Pojkar måste få vara pojkar och kunna leka med vapen - Om ryssen kommer

Nja.
Du menar kanske MOB-förråd som vi inte längre har?

Våra Milos avvecklades väl kring år 1999?

Värdegrunden den heliga värdegrunden.

I Sverige åker genuspedagoger runt på olika dagis och håller enskilda samtal
med små barn !!
Vad tror ni att barnen då får sig till livs, hade jag barn på dagis skulle jag definitivt
vända mej mot denna hjärntvätt.
Vet föräldrarna ens om att det pågår ?

Jag har aldrig tyckt värst mycket om att leka med vapen, men har trots det inga problem med att särskilja de exempel du gav.

Tycker det är märkligt att du anser att en leksakspistol ger vapenvana, men men. Kan såklart vara givande att ha övat med en leksakspilbåge ifall du får för dig att skjuta pil på ryssen.

Det enda relevanta är väl att du kan hantera det vapen du tänkt använda, och möjligtvis har någon uppfattning om vad motståndarens vapen är kapabla till.

Hur skulle du agera om flickan vill vara med och leka krig med pojken? Förbjuda det likt en muslimsk far eller låta henne vara med?

Självklart får hon vara med och leka krig. Vill hon börja på boxning eller byta oljetråg får hon göra det också, men det betvivlar jag starkt…haha.

Vid en krigssituation är det inte höga smällar som är det största problemet utan det faktum att du ska ha ihjäl andra människor. Detta kan du inte förberedda dig på att leka krig oavsett om du gör det som barn eller som ungdom i lumpen.

Absolut, men om du lär dig hantera smällar från vapen i ung ålder så kan detta också leda till val i livet.

Som för mig, värnplikt var inget jag fasade för, tvärtom såg jag fram emot det och sökte jägartjänst. Efter det så skaffade jag jägarexamen och har fällt ett antal stora älgar. Jag kan lova dig att pulsen går upp rejält när du lägger en stor tjur i korset. Att välja att trycka av i det läget mot ett sådant stort djur är något man funderar på i stunden.

Att ha ihjäl fienden i krig lägger på ytterligare en faktor men tar även bort storheten i det som med en älg. Andra faktorer spelar naturligtvis in men medvetenheten om att döda eller dödas är avgörande. Men om du i det läget är rädd för smällen och till och med blundar när du trycker av så kan du stå inför ett misslyckande.

Jag är snart femtio år, och växte upp med en sorts kognitiv dissonans kring det här med vapen och våld. Lagidrott och friluftsliv uppmuntrades ju, men man pratade inte varför det var så bra egentligen, dvs att det var kunskaper vi skulle kunna behöva om vi blir angripna utifrån. Utan det sammanhanget så föreföll mycket av dessa aktiviteter som löjliga och korkade, vilka många av oss faktiskt tyckte.

Det är ju kunskaper och färdigheter som är i princip nödvändiga för ett samhälles överlevnad, och ändå presenterades de som individuella projekt och fritidsintressen som man kunde ägna sig åt om man var lagd åt det hållet.

Individualiseringen av samhället har gått otroligt fort. Om vi såg en pojke med leksaksbössa för sjuttio år sedan, så associerade vi det till någon som vill bli soldat och försvara landet. Femton år senare såg vi samma sak och oroades för pojken, för vi litade inte längre på soldater. Om vi ser samma sak idag så tror vi att pojken ska bli kriminell.

Om vi ska få ett försvar värt namnet, så måste vi nog återintroducera konceptet "försvar", vilket har varit en utmaning i en värld utan synbara yttre hot. Det kanske blir lättare framöver.

Lek med låtsasvapen och actionfigurer tror jag har mycket liten tillämplighet i modern krigföring.

Att hantera modern strid handlar mer om tekniska färdigheter och logistik. Den fysiska uthålligheten är inte helt obetydande, men då är det snarare faktisk idrottsutövning som ger bättre förutsättningar än lekar. En person som tränat konståkning är nog mer lämplig ur fysiskt hänseende än någon som lekt tjuv och polis.