Namninsamling för att eliminera ordet "sans" från svenska ordlistor

Varför ska vi "anamma" sans i den där betydelsen? Visst vore det bra om fler svenskar omedelbart visste vad namnet på ett slott utanför Berlin betyder -

https://en.wikipedia.org/wiki/Sanssouci

The palace's name is a French phrase (sans souci) that translates as "without concerns", meaning "without worries" or "carefree", emphasising that the palace was meant as a place of relaxation, rather than a seat of power.

- eller hur en gris hos Bellman beter sig -

http://www.bellman.net/texter/sang.php?nr=33

Saken var den, när Rätten skulle sitta
I en ganska sträng och svår qvestion,
Kom en Sugga fram vid bordet titta,
Satte sig vid Preses sans façon.

- men lösningen är då förstås att uppmuntra folk att läsa franska (jämte andra främmande språk, utöver engelska). Samt att i undervisningen i svenska och historia förklara det stora franska kulturella inflytandet under 1700-talet, och hur vårt språk påverkats därav.


Utan är dock ett ord som hängt med i svenskan sedan medeltiden. I en tid där allt fler gamla uttrycksfulla svenska ord och begrepp fallit ur bruk, och där det ohämmade, till viss del aktivt understödda inflödet av blatteord och meningslösa anglicismer stundom gör "svenska" texter rent plågsamma att läsa, kan jag absolut inte förstå den form av "språkrensning" som pseudologen förordar.

https://www.saob.se/artikel/?unik=U_0905-0001.ALIj

Vtan messen kan man well warda salig, men vtan predikan och läro icke såå. OPetri 1: 179 (1527). Aldenstundh krigzfålckett ingeledis kunna uthan klädher sigh emott denn kalde vinther .. behielpe. OxBr. 5: 59 (1613). Hwszhåld vthan Hustru, är Lychta vthan Liws. Grubb 338 (1665). Fredman; namnkunnig Urmakare i Stockholm, utan Ur, Verkstad och Förlag. Bellman (BellmS)

Vi uppmanar till sans i diskursionen.

En Kristallnatt emot icke önskvärda ord vore barbarisk om än måhända som Hr Statsminister Reinfel yttrade; svensk.

Spara ba net, när avloopar badvattnet: Det franska 'sans' får ej tillåtas stryka med på kuppen.

Socialistiske Prez M. Holl nde's omdöme om Mme Le Pennans väljare att dessa är 'sans dents', utan tänder, framstår Politic-ethical poetry, värdig Ms. Hillary's deplorables om dåvarande utmanaren Mr. Trump's väljare.

Sans, berikar. Vad vore i vär dspolitiken vänsteriLLibera-lismen utan intravenöst smack av sans.

OffT: Föräldrar, uppmuntra era telningar sans pardon lära sig franska.

Uti Paris schangtila salar varje buse franska talar. (...tillskrivet J A G Acke..? ...Alb rt Engstr m..? Sagt i omtanke: Förväxla inte gentila, med genitala.)

Sans, i betydelsen "utan" känns avigt i munnen med franskt uttal, om det däremot vore samma uttal som i "sans" skulle det, för min del, gå utmärkt att använda. Testade dock en mening där både "utan" och sans lämnats därhän.

- Hovmästaren kan jag få en Ramlösa?
- Naturell eller med citron?
- Med tack.
- Önskas is till?
- Nej det är bra så, men ett tunt och högt glas tack!
---

Däremot, uteslutet att eliminera "sans"!
Jämför att svimma och komma till sans versus vett/stil. Vett, ett knastrigt förnuft, vaknare än sansen; stil .. hur vakna med stil?

Sans är generöst, sans har rymd, sans befinner sig i ett tillstånd av förfinad vakenhet. Det trängre vettet har ett stråk av automatik över sig; av gammal vana är man vettig utan att reflektera djupare. "Det verkar vettigt", "folkvett" .. rätt ytliga grejer, sådant man gör för att följa flocken.

Varför ska vi ta in det franska "sans" i svenska språket? Ordet "utan" fungerar bra.

Jag ställer mig inte alls bakom detta. Någon sans och balans får det lov att vara i språkdebatten!

Ordet används ju knappt annat än i sammansättningen "sanslös" som jag tycker kommer väl till pass. "Vettlös" ger en annan klang. "Maten var vettlöst god" funkar liksom inte.

Och när sans och dess avledningar utmönstras ur språket, måste alla litterära verk där orden ingår skrivas om. Nu sätter vi i gång! Jag kan ta mig an Tegnérs akademisång. Raderna

En sång som växer vild, och likväl ansad,
bär konstens regel, men försmår dess tvång,
till hälften medvetslös, till hälften sansad,
en gudadans på gudaberget dansad
med faun och gratie och sångmö på en gång!

ska hädanefter lyda

En sång som växer mörk och likväl glättig,
bär konstens regel, men försmår dess tvång,
till hälften medvetslös, till hälften vettig
en dans som gör dig både fräsch och svettig
med faun och gratie och sångmö på en gång!

Ska vi ta bort hederliga svenska ord för att det eventuellt skulle hindra oss att ta in ett låneord, för något vi redan har massa ord för?

Är det något slags märkligt skämt? För övrigt så nej, det svenska ordet sans är inget hinder mot franska sans, de uttalas inte ens lika. Jämför "mot", som både är preposition och substantiv, och ett prettolåneord.

Är man riktigt pretentiös kan man nog för övrigt redan säga "sans" när man menar utan.

Både vett och sans har upphört att existera i Sverige, ur den synvinkeln kan nog orden strykas.

Men efter uppvaknandet och storstädningen i vårt land kan orden bli relevanta igen.

Så låt sans vara kvar i ordlistan för framtida bruk.

Det vore nog smidigare att släppa in latinets motsvarighet till franskans sans, dvs sine. Då riskeras ingen förväxling med det befintliga svenska sans, annat än i de jämförelsevis få fall då presens konjunktiv av ”sina” är påkallat (Krutet sine i fiendens kanoner!).
Och många använder ju redan sine i svenskan, som i uttrycket ”Han prisade sig själv sine gusto”.

Och vad händer då med Eddie Meduzas (vår raggarpoet sine qua non) fina textrader?

"Om man tuppar a-av å förlorar sansen,
då betalar socialen ambulansen!"

Jävla kulturmarodör...

Okej. Jag erkänner att jag helt missade att det verkar omöjligt att ersätta "komma till sans".

Förfinad vakenhet var också elegant uttryckt.

Jag har svårt att tänka mig ett bättre kompromissförslag!

"Jag åker ingenstans sine djupare syfte."