Är summan av människors intressen alltid densamma?

Eftersom jag inte tror att det finns något psykologiskt korrekt svar på frågan eller kan beskrivas med psykologiska modeller så prövar jag filosofi. Jag funderar på ett exempel där man jämför två personer och kan mäta summan av respektives intressen. Låt säga att följande intressen är de enda som finns:

Person 1
1) Religion
2) Karriärism
3) Klimataktivism

Person 2
1) Droger
2) Filosofi
3) Relationer

Om man minskar intresset för karriär för Person 1 genom t.ex. näringsförbud betyder då det att intresset för filosofi stiger i samma mängd, så att summan av folks intressen blir konstanta genom livet, eller kan summan bli antingen större eller mindre?

Alternativt att de olika intressena kan hoppa mellan varandra. Om man bränner skrifterna för religiösa och stänger kyrkorna, kommer person 1 då börja filosofera/tänka istället?

Grundproblemet här blir ju att på ett meningsfullt sätt mäta hur stort ett intresse är.

Är det så svårt.. Är det inte bara att räkna antalet timmar som någon ägnar sig åt fakta och tankar respektive tillbedjan.
Hur många timmar någon ägnar sig åt att brinna av klimatångest eller matlagning respektive gör något annat.

Nja, jag skulle definitivt inte säga att det är ett bra mått på hur starkt ett intresse är. Jag ägnar åtta timmar om dagen åt att sova. Betyder det att sova är ett jättestarkt intresse? Jag ägnar också åtta timmar om dagen åt att jobba.

Det finns folk som lyssnar på musik i över tio timmar per dag, men har det i bakgrunden när de jobbar, eller för att ha någonting att göra medan de pendlar till jobbet, men som ändå inte kan just något om musik. Finns även många som ägnar mycket tid åt slötittande på tv på ett sätt där jag inte skulle säga att det tyder på intresse, utan snarare brist på intressen.

Det finns mycket man gör utan att vara speciellt intresserad av det. Många åker buss två timmar om dagen, men inte fan är det ett intresse att åka buss. Eller ja, någon sjuk jävel finns det säkert som har det som intresse.

Så alla ungdomar har då sex som sitt stora intresse då ca 100 timmar/vecka brukar vara standard

Jamen i så fall måste ju summan addera hop till 100%, eller hur? Iaf om man låter sig inkludera "intressen" som att ligga däckad i fyllecell, ligga i koma på intensiven eller rent av ligga och vila i graven.

Att försöka minska intresset för något, likgiltigt vad, genom lagförbud har nog alla utsikter att misslyckas! Eventuellt slår det rakt bakut: den religiöse kommer att ägna än mer tid och energi på att uppleta, kopiera och distribuera förbjudna skrifter; liksom den drogintresserade på att finna metoder att själv syntetisera eller odla de förbjudna substanserna (som hen därtill har en potentiellt mycket god marknad för om hen lyckas)!

Det intressanta vore väl vad vi kunde uppnå genom att utplåna själva intresset i personens hjärna -- men detta ligger (tyvärr? eller dessbättre?) bortom vår förmåga!

Jag kan såklart inte tala för alla, men absolut, det var ett av mina största intressen när man var 15 år och ständigt kåt.

Det är ungefär så jag menar. Om att ligga i fyllecell är lika intressant som att åka slalom fjällen ja men då har ju både personerna det lika intressant. Men om fyllecellen verkligen är ett intresse så blir det jämnt skägg.

För många ser nog listan snarare ut så här:
Onlinespel 99 %.
Allt annat delar på resten.
Och alltså kommer de ingen vart i det verkliga livet.

Just metriken är jag också fundersam över. Att t ex passivt sitta och konsumera infotainment om rymden på TV kan ju öht inte ens jämföras med att plugga astronomi på universitetet. Tyvärr är det nog väldigt stora skillnader mellan människor hur mycket de satsar öht på någon grej.