Citat:
Ursprungligen postat av Uncle Duke
Varför ska han vara stolt över fru Läckberg? Han har ju knappast hjälpt hennes karriär eller skrivförmåga på något sätt, tvärtom har han ju sagt att hon "skriver som Nicke Lilltroll pratar" och jämfört hennes böcker med noveller ur "Min häst".
Vill minnas att detta uttalande kontrade Camilla Läckberg med att sända Leif GW Persson en prenumeration på just "Min Häst".
Annars angående Leif GW Persson, så tycker jag att han till viss del
medvetet bygger en "image" runt sig som någon slags "svensk super-Sherlock" som haft sitt finger med i stort sett i alla mordfall i landet samt jobbat i stort sett överallt inom polisen och därtill känt en betydande del av Sveriges största skurkar.
Ta t.e.x den här serien
Sommarmord som gick i SVT. Man tar upp ett antal gamla svenska mordfall. Kör "mäster Leif" i bil till de olika brottsplatserna, där han först "stolpar" runt och pratar sedan lite med den lokale utredningsansvariga polisen.
Man missar inte heller i programmen att t.e.x visa "väsentligheter" som dessa. Leif blir i ett bostadsområde tillfrågad om autograf av en medelålders kvinna som han står
bortvänd ifrån. Leif köper hamburgare i ett "korvakok" och frågar expediten "Det är väl bearnaise på den" ??.
Slutligen kommer "den store detektiven" fram till precis samma slutsatser angående fallet, trolig gärningsman, tillvägagångssätt o.s.v. som man redan
innan kommit fram till. Det enda han gjort under programmets gång är att bara
upprepa allt som är känt förut.
Eller ta introt till Veckans Brott. "Allas vår GW", ganska tydligt belyst mot en mörkare omgivning, kommer med kraftfulla, björnlikt lufsande, steg i uppförsbacke, med blicken stint och allvarligt riktad mot kameran. Det är väl bara en superhjälte-dräkt med bokstäverna
GW tryckta i stora versaler på bröstet som fattas.
Eller att han använder GW mellan sitt för och efternamn. Jovisst. Dessa står, som han själv helt riktigt påpekat, för hans två andra förnamn. Men det är också ett faktum att detta "sätt" många gånger används för att sticka ut från mängden, särskilt om man annars skulle haft ett högst vanligt "Svensson-namn" som
Leif Persson.
Med hänsyn till ovanstående ska jag dock påpeka följande.
Jag säger
inte att han inte varit till stor, kanske rent av avgörande, hjälp i en del svenska brottsfall. Sedan har han trots allt skrivit en och annan bra kriminalroman. Som även blev bra filmer. Och har möjligen (haft) lite insider-kunskap från maktens korridorer.
Men han har inget emot att, rent medvetet, framhäva sig själv lite extra, Den saken är klar, tycker jag.