Vad hjälpte dig ur din depression?

Är för närvarande deprimerad och vill inte leva. Att bli påkörd av en buss i hög hastighet vore härligt. Känns som mitt liv skiljer sig från många, då folk blir deprimerade att bli av med sitt jobb t.ex. Men själv var man tvungen att lämna ett jobb som gjorde mig deprimerad, utbränd också, vilket kan vara en del utav depressionen. Jag har ingen utbildning på något, inget jobb, och inte mycket jobb erfarenhet, så jag kan inget, och har ingen inkomst för tillfället, och lite pengar.

Saken är att jag är trött på allt på ett sätt som skiljer sig från många, det känns som jag är 220 år gammal i sinnet på allt jag har hört och sett, och så har jag alltid haft en personlighet som inte passar in i samhället i denna stad jag lever i. Utfryst, mobbad, och personer som har velat att man ska dö när man har växt upp, och många har indirekt försökt. Det finns en egoism och ett hat bland alla personer här när jag har växt upp. Under pandemin kände man att folk gick runt och hatade varandra och önskade varandras död.

Just nu sover jag bara, äter och sen sover. Ingen ork, ingen motivation, och ett bränt huvud som dunkar. Jag känner ingen tid som strömmar, allt står still, inga känslor, hjärndimma, svårt till koncentration, och får ont när jag tänker. Man kommer ingenstans, rastlöshet, man gör ingenting, ingen framtid, mår dåligt där man är, och mår dåligt var man än tänker sig flytta.

Mitt huvud känns platt och förstört med noll IQ och koncentrations förmåga. Finns inte en tanke på något. Ingen livsmotivation att ens gå och kissa. Sover 20 timmar. Finns ingen mening med ens existens längre.

Men tack för alla tips.

Är för närvarande deprimerad och vill inte leva. Att bli påkörd av en buss i hög hastighet vore härligt. Känns som mitt liv skiljer sig från många, då folk blir deprimerade att bli av med sitt jobb t.ex. Men själv var man tvungen att lämna ett jobb som gjorde mig deprimerad, utbränd också, vilket kan vara en del utav depressionen. Jag har ingen utbildning på något, inget jobb, och inte mycket jobb erfarenhet, så jag kan inget, och har ingen inkomst för tillfället, och lite pengar.

Saken är att jag är trött på allt på ett sätt som skiljer sig från många, det känns som jag är 220 år gammal i sinnet på allt jag har hört och sett, och så har jag alltid haft en personlighet som inte passar in i samhället i denna stad jag lever i. Utfryst, mobbad, och personer som har velat att man ska dö när man har växt upp, och många har indirekt försökt. Det finns en egoism och ett hat bland alla personer här när jag har växt upp. Under pandemin kände man att folk gick runt och hatade varandra och önskade varandras död.

Just nu sover jag bara, äter och sen sover. Ingen ork, ingen motivation, och ett bränt huvud som dunkar. Jag känner ingen tid som strömmar, allt står still, inga känslor, hjärndimma, svårt till koncentration, och får ont när jag tänker. Man kommer ingenstans, rastlöshet, man gör ingenting, ingen framtid, mår dåligt där man är, och mår dåligt var man än tänker sig flytta.

Mitt huvud känns platt och förstört med noll IQ och koncentrations förmåga. Finns inte en tanke på något. Ingen livsmotivation att ens gå och kissa. Sover 20 timmar. Finns ingen mening med ens existens längre.

Men tack för alla tips.

Det där är så klassiskt.
Jag själv skapade en destruktiv uppväxt. Men på min studentdag var jag nykter eftersom jag skulle på anställningsintervju på eftermiddagen. 18 år och 11 dagar gammal så flyttade jag från den där destruktiva miljön för att börja jobba i en större stad där jag var anonym utan liken i garderoben.
I dag ser jag yngre anhöriga som mår dåligt samtidigt som de vägrar flytta från orten som skapade dem.

Mitt andra uppbrott.
Denna gång var jag riktigt under isen så en dag när anledningen kom hem så fick hon veta att jag fixat lägenhet samt att vi skulle skiljas. Jag blev kvar på orten ett tag till jag hittat jobb, långtbortistan. Efter ett par riktigt jobbiga vurpor så hittade jag återigen rätt där båda anledningarna handlade om att bara dra.
Du måste först och främst bort från allt som skapat din psykiska ohälsa innan du kan jobba med den

Du behöver bryta dig ur ditt negativa tankemönster. Kan du få stöttning av din familj på något sätt?
Inget blir bättre om du isolerar dig och bara sover.
Du behöver ta hand om dig själv med regelbundna matvanor och komma ut och promenera eller jogga, gå på gym eller något annat.
Du behöver någon sorts jobb, har du skrivit in dig på arbetsförmedlingen och sökt annonser ?
Du kommer behöva anstränga dig för att det ska hända positiva saker, jobba dig ut din misär. Styrkekram till dig ❤️

Uppskattar att ni tar tid och svarar, riktigt uppskattat, ni är sådana som förstår, ska se om jag kan skaffa Swish så kan ni få en slant ❤️.

Jag vet sedan länge egentligen att jag borde ha flyttat till en större stad, eventuellt en storstad för att få nya intryck. Mitt psyke är lite känsligt när man når en punkt där det känns som man har lärt sig och sett allt, så när jag är ute och går kan jag inte titta på någonting, inte ens människor, för ingenting intresserar mitt sinne längre, finns ingen motivation för ögonen att koncentrera eller fokusera på något, jag går tom och haltar för att jag bara har motivation nog till att lyfta det ena benet mer än det andra. Undrar inte om jag har fått en stroke också då halva delen av huvudet känns borta.

Just nu vilar jag på grund utav utmattningen, så det är svårt att söka jobb, men även om det gick så är Arbetsförmedlingen rena Grekiskan, sen vill dom att man ska söka 10 jobb i månaden eller något sådant, ologiskt. Att hålla på med Arbetsförmedlingen och ekonomisk bistånd är en del av det som tär på en, man vill ju bara ha det bra och inte ha några myndigheter på sig.

Men ni ska veta att jag uppskattar att ni svarar och bryr er, att läsa och relatera till andra på Flashback är en riktigt bra terapi, att ni bara finns där och svarar så snabbt är fantastiskt ❤️.