Tacky medelklassfenomen (jmf WT-tråden)

Det där är ju bara vanlig medelklass, helt fel ute

Nä, nu är du fel ute. Den här gruppen människor beställer aldrig in husets röda på krogen. Dyrt och fint ska det vara. Trots att de inte kan skilja ett bra vin från ett dåligt.

(Provsmakningen däremot är ju bara för att se att vinet inte har blivit förstört, inte om det är bra eller dåligt, och även den stoltaste öldrickaren ur vitt skräp-kategorin kan skilja ett förstört vin från ett icke-förstört.

Prenumeration på Populär Historia eller Illustrerad Vetenskap.

* Morsan i familjen prenumerar på "Allers", alternativt "Allas"

* Sonen kör en halvtaskig vespa som föräldrarna skryter fanatiskt om.
" Du vet, sonen har ju fått vespa"

* Kör Volvo eller Saab

* Finare mat på helgerna är lika självklart som serier på dasset

* Försöker alltid vara så förbannat modern och vill få andra att tro att dom
har det bättre ställt än dom egentligen har.

* Känner ett enormt tvång att grilla med grannarna, "för dom bjöd oss förra helgen"

Hela brat-grejen känns wannabe/nyrikt. Jag har fått intrycket att om man är född adlig eller i överklassen så har man inte samma behov av att visa upp det.

Det handlar om att den uppåtsträvande medelklassen är konformister. Vanligtvis har överklassen alltid varit trendsättare, och alltså gör medelklassen precis som dom. Canada Goose är ett ypperligt exempel. Överklassen, å sin sida, kan alltid hitta nya trender när dom gamla börjar bli för "common". Förutom den konformistiska normföljande uppåtsträvande medelklassen, finns det också en non-konformistisk lite mer konstnärlig/bohemisk variant av den akademiska medelklassen. Dom satsar på upplevelser istället för status. Till exempel genom att bjuda hela familjen och alla barnens respektive till två veckor i Mauritius på pappas 50-års fest, och hellre köra en begagnad Citroen än en ny V70.

Där konformisterna alltid kommer att vara wannabees så har den non-konformistiska medelklassen alltid mer gemnsamt med den riktiga överklassen än resten av normföljarna i medelklassen. Överklassen har alltid gillat bohemerna, då dom heller inte bryr sig nämvärt om normer, regler eller konventioner. Överklassen för att dom är så pass rika eller adliga att dom inte behöver ta sig själva på allvar, bohemerna för att dom faktiskt inte bryr sig. Tillsammans har dom jävligt kul på fester, där dom kan skratta åt uppkomlingarnas medelklassångest över att inte ha millimeterprecision på besticken eller dukningen.

Bah!

Jag skulle hellre säga att det är medelklassigt att servera bag-in-boxvin direkt från boxen. Sen kanske det inte är överklass att hälla över på karaff, men det är åtminstone trevligare.

Jävlar vad morsan skämdes då jag förklarade detta för henne förra helgen.

Du har nog en poäng där. Hmmm.... men förkortningen BT funkar ju iallafall.
Svår nöt att knäcka. Någora fler förslag?

Vad har hänt med den hederliga gamla svenska benämningen borgarbrackor? Passar alldeles utmärkt, tycker jag.

Japanerna har en utmärkt benämningen i uttrycket salaryman.


http://en.wikipedia.org/wiki/Salaryman

Fan, borgartrash var ett riktigt bra och målande ord! Känns som om det borde kommit tidigare i tråden så hade den blivit mer homogen och tydlig.

Borgartrash-accessoarer:
- Svindyr barnvagn till det osnutna lilla knytet.
- Några Calvin Klein-kalsonger bland H&M-fillingarna. Bara CK vore för dyrt.
- Svart städhjälp.

Waldo Lydecker sa f ö en del klokt men att överklassen skulle vara full av självironi och fri från oskrivna regler, no way.

Nej, självklart inte. Men min erfarenhet är att den riktiga överklassen för det mesta har en ganska avslappnad attityd till sådana saker som borgarbrackorna tar dödsseriöst. Det finns också en sorts omvänd snobbism, som yttrar sig i att man försöker klä ner sig så mycket som möjligt. Måla om sjöboden i yttre skärgården som man haft i i familjen i sjutton generationer, gärna iklädd skitigt blåställ. Köra Land Rover i gummistövlar. Till skillnad från borgarbrackorna köper man den dyraste mercan, fast utan modellbeteckning.

Greve Carl Piper nere i skåne är ett bra exempel. "Den röde greven" äger 1500 arrendegårdar, ungefär 1.5% av skånes yta. Men äter hellre jaktmiddag med sin kompis Jan Guillou. Vad jag förstår en ganska sympatisk person.

Säljare är väl ett typiskt jobb för BT hanar. Gärna med ett sånt där trådlöst headset.