Har bott de sista decenniet som vuxen i brf lgh, och många år år innan det i villa som barn/ungdom.
Nu var det ingen villa på landet vi hade, utan ett villaområde med bara 4-5 meter till husen bredvid på gavelsidorna. Jag minns nackdelar med det boendet.
- Med tanke på närheten till grannarna hände det vid enstaka tillfällen att vi fick klagomål på hög musik, om vi hade fönstren öppna.
- Diverse dispyter om tomtgränser hit och dit.
- Grannar som drog igång gräsklippare eller trimmer när man satt och kopplade av på verandan.
- Grannar som stod i fönstret och kontrollerade att vi barn inte råkade sätta foten en centimeter in på deras tomt när vi lekte på gräsmattan.
- Föräldrar som sällan hade tid eller ork för oss barn. Alltid nåt som behövde göras i trädgården, utanpå huset, eller inomhus. Eller med bilen eller båten för den delen.
Ska man bo i ett sådant villaområde med bara några meter mellan husväggarna kan man lika gärna bo i lägenhet och få mer tid över.
Då återstår hus på landet, vilket några släktingar har, och det lockar inte mig. Risiga grusvägar som blir jävliga på vintern, träd som blåser ner över vägen. Måste köras bil till allting. Långt till butiker, så glöm fan inte köpa något viktigt på inköpslistan, och soppan kostar 20 spänn litern. Detta utöver allt med underhåll och tomtskötsel vi hade i vår villa.
Däremot hade jag inte velat ta lgh till vilket pris som helst, i ett stort komplex i ett sunkigt område t. ex. Vill ha lite av en kompromiss mellan radhus, villa och lgh. Så vi har en fyrarummare på markplan (våning 1 av 2) med inglasad uteplats med trappa ut till den gemensamma gräsmattan på baksidan där vi kan stå och grilla om vi vill. Det bor en grannfamilj i våningen ovanför, så visst hör man lite fötter och stoj ibland, men sådant störs vi inte av. De visar hänsyn och spelar inte musik sent etc. Värre då med festande ungdomar. Det finns 4 lägenheter per uppgång så det är inte mycket spring där. Har mött en granne i trapphuset på 3 månader ungefär.
Området är generellt bilfritt, så det är aldrig mindre 150-200 meter till närmsta bil eller väg, med undantag för leveranser/flyttbilar. Väldigt tyst och lugnt alltså, och säkert för barn. Det innebär förvisso att jag har 200 m att gå till och från bilen i garagelängan också, men det gör mig inget. Hellre det än att ha massa P-platser och trafik mellan husen med allt vad det innebär.
Finns även massa andra fördelar i föreningen såsom välutrustat gym, skräpcontainer för grovsopor regelbundet på plats, cafélokal, övernattningslägenhet om man vill ha fler på besök än man har sängplats för, bland annat.
Behöver inte tänka på värme, vatten, sophämtning eller utvändigt underhåll. Elen är hanterbar, även med senaste tidens chockhöjning.
Så vi hittade en lgh där vi trivs i alla fall.
Goda grannar är a och o, men det gäller även villor som inte ligger avskilt.
Nu var det ingen villa på landet vi hade, utan ett villaområde med bara 4-5 meter till husen bredvid på gavelsidorna. Jag minns nackdelar med det boendet.
- Med tanke på närheten till grannarna hände det vid enstaka tillfällen att vi fick klagomål på hög musik, om vi hade fönstren öppna.
- Diverse dispyter om tomtgränser hit och dit.
- Grannar som drog igång gräsklippare eller trimmer när man satt och kopplade av på verandan.
- Grannar som stod i fönstret och kontrollerade att vi barn inte råkade sätta foten en centimeter in på deras tomt när vi lekte på gräsmattan.
- Föräldrar som sällan hade tid eller ork för oss barn. Alltid nåt som behövde göras i trädgården, utanpå huset, eller inomhus. Eller med bilen eller båten för den delen.
Ska man bo i ett sådant villaområde med bara några meter mellan husväggarna kan man lika gärna bo i lägenhet och få mer tid över.
Då återstår hus på landet, vilket några släktingar har, och det lockar inte mig. Risiga grusvägar som blir jävliga på vintern, träd som blåser ner över vägen. Måste köras bil till allting. Långt till butiker, så glöm fan inte köpa något viktigt på inköpslistan, och soppan kostar 20 spänn litern. Detta utöver allt med underhåll och tomtskötsel vi hade i vår villa.
Däremot hade jag inte velat ta lgh till vilket pris som helst, i ett stort komplex i ett sunkigt område t. ex. Vill ha lite av en kompromiss mellan radhus, villa och lgh. Så vi har en fyrarummare på markplan (våning 1 av 2) med inglasad uteplats med trappa ut till den gemensamma gräsmattan på baksidan där vi kan stå och grilla om vi vill. Det bor en grannfamilj i våningen ovanför, så visst hör man lite fötter och stoj ibland, men sådant störs vi inte av. De visar hänsyn och spelar inte musik sent etc. Värre då med festande ungdomar. Det finns 4 lägenheter per uppgång så det är inte mycket spring där. Har mött en granne i trapphuset på 3 månader ungefär.
Området är generellt bilfritt, så det är aldrig mindre 150-200 meter till närmsta bil eller väg, med undantag för leveranser/flyttbilar. Väldigt tyst och lugnt alltså, och säkert för barn. Det innebär förvisso att jag har 200 m att gå till och från bilen i garagelängan också, men det gör mig inget. Hellre det än att ha massa P-platser och trafik mellan husen med allt vad det innebär.
Finns även massa andra fördelar i föreningen såsom välutrustat gym, skräpcontainer för grovsopor regelbundet på plats, cafélokal, övernattningslägenhet om man vill ha fler på besök än man har sängplats för, bland annat.
Behöver inte tänka på värme, vatten, sophämtning eller utvändigt underhåll. Elen är hanterbar, även med senaste tidens chockhöjning.
Så vi hittade en lgh där vi trivs i alla fall.
Goda grannar är a och o, men det gäller även villor som inte ligger avskilt.
