Antisocial personlighetsstörning och Borderline.

Tja, nu vänder jag mig till er för jag är helt jävla fast.

Jag har fått kämpa flera år för att få en utredning, har haft så tydliga symptom men psykiatrin valde att ignorera mig trots rekommendation från psykolog.

Hursomhelst, jag fick äntligen bli utredd och jag fick tyvärr en psykolog som jag inte kom överens med.

Men jag fick iallafall diagnoserna borderline (EIPS) och ADHD. Och har blivit lovad behandling för borderlinen så fort jag fått den på papper.

Meeeeen... Nu valde den jävla terapeuten att även sätta antisocial personlighetsstörning på mig. Och behandlingen för borderlinen (MBT) väljer att neka mig totalt, och pekar på den sista diagnosen.

Jag kan erkänna drag av den. Men absolut inte fullt ut. Jag är rätt ung, kvinna och har haft ett stökigt förflutet med mycket orättvisor. Jag tycker inte det är fel att INTE TA SKIT längre.

Men så fort man inte nickar och håller med om allt så blir man klassad som någon semi-psykopat och nekad MBT, den enda behandling som finns i min stad för borderline.

Jag har egentligen inte fått något riktigt svar till VARFÖR. Bara att tydligen visar forskning på att sådana som jag inte kan connecta i grupp och är skadliga för de andra i gruppen. Exklusionskriterier skyller de på.

Men sätter man sig in lite så finns det rätt mycket forskning som visar på hur MBT har visat sig vara effektivt för antisociala.

Läser jag min utredning för just den diagnosen så häpnar jag... Det skrivs om hur jag inte har någon ånger, inte något samvete, att jag letar offer för att ta ut min ilska på. Och jag har tydligen känslokyla samtidigt som jag är väldigt borderline... Manipulativ. Bedräglig. Det är så mycket skit.

Det jag har berättat om som ligger till grund för diagnosen är bara om hur jag blev mobbad som barn (7-9 år) av både mina klasskamrater men även de vuxna i skolan... Och först skadade jag mig själv. Sedan fick jag nog och blev utåtagerande. Klottrade. Förstörde lite saker för de andra barnen. Stal. Osv.

Men jag var så arg. Jag förstod inte varför jag skulle bli utstött. Det var så orättvist. Och det förvandlades till hat. Och det hatet brann hett.

Men jag tycker ändå det är skillnad på att vara semi-psykopat och på att tillslut få nog av mobbning...

Så jag ska ha möte snart igen med psykiatrin om orättvisorna i att bli felaktigt diagnostiserad, nekad MBT och har även fått ett brev hem av en chef på psykiatrin där han skriver rena lögner och trycker ned mig som fan.

Så tills dess... Ge mig tips och länkar till vad jag kan tänka på. Forskning som visar på att MBT visst är lämpligt för antisociala? Och finns ens exklusionskriterierna?? Finns det några lagar eller annat som kan hjälpa mig?

Please help!
Tack...

Borderline, och ADHD är ju iallafall vanligare.

antisocial personlighetsstörning låter inte bra heller.

Lätt att blanda ihop.

Personlighetsstörningar är aldrig enkelt och det är inget man skojar om. Bor det en liten sociopat hos dig?

Som jag skrev innan. Jag kan absolut känna att jag har vissa drag, men långt ifrån en helt utvecklad diagnos.

Förstår inte hur man kan sätta en så pass allvarlig diagnos baserat typ på en liten unges ilska efter mobbning- som urartade i klotter och blev utåragerande.

Psykologen jag har träffat kommer jag verkligen inte överens med, blir så jävla arg... Känns som att hon valde den diagnosen bara för att jävlas med mig så hårt som möjligt.

Absolut. Många diagnoser överlappar varandra där. Men min främsta svårighet har legat i borderlinen och man blir lovad behandling om man bara får den på papper. Och när det väl händer så blir man nekad vård.

För att en psykolog tycker man har för starka åsikter och klassar en som en semi-psykopat...

Alltså vården i den här staden är vidrig. Särskilt psykiatrin. Det är bara en evig kamp och oändlig ström av stämplar på folk. Aldrig någon hjälp.

Man får inte skriva att man har en sån diagnos utan en riktig utredning. Det är allvarligt och inget man borde ta för lätt på.

Vad en unge uttrycker för åsikter kontra en vuxen är en enorm skillnad. Sen kan alla vara arga för stunden och uttrycka sig grovt. Det betyder inte att man har en personlighetsstörning.

Känner du belastad för besvär=sök hjälp för besvären. Det kan funka så bra att man bearbetar sina trauman. Har det utvecklat sig till en PS som vuxen så kanske andra åtgärder behövs. Det kan inte jag svara på.

Varför vill du gå i behandling? Tycker faktiskt det känns lite kluvet att du skulle ha en sådan personlighetsstörning men samtidigt vilja gå i terapi, det är inte så vanligt.

Och var du helt drogfri under utredningen?

Du är psykiskt sjuk så du behöver inte "känna igen" dig i det då det inte är du som avgör om du har diagnosen eller inte, du är en fara för samhället och skadlig för grupper så var en duktig människa och gör som du har blivit tillsagd exakt som du skulle ha gjort för att du inte skulle ha blivit mobbad i skolan, självförvållat, får.

Sociopater vässar sina färdigheter.
Gjorts studier på att återfall är större för brottslingar som träffar terapeuter.

Men eller hur? Jag har genomgått en fullstor utredning och allt, borderline och ADHD håller jag med om. Men fan inte den sista.

Känner mig bara så jävla orättvist behandlad. Psykologen har ingenting på mig nu som vuxen som uttrycker sig i antisociala symptom. Inte kontinuerligt liksom.

Arg och impulsiv är jag ofta på möten med vården för de har bara gjort mig sjukare och sjukare och vägrat hjälpa. Alltid är det något.

Väntar på second opinion på en annan klinik, får hoppas det går igenom även om jag redan fått massa hat från chefen på psykiatrin. Han och hans jävla lögner. Jag får inte ens ha en åsikt utan att han ska klargöra att jag aldrig kommer få behandlingen jag egentligen har rätt till..

Du får ursäkta, jag är så jävla upprörd bara. Skönt att ventilera.

Om jag är en fara för att jag inte tolerar skit, och vågar säga mina åsikter- så får väl människor tycka det. Jag är mycket hellre en sådan person än en SvenssonMes utan personlighet, som alltid ska vara så jävla töntigt tillmötesgående.

Det är inte fel i att våga säga ifrån. Allt är inte alltid så jävla okej. Och när man blir orättvist behandlad så ska man inte bara svälja skiten. Det är rätt simpelt faktiskt.