Bör Sverige och Finland gå med i NATO?

Citat:

Ursprungligen postat av Ördög

Stick och demonstrera! Skrik! Tjut! Gasta! Gorma! Krossa fönster! Begär att Putler skjuter några pittförlängare mot riksdagshuset, för att påvisa situationens allvar!

https://happeningnext.com/event/nej-till-nato-demonstration-f%C3%B6r-fred-eid3a08o0osi6

Den 7 maj kl. 15.00 sluter vi upp mot Nato och för fred! Vårt mål är att visa ett brett och folkligt motstånd mot en svensk anslutning till Nato samt visa hur många vi är som verkar för fred. I tider av hot och krig måste vi vara en del av fredsrörelsen i världen. Alla behövs.

Ung Vänster Storstockholm
SSU Stockholm
Nej till Nato
Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet
Tecknaruppropet MOMENT 2022
Folket i bild/ Kulturfront
Feministisk initiativ Stockholm
Feministiskt initiativ
Kristna fredsrörelsen
Visk
Folkrörelsen Nej till EU- Stockholm
Vänsterpartiet Storstockholm
Svensk-Kubanska föreningen

För socialdemokraten Tage Erlander, som blev statsminister 1946, blev det därför viktigt att övertyga västmakterna om Sveriges pålitlighet. Erlander var en varm vän av USA och en lika bergfast motståndare till kommunismen.
»De flesta talar om nära förestående ryska framstötar i Skandinavien», skrev en orolig statsminister i sin dagbok den 10 mars 1948. Då hade det gått två veckor sedan Sovjetstödda kommunister hade störtat den demokratiska regeringen i Tjeckoslovakien, och lika länge sedan Sovjetunionens ledare Josef Stalin tvingat Finland att förhandla om en framtida »vänskaps-, samarbets- och biståndspakt».

Den finsk-sovjetiska pakten undertecknades den 6 april och därefter kom uppgifter om att Norge stod näst i tur. Det ryska hotet tedde sig verkligt: i Västeuropa hade de allierade vid det här laget tagit hem de flesta av sina soldater, i öst stod Röda armén orubbad med 1,7 miljoner man under vapen.

För att möta detta hot bildade Storbritannien, Frankrike, Belgien, Nederländerna och Luxemburg den 17 mars 1948 en allians som de kallade Brysselpakten. Men det stod alldeles klart att de skulle vara chanslösa utan militär hjälp från USA.

Förhandlingar inleddes och kunde avslutas på bara fyra månader. Den 4 april 1949 undertecknades ett avtal som kallades North Atlantic Treaty och vars femte artikel började: »Parterna är överens om att en väpnad attack mot en eller flera av dem i Europa eller Nordamerika ska betraktas som attack mot dem alla.»
Med denna princip som bas bildades försvarsalliansen North Atlantic Treaty Organization, Nato. Tolv stater anslöt sig, det alliansfria Sverige stod utanför. För Tage Erlander framstod detta till stora delar som en formalitet. Inte för att han avsåg att Sverige skulle gå i krig för ett annat land.

»Jag blir för varje dag alltmer övertygad om att Amerika gör Europa den största tjänsten med att rusta upp sig själv till det yttersta och låta oss rusta så gott vi kan med egna resurser i Europa. Det som kan hålla ryssarna tillbaka måste ändå bli rädslan för Amerikas överlägsenhet.» Så skrev det neutrala Sveriges statsminister i sin dagbok i september 1950. Då hade Koreakriget rasat i tre månader, ett krig som geografiskt stod mellan nord och syd men i världspolitiken utkämpades mellan öst och väst.

På kvällen den 2 juli 1952 satte sig generalmajor Richard Åkerman, chef för Försvarsstaben, som vanligt för att skriva dagbok. Idag skulle han notera något historiskt: »Avtal gjort med USA om köp av mtrl i USA. Vi ha med spetsfundiga formuleringar gått med på de villkor, som ställer oss i paritet med Nato-länderna. Detta får absolut ej offentliggöras, ty då får Sovjet rätt i att Erlander var där för sådant.»

När dåvarande utbildningsministern Olof Palme i februari 1968 hade retat USA genom att delta i en demonstration mot Vietnamkriget (ambassadören William Heath kallades hem i fem veckor) ringde Palme till sin vän Birger Elmér som var underrättelsechef på Försvarsstaben: »Håll för fan Washington på gott humör!» Detta ordnades bland annat genom att Sverige försåg USA med hemlig information om Nordvietnam.