Jag har ett skitjobb som jag inte trivs. En låg lön på 23 000 kr i bruttolön (ingångslönen var 19 000 kr och jag har jobbat hos samma arbetsgivare i 4 år). Ett vanligt administrativt jobb som inte kräver särskild kompetens. Ett jobb som alla kan göra om man har sunt förnuft i huvudet. Du vet, arbetsuppgifter som dokumenthantering, koordinering, samordning, kundärende och enkla ekonomiarbete.
Men jag hade hopp för en bättre framtid. Jag trodde att jag skulle byta karriär inom 3-4 månader efter yrkesutbildningen. Jag var intresserad av lön och HR. Därför valde jag att plugga till löne- och HR-administratör. Jag pluggade hårt vid sidan av min heltidsanställning. Jag vill vara expert på mitt område. Jag umgicks sällan med mina vänner för att jag vill fokusera mer på mina studier. Under tiden gick min mamma bort på grund av hjärtinfarkt. Sorgen stoppade alla mina planer i ett halvår, men jag fortsatte kämpa ändå.
Till slut blev jag klar med kursen. Jag bad även en av mina vänner om att kolla på mitt CV och personliga brev innan jag skulle söka jobb. Han var en sådan kompetent vän som har jobbat hos välkända arbetsgivare som Investor, SEB och SSAB. Han gav mig konstruktiva kommentarer om mitt CV och personliga brev och jag följde hans råd.
Men verkligheten var inte enkel som jag trodde. Alla arbetsgivare ville helst anställa personer som redan har erfarenheter. Jag fick avslag varje gång jag skickade jobbansökan. Jag kände mig hopplös och frustrerad.
Efter att ha skickat cirka 100 jobbansökan under 1 års period gav jag upp. Det var omöjligt att skaffa jobb som löne- eller HR-administratör. Jag hade bara ett par telefonintervjuer och de hörde inte av sig. Jag kände mig som en värdelös människa. Det kändes som att jag kastade bort min tid.
Min gamla pappa sa till mig att jag skulle istället söka samma typ av administrativa jobb där man kan få bättre anställningsvillkor i en trevlig arbetsmiljö. Jag var ju duktig på administrativa arbete. Det lät som en bra idé. Men det där gick inte så bra heller. Jag har hittills sökt cirka 10 jobb i år och fått en jobbintervju (jobbintervjun gick inget vidare).
Nu vet jag inte hur länge jag orkar söka jobb. Min självkänsla ligger i botten. Jag känner mig som en värdelös människa. Jag börjar också bli sjukt trött på livet. Inga roliga saker händer i livet. Det känns som att det är bättre att ta självmord.
Men jag hade hopp för en bättre framtid. Jag trodde att jag skulle byta karriär inom 3-4 månader efter yrkesutbildningen. Jag var intresserad av lön och HR. Därför valde jag att plugga till löne- och HR-administratör. Jag pluggade hårt vid sidan av min heltidsanställning. Jag vill vara expert på mitt område. Jag umgicks sällan med mina vänner för att jag vill fokusera mer på mina studier. Under tiden gick min mamma bort på grund av hjärtinfarkt. Sorgen stoppade alla mina planer i ett halvår, men jag fortsatte kämpa ändå.
Till slut blev jag klar med kursen. Jag bad även en av mina vänner om att kolla på mitt CV och personliga brev innan jag skulle söka jobb. Han var en sådan kompetent vän som har jobbat hos välkända arbetsgivare som Investor, SEB och SSAB. Han gav mig konstruktiva kommentarer om mitt CV och personliga brev och jag följde hans råd.
Men verkligheten var inte enkel som jag trodde. Alla arbetsgivare ville helst anställa personer som redan har erfarenheter. Jag fick avslag varje gång jag skickade jobbansökan. Jag kände mig hopplös och frustrerad.
Efter att ha skickat cirka 100 jobbansökan under 1 års period gav jag upp. Det var omöjligt att skaffa jobb som löne- eller HR-administratör. Jag hade bara ett par telefonintervjuer och de hörde inte av sig. Jag kände mig som en värdelös människa. Det kändes som att jag kastade bort min tid.
Min gamla pappa sa till mig att jag skulle istället söka samma typ av administrativa jobb där man kan få bättre anställningsvillkor i en trevlig arbetsmiljö. Jag var ju duktig på administrativa arbete. Det lät som en bra idé. Men det där gick inte så bra heller. Jag har hittills sökt cirka 10 jobb i år och fått en jobbintervju (jobbintervjun gick inget vidare).
Nu vet jag inte hur länge jag orkar söka jobb. Min självkänsla ligger i botten. Jag känner mig som en värdelös människa. Jag börjar också bli sjukt trött på livet. Inga roliga saker händer i livet. Det känns som att det är bättre att ta självmord.