Bör Sverige och Finland gå med i NATO?

Mångkulturen hindrar oss från att gå med i nato. Helt underbart ändå.

Varför ska nato utesluta turkiet som varit medlem i 60år och som har en stor militär i ett strategiskt och geopolitiskt område? Sverige har precis som med allt detta gängvåld orsakat denna röra själva.

Erdogan godkänner Finlands ansökan i mars. Tydligen har USA satt press på honom. Oklart om han kommer att godkänna Sveriges innan valet, han vill nog använda det för att försöka vinna röster.


https://www.bloomberg.com/news/articles/2023-02-03/turkey-could-approve-finland-s-nato-bid-before-may-elections?leadSource=uverify%20wall

https://svenska.yle.fi/a/7-10027940

Jag tycker Noam Chomsky har en hel del bra insikter om Sverige och Finlands Nato-ansökningar.
Att Sverige kör med Double Think för att citera Orwell. Man hävdar att Ryssarna är sämst och inte ens kan ta ett par småstäder i Ukraina, och samtidigt hävdar man att de är ett hot mot Sverige. Det går inte ihop.
https://youtu.be/crL0rs8phk4?t=1440

Försvaret summerade det ganska bra i sin rapport om lärdomar från Ukraina kriget,
Ryssland militära förmåga har överskattats men deras agressivitet och benägenhet att gå i krig har underskattats.

Visst, så länge kriget i Ukraina fortgår så är vi relativt säkra. Det ryssland kan hota oss med är sabotage, kryssningmissiler och kärnvapen.
Men vad händer efter Ukraina, när deras militär ej längre är uppbunden där?
Vad är Rysslands militära förmåga om 10-15 år? Hur ska vi kunna skyddas oss mot den då?
Vår säkerhet framöver kommer fortsätta bli sämre. Och där är det i princip bara Nato som kan medföra någon större förbättring av säkerhetsläget.

Ja vem vet? Kanske sitter inte ens puttin vid makten om 10-15 år. Kanske är allt bättre, eller kanske sämre.

Rysslands beteende är inget nytt, beslut om att bryta 200 års alliansfrihet och bidra till en mer poliraserad värld bör närmas med mer försiktighet snarare än snabbt innan valet 2022.

Vad som görs efter kriget emot Ukraina kanske kan lämnas till nästa årtiondets politiker.

Försvarssamarbeten har vi varit med i sedan länge, EUs gemensamma försvarsamarbete, partnership for peace, Natos värdlandsavtal osv. Ett Natomedlemskap är bara ytterligare ett naturligt steg i en rad av försvarallianssamarbeten vi har.

Vi vet ganska exakt hur vårat försvar kommer att se ut 2035. Det är nämligen då våra nuvarande försvarssatsningar skall vara genomförde.
4,5 brigader, 2 nya ytstridsfartyg, 120 Gripenflyg.
Problemet är att Ryssland förmodligen kan öka sin offensiva kapacitet betydligt mer än så fram till 2035.
Och det har vi ej kapacitet att möta. Då är medlemskap i en försvarsallians som ger garantier om hjälp vårat ända sätt att freda oss.

Tack för faktaspeckat svar.

Förutsättningen för ditt argument är att Ryssland alls är intresserat av att ingripa i Norden. Tvekar om ryssarna verkligen är (eller ens ser sig) som förberedda på ett tvåfrontskrig.

Precis som du skriver kan ryssland bygga upp sin kapacitet på ett helt annat sätt än något västland kan eller vill. Möjligen med undantag från USA.

Det dog >13M Ryssar i europa under WW2, mer än alla andra västländer allierade tillsammans. https://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_antal_d%C3%B6dade_under_andra_v%C3 %A4rldskriget

Ryssland vet självklart detta och 9 maj firar de "Vi offrade oss för europa". Det är djupt inpräntat i den ryska själen och en del av att Ryssarna känt sig svikna. Också anledningen till att Ukraina kallas nazister i rysk media (inhemsk rysk propaganda).

De må uppträda förvirrade, men de är inte svaga. Varje dag som kriget pågår får Ryssland mer erfarenhet, en ekonomi alltmer anpassad för krig samt en inhemsk befolkning som eventellt vänjer sig vid zink kistor. Jag anser att problemet för väst då blir att Rysslands grymma taktik att stridshärda i köttkvarnen bachmut - mycket väl kan fungerar i långaloppet (eftersom de inte bryr sig om människoliv).

Vill man verkligen påverka utgånen i Ukraina hade Sverige kunnat skicka trupper tillsammans med Österrike och andra icke NATO länder. Men det vill man inte.

Frågan blir därför: Vad förändras om Sverige går med i NATO?


Att det skulle vara ett "naturligt steg" känns som en något platt argument. Se Loss-aversion bias

Framför allt blir det ett gemensamt Natoförsvar av Östersjön, Skagerack och Kattegatt. Ryssland med Leningrad och Kaliningrad blir inte längre en betydande maktfaktor i varken i Östersjön eller på västsidan.

Visst, vilket kan ha betydelse om 1) Sverige verkligen går med och 2) Ryssland faktiskt försöker invadera östersjön.

Det är alltså militär strategiskt relevant för NATO. Frågan är om det är relevant för Sverige?

Hur mycket mindre blir risken att Ryssland invaderar Sverige om vi går med, jämfört med idag? är det en minskning med 10% med en halvering?

Många argumenterar också för att risken at sverige hamnar i krig ryssland (och därmed ev invaderas) är betydligt mycket större om vi ansluter oss till NATO än om vi behåller kontrollen över våra egna ev. krigsbeslut.

Två tramsig men samtidigt intressant jämförelser för att belysa det här med risk.
1. Att äta nyttigt kan minska risken för cancer. Förändringen av risk är bara av (relevant) betydelse, om den förändrar den totala risken för att utveckla cancer.

2. En livsstils förändring eller en gen-variant kan öka risken för tex. Parkinsons med 100%, förändringen kan fortfarande anses betydelselös om den sammanlagda risken är 1/1.000.000 vs 2/1.000.000

Båda dessa exempel belyser att militär men även politisk strategi handlar mindre om att minimera varje enskild risk, och mer om att balansera risker emot varandra.

Frågan blir då, hur mycket är det värt att förändra oss jämfört med hur mycket mindre risken för invasion blir.

Ukraina har 4 miljoner soldater och vi kan - kanske - få ihop 400 000.

Även om risken är 1 ‰ så är den för stor. Grobianväldet i Ryssland saknar logik och all mänsklighet. Vi vill inte utmana dem.