Citat:
Ursprungligen postat av
EmilyMayen
Det förstår vi. Med "inskriven", menade jag inte "inlagd" på sjukhus, utan mer att hon nu är upptagen i deras "program". Vi försöker att inte göra det FÖR stort för henne, men samtidigt var vi nu tvugna att gripa in. Varje vecka som gått har hon ju tappat i vikt, och det är inte hållbart längre utan att inre organ kan ta skada. Hon är själv faktiskt positiv till hjälp eftersom hon själv lider av att hon har svårt att äta, och är väldigt ledsen över att vara så smal - vill gå upp i vikt och få tillbaka "sitt gamla jag"
Så härligt att läsa att ni fått hjälp
Ibland är det inte lättare utan det kan vara lite som två steg fram ett steg bak och ibland även ett steg fram och två steg bak. Ni har en lång väg framför er men det är helt rätt beslut!
Sök även hjälp till dig själv! Du behöver någon att prata med som är utomstående. Där du kan säga precis allt ofiltrerat. Och som hjälper dig att gå tillbaka till att vara mamma, att bekämpa ett eventuellt medberoende, och att behålla dig själv i allt det här.
Se det lite som att när man sätter på sig syrgasmasken själv först innan man sätter den på barnet vid en flygkrasch.
Du är inte egoistisk om du gör det, tvärtom är din dotters framgång avhängig av att du mår så bra som du kan i allt det här.
Jag gjorde inte det förrän långt senare med mina barn (andra bekymmer med dem), och det är svårare då att hämta upp och jobba med. Så bättre att i god tid jobba med det.
Stor kram.