Ta tag I mitt liv. Hur? 33 år aldrig jobbat

Så är det. Jag är 33 år gammal. Är i grund och botten utbildad inom bygg. Jag gjorde några 100 timmar för 15 år sen och fyfan jag kände direkt att jobb är ingenting för mig.

Min ekonomi är väldigt god. Jag har aldrig gått på bidrag, Och jag har mer pengar än någon jag känner. Jag vill inte gå in på ekonomiska detaljer i denna tråden.

Nu till mitt problem. Vad ska jag göra med livet som är kvar? Jag kan inte bara packa väskan och dra från Sverige och resa jorden runt. Då jag har 2 barn som är 10 år och 4 år gamla. Varav en av dom har jag på heltid ( olika mammor)

Jag kommer med största sannolikhet aldrig att jobba. Av 3 anledningar

1. Jag behöver inte ekonomiskt

2. Jag har fortfarande inte kommit på vilket jobb jag skulle kunnat kunna tycka vara roligt

3. Jag har alltid varit fri. Och då gå och låsa sig med tider och skit hade jag inte gillat.


Ja jag är bortskämd som fan. På sommaren brukar jag umgås med vänner, Åka vattenskoter, åka på resor med min dotter vakna när jag vill och går och lägger mig när jag vill. Och så har jag levt i stort sätt hela mitt liv.


Men jag börjar känna nu att mitt liv känns faktiskt ganska meningslöst. Det känns som att allt jag gör är på Autopilot. Jag gör samma sak varje dag i stort sätt. Jag vet att dom flesta människorna har det så. Men jag behöver inte ha det så. Eftersom jag inte är låst till något arbete.


Om du inte hade jobbat men ändå inte kunnat lämna Sverige under en lång tid, Vad hade du gjort då?

Det enda jag kan tänka mig som skulle kunna ge mig något är att hjälpa hemlösa djur på något sätt. Det är inget jag tjänar pengar på. Men det är ändå något som hade gett mig något.

Om du nu gillar djur och har läshuvud kanske veterinär vore något? Det lär ju vara stimulerande och du kan jobba när du känner för det.

Ganska extrem investering med tanke på att TS verkar lat.

Jo men jag har velat fram och tillbaka ett bra tag vad fan jag ska skriva. När jag såg rubriken tänkte jag mig en incel som bodde hemma hos sin mamma luspank, inte detta

Jag är faktiskt lat. Och det är något jag vill ändra på.


Är tyvärr inte så duktig. Men tänkte mer kanske hjälpa hemlösa hundar eller jobba som volontär.

Eller kanske hjälpa hemlösa i Sverige.

de flesta jag träffat mår bäst av rutiner. att arbeta är som regel både socialt och mer eller mindre rutinmässigt.
Att enbart leva som det faller en in var dag kan jag tänka blir ganska jobbigt i längden då (min egen spekulation) det inte finns något att längta efter.
Jag har t.ex ett pirr i magen på fredag eftermiddag när jag åker hem från jobbet och får ägna en stund åt det jag vill. Dock är semester eller sjukskrivning något som jag ofta tycker är trist, jag faller lätt in i "lunken" och uppskattar inte längre mina sovmornar eller de spel jag kan spela för jag har konstant tillgång till det.
Som dagisfröken sa när man var liten "du måste ha tråkigt för att uppskatta att ha roligt". I detta fall, för att uppskatta ledighet är arbete en förutsättning.

Det var så poetiskt så man började gråta.

Volontärarbete. Finns hur mycket som helst, men oftast är det inte särskilt krävande alls, typ stadsmissionen, packa upp lite skräp och lägga på hyllor

Det är inte lätt att inte skriva poetiskt när man är en så rutinmässig flashbackare som jag
OnT. Tror du inte att TS hade mått gott av att få ha något att längta efter? Jag tycker att TS beskriver en tillvaro där denne helt kan välja och vraka med sin tid?

Hur har du bra ekonomi fast du inte har jobbat så mycket? missade jag något?

Jo jag håller med dig helt och hållet.
Ingen fredagskänsla utan att ha nåt jobb.
Hört en del nyblivna pensionärer som sagt att de saknar fredagskänslan och längtan till semestern.

Ja, när du säger det har jag hört det samma.
Vissa löser detta genom att bli väldigt aktiva i föreningslivet. Åker på aktiviteter med PRO, engagerar sig i den lokala hembygdsföreningen eller ta plats i styrelsen i lokala idrottsklubben.
Kanske något för TS?