Varför är människor så rädda för att bli fattiga?

Jag håller inte med. Som fattig i ett rikt land tar alla för givet att man klarar av samma utgifter som de gör, och att skyddsnäten fungerar, vilket de väldigt ofta inte gör.

Fattig i rikt land är rik i fattigt land.. ingen vill nog vara fattig i ett fattigt land och äta sopor som tio andra redan gått igenom och plockat godbitarna ur..

Nä, iof beror det på graden av fattigdom. Men jag tänker att man förstår att alla omkring en också är fattiga och att kraven minskar för vad som krävs för att man ska vara lycklig.

Jag har ju absolut varit i situationer då jag inte haft mat. Dock har jag alltid sett en väg ut ur alla dessa situationer. Det måste vara tufft att inte ha den möjligheten.

Nej. Fattig i rikt land med stora ekonomiska klyftor är precis lika jävligt som att vara fattig i ett fattigt land. Landets BNP eller tillgångar är inte det enda som spelar roll utan också hur resurserna är fördelade, alltså hur jämlikt eller ojämlikt det är.
Jämför Sverige mot USA. USA är rikare än oss sett till BNP/c och såna metrics, men deras fattiga är så in i helvete mycket fattigare.

Vet du det här? Kan man läsa om det nånstans?
Men i vilket fall så är det sannolikt värre att vara fattig i Burma

Med tanke på hur det sociala skyddsnätet fungerar i Sverige (jobbar delvis mot det) så är fattigdom kopplat till misär.

Problemet med att bli fattig är att om du har otur blir du inte bara fattig, utan helt utblottad. Som vit man skall det ibland mycket till att få socialbidrag eller ens sjukpenning. Du kan ha tur, men kan också ha otur och hamna i ett hamsterhjul av pappersarbete och utbetalningar som uteblir av olika fåniga skäl och du har då ingen försörjning alls. Systemet är gjort för att det skall vara svårnavigerat, och varje chans soc, a-kassa osv. har att inte ge dig pengar de tar dem.

Är du kvinna, HBTQ-person eller rasifierad hamnar du sällan i den sitsen utan samhället steppar in och stöttar upp. Men som vit man finns den risken och den är större än man kanske tror. De flesta hemlösa i sverige är just vita män (fler än romer tom, inte i procent men i antal).

Så risken att bli fattig, arbetslös osv. kan slå extra hårt mot oss. Eftersom fattigdom inte behöver betyda att välfärdssamhället stöttar upp utan du blir helt utanför och verkligen fattig. Fattig på riktigt. fattig-fattig, inte ha råd med ett paket nudlar till middag-fattig. Sova under en bro-fattig. Somliga går i trasiga skor-fattig.

Därför behöver en vit man vara rädd för det. Men för övriga är det inte samma fara.

man vill ju ha en ekonomisk trygghet, för att kunna äta , sova/ bo varmt, bo någorlunda tryggt ha vissa bekvämligheter. Sen är vi svenskar vana att ha något form av skyddsnät också.

Medelklassen vet vilket helvete de har skapat åt svenska låginkomsttagare och vill inte hamna i det själva.

Tid och pengar har ett direkt samband. När någon beskattar dig så själ dom tid från ditt liv. Bensin och matpriser handlar ofta om Sossarna som beskattar och inte priset i sig. Tex Bensin är 60% en socialdemokratisk parasit i bakgrunden.

Om du vill vara fattig är väl helt ok. Eftersom sambandet tid - pengar existerar så vill många inte spendera sin livstid på meningslös skit. Skatter som går till att finansiera 40-åriga "barn" från afghanistan tex.

Skulle inte du flytta upp till inlandet i Norrbotten och leva i en bubbla? det är väl bäst om man inte har mycket, du kan leva billigt.