Citat:
Ursprungligen postat av
gaist
Men ryssarna har ju likt Iran även ett mishmash av system och kalibrar. Tex kan modern pilspets ammunition som T-14 kan skjuta, bara användas av T-14. T-90 får skjuta dumt gammalt skrot.
Njae, det har de inte. Eller jo, de har det nu igen, för att deras vagnsförluster varit så stora i Ukraina att de varit tvungna att trycka in vagnar med 100 och 115 mm kanonkaliber igen.
Men generellt sett så har ryssarna tre vagntyper (med olika undermodeller) i tjänst idag. T-72, T-80 och T-90. Samtliga vagnar har 2A46M stridsvagnskanon, som är slätborrad och har en kaliber på 125 mm. Det finns olika undervarianter av 2A46M-kanonen, M1, M2, M3 o.s.v. MEN, samtliga kanoner kan avfyra de vanligaste pil, pansarspräng och spränggranater som tidigare versioner också nyttjat.
Iran, däremot, har 6 olika vagntyper, med flera undermodeller. I dessa har de 125 mm slätborrade kanoner, 120 mm räfflade kanoner, 105 mm räfflade OCH slätborrade kanoner, samt 115 mm slätborrade kanoner.
Det betyder att, under normala omständigheter, så behöver den ryska underhållsorganisationen bära med sig 3 olika typer av 125 mm stridsvagnsammunition och drivladdningar, för att kunna ladda om sina vagnar. Den iranska underhållsorganisationen behöver däremot hålla koll på 15 olika typer av granater, vissa för slätborrade kanoner, andra för räfflade. Ca hälften av deras stridsvagnskanoner använder dessutom separat granat och drivladdning, medan den andra hälften har olika former av enhetspatroner.
Ännu värre blir det om vi jämför eldrörsartilleri för normalt fälbruk, där ryssarna har två huvudkalibrar sedan 1930/1940-talen. 122 mm och 152 mm (samt vissa specialsystem, men de används separat från de vanliga brigad och kårbaserade systemen). I Iran så har man i tjänst hela 20 olika eldrörsartillerisystem (!) som kräver hela 11 olika typer av ammunition. För att göra det hela etter värre, så är det dessutom en salig blandning av västerländska, ryska, kinesiska och nordkoreanska pjäser, med en reservdelssituation därefter.