården känns det nästan lite befriande när någon artist idag råkar göra musik som får människor att faktiskt bli lite glada och fyllda av energi. Många verkar istället vilja avreagera sig genom aggressiv och monoton rap.
Men, nu ska jag inte leka musikrecensent utan istället fokusera på Robin som tappat det fullständigt och lappat till en främmande karl som hånskrattat.
Ganska tragiskt för en vuxen karl att inte ha bättre impulskontroll så snart 34 år gammal - oavsett uppväxt och bakgrund.
Dock ska han ha en eloge för att han inte själv vill framstå som något offer för sin uppväxt (enligt intervjun i Mitti Stockholm från -17).
Kanske blir den här händelsen något som kan vända ilskan och aggressionerna till något mer konstruktivt än att klappa på främlingar på stan.