Citat:
Ursprungligen postat av
Naknekejsaren
Jag är inte en NATO-förespråkare även ifall jag förstår att Sverige blir otroligt svagt som enda landet som är utanför NATO i vårt närområde. NATO är i vilket fall en organisation som sakta håller på att dekonstrueras då den enligt högeramerikaner har uppfyllt sin uppgift i kalla kriget och amerikanerna vill sluta vakta Europa och låta oss klara oss på egen hand. Vi vill givetvis inte ha hökar som Nuland och Wolfowitz m.m som sätter näsan i blöt på europeiska angelägenheter och vi vill vara självständiga från amerikanska liberala internationalister som använder oss som brickor i en mycket cynisk spel. För min del så har dessa liberala internationalister förstört Ukraina med sina falska löften lika mycket som Ryssland har gjort det.
En europeisk försvarsallians utan lika aggressiv liberal hållning mot den andra sidan skulle vara att föredra för min del. Kom ihåg att Sarkozy och Merkel var betydligt mer realistiska i deras utvärdering om ifall NATO skulle utvigdas till Rysslands gräns medan USA pushade på det ändå, europeiska länder är naturligt mer försiktiga då de både har mer att förlora och mindre att vinna på eviga krig mot Ryssland jämfört med amerikanska intelligensorganisationer (och alla försvarslobbyister bakom kulisserna). Det som är dåligt för Europa (att vi förlorar gas- och oljetillgångar från Ryssland) kan rentav vara bra för USA ekonomiskt (som säljer enorma mängder dyrare LNG-gas till Europa).
Därutöver skulle vi inte ha sådana naturliga fiender som Turkiet med i en europeisk allians värt namnet.
Men nåja, utifrån premiserna att vi är i NATO så kan man nog ändå på olika sätt gå med huvudet först i USAs aggressiva linje (som Carl Bildt just gjorde utan att ens vara med i NATO) eller vara mer försiktiga så som Tyskland historiskt har gjort mot Ryssland trots att man var med i NATO, man kan säga att Tyskland verkligen försökt se NATO som en försvarsallans medan exempelvis UK verkligen drivit USAs linje där NATO ska användas som en proaktiv offensiv militär allians för att bedriva liberal internationalism.
Men givetvis måste vi bygga en verklig kapacitet oavsett vad som sker, men då krävs det att vi får tillbaka en industriell bas i landet så att vi verkligen har kapacitet att rikta industrin att bli en försvarsindustri i värsta fall. Sedan så behöver vi ha en nation som unga män är villiga att dö för.
Håller helt med om att väst förstört Ukraina. Utgår man från geopolitisk realism är det tydligt. Istället skyller man allt på Ryssland. Det påminner om 90-talet och Jugoslavienkrigen där Tyskland hade en del skuld i bakgrunden till kriget i Kroatien medan USA kvaddade Bosnien före kriget bröt ut - via misslyckad diplomati och brutna avtal. Det är dock inget man hör i väst där serberna får all skuld i allt som hände, även om de givetvis också bär skuld för händelseutvecklingen. Mönstret är återkommande: USA/väst driver fram lösningar som sedan inte håller, och det är mindre stater som får betala priset - på Balkan då, i Ukraina nu.
Jag förstår tanken med en genuin europeisk försvarsallians, men låt oss vara realistiska: Europa är ingen enhetlig aktör. Frankrike, Tyskland, Polen, Italien, Ungern etc. - alla drar åt olika håll, med olika historiska erfarenheter, hotbilder och industribas. Det är just därför USA har kunnat dominera NATO så fullständigt: för att EU-länderna inte klarar av att formulera en gemensam linje, samtidigt som USA med dollarprivilegium kunnat hålla nere kostnaderna för världspolisrollen.
Ideal och mål bör snarare på sikt vara en maktbalansordning al á Metternich där Europas viktigare stater ser till att inget enskilt land kan dominera hela kontinenten - detta utan amerikanska garantier. Försvaren skulle vara nationella, men koordinerade genom diplomatiska överenskommelser och regelbundna toppmöten. Poängen vore inte ett gemensamt försvar i modern NATO-mening, utan en gemensam vilja hos stormakter i Europa att hålla systemet stabilt och kväsa konflikter innan de eskalerar.
Angående att vi står svagare som enda land i vårt närområde utanför NATO så är det ett stycke kraftfull retorik man ofta hör i debatten, men i praktiken ligger vi inklämda mellan NATO-länder (och tidigare Finland som var utanför NATO men som hade/har starkt försvar), vilket innebär att Ryssland måste gå igenom NATO-territorium för att nå oss. Det sänker vår direkta risk. Ryssland har dessutom inga vidare intressen av att anfalla Sverige och har svårigheter att ta 1/5 av Ukraina, så nån erövringsvåg som kommer svepa över Europa framstår som rena fantasier. Finns flera länder som ligger betydligt mer i rysk intressesfär än Sverige, även om hotbilden från Moskva mot oss inte är 0. Som sagt så ökar, inte minskar, riskerna med NATO-medlemskap för Sverige eftersom vi riskerar dras in i USA:s konflikter.
Hålla huvudet kallt, behålla alliansfriheten, samtidigt som vi bygger upp egen kapacitet hade varit att föredra. Ja, nu som medlem vore det bättre att ha ett mer defensivt medlemskap, men givet Sveriges politiska kultur kommer detta knappast hända. Vår bästa möjlighet hade varit om de inhemska motkrafterna mot NATO-anslutning hade varit starkare. Detta blir en ganska intressant analys av massan vs. eliten. Massan, i form av sossarnas partibas, kunde bromsa inträdet men eliten tog gradvisa steg i decennier och fick sen sista ordet. Och massan anpassade sig till slut, i hög grad, till det nya narrativet.
Sveriges svaghet var aldrig att vi stod utanför NATO - svagheten var att man monterade ner vårt eget försvar. NATO-medlemskapet löser ingenting - det binder oss till USA:s agenda, försämrar relationerna till Ryssland och lämnar vårt försvar fortsatt underutvecklat.
Språk liksom demokrati är nånting som skapas och modifieras av oss som behärskar det, förstår du lilla gumman. Eller nä, det där kommer du aldri begripa eftersom du är ett ryskt hjon utan egen vilja å förmåga att skapa nåt självständigt. Det är också därför ni är så jävla dåliga på att kriga. Och dålia öht. Du behöver inte försöka underbygga dina lögner om Russia stronk, antagligen länkar du till typ Scott Ritter eller Proletären.
