Citat:
Ursprungligen postat av
MuhammedSvensk
Hej igen.
Jag tycker inte att det är särskilt relevant vilket parti den andre skribenten sympatiserar med. Om någon vill att Sverige ska vara mindre engagerat i konflikten är det en legitim politisk uppfattning. Du har ju själv betonat värdet av att människor kan uttrycka avvikande uppfattningar.
NATO har objektivt utvidgats österut och fått fler medlemsstater nära ryska gränser. Ur Kremls perspektiv kan den samlade utvecklingen ändå uppfattas som ett långsiktigt säkerhetspolitiskt problem. Jag tycker inte att ryska imperialistiska ambitioner är den enda, eller nödvändigtvis den viktigaste, förklaringen. Säkerhetspolitiska motiv och en önskan om inflytande över närområdet kan gå ihop och leda till samma politik. Jag har ju nämnt detta tidigare också.
Vilket styre är då bäst för människor? Idealet är att varje nation, tänker jag, får välja sin egen väg utan utländsk militär eller politisk inblandning. Därefter bör de kunna bygga sina samhällen på det sätt de själva önskar, inom ramar som respekterar andra staters frihet och säkerhet.
Ser man tillbaka i historien har Natofrågan varit viktig för varje rysk president, även Jeltsin protesterade mot utvidgningen på 90-talet. Men Putins sätt att hantera den har varit minst sagt klumpigt. Om Nato verkligen var huvudskälet till invasionen har den slagit helt fel. Finland och Sverige gick med, och Ryssland fick en ny Natogräns på över 1300km+ mot Finland. I praktiken fanns det heller ingen väg in i Nato för Ukraina före kriget. Löftet från Bukarest 2008 följdes aldrig av någon handlingsplan för medlemskap, och flera Natoländer, bland annat Tyskland och Frankrike, var tydligt emot.
Då är vi i princip överens om vilket styre som är bäst: riktiga demokratiska val, yttrandefrihet och så lite korruption som möjligt. Det är ju motsatsen till ett system där rikedomarna hamnar hos makteliten i Moskva medan miljontals ryssar lever i fattigdom.
Tar man din egen princip på allvar, att varje nation ska få välja sin väg, så har Ukraina redan gjort sitt långt innan invasionen:
* 2013–2014: Hundratusentals gick ut på gatorna (Euromajdan) när president Janukovytj under ryskt tryck backade från avtalet med EU i sista stund.
* 2014: Skrev Ukraina under associeringsavtalet med EU, och sedan 2017 har ukrainare kunnat resa visumfritt i EU.
* Opinionsmätningarna: Mätningar före 2022 visade en klar majoritet för EU, medan de öppet proryska partierna var marginella i valen.
Det var inte EU som drog in Ukraina i en konflikt med Ryssland. Ukrainarna själva som valde väst, och Ryssland som svarade med vapen.
Det är den rätten att välja som de försvarar i dag.
Självklart drar både väst och Ryssland i Ukraina utifrån sina egna intressen, det vore naivt att påstå något annat. Men skillnaden är att västs intressen sammanfaller med vad ukrainarna själva vill, medan Ryssland försöker tvinga fram motsatsen med militär makt. Ser man objektivt på saken är det ganska tydligt vilken sida Ukrainas egen vilja står på.
Du skrev också att länder ska bygga sina samhällen inom ramar som respekterar andra staters frihet och säkerhet. Det är precis vad Ukraina gjorde före invasionen
* Ukraina lämnade 1994 ifrån sig världens tredje största kärnvapenarsenal genom Budapestmemorandumet.
I gengäld lovade bland annat Ryssland att respektera landets gränser.
* Ukraina lät Rysslands Svartahavsflotta ligga kvar i Sevastopol, och 2010 förlängdes avtalet ända till 2042.
* Ukraina har aldrig hotat eller angripit Ryssland militärt.