Sertralin - vad hände?!

Jag har tagit Sertralin i 2 veckor nu (25mg första veckan sen 50mg).
I början hade jag inga biverkningar. Jag kände mig tom. väldigt glad och positiv dom första 4 dagarna på 25mg. Men nu senaste dagarna så har jag vaknat med huvudvärk, tungt huvud och typ lite hjärndimma. Känner mig också väldigt omotiverad och orkeslös, vilket jag inte riktigt var innan jag började.

Jag började med Sertralin pga social fobi.
Någon med erfarenhet här som kan ge mig lite tips? Velar om jag ska fortsätta i hopp om att det gå över och min ångest ska lätta.

Åt skiten själv för en dryga 10 år sedan pga samma sjukdomsbild . Tyvärr konsumerade jag kopiösa mängder alkohol under tiden men det jag minns av medicin var att den gav mig värre ångest och
stress. Självklart dumt att dricka alkohol i de mängderna.

Mitt råd ärr att ringa din läkare eller ringa 1177 för rådgivning.

Lycka till med ditt tillfrisknande .

Det går över. Gissar att du ökade dosen lite snabbt.

Sertralin halveras rätt långsamt i kroppen.
Du kan prova att ta 25mg varannan dag och 50mg varannan dag 1-2 veckor och sedan öka till 50mg.

Likadant kan du göra när du fasar ut mediciner nån gång i framtiden.
Jag fasade ut lite snabbt en gång och det var inte kul, blixtar i huvudet. Men jag körde denna strategin och under 8-10 veckor och märkte aldrig nåt.

Det sägs att man ska stå ut de första 4-6 veckorna då medicinen kan göra att man mår sämre. Efter det ska det bli bättre.
Det du beskriver är vanliga biverkningar.
Om du söker lite så finns det massvis med information.

Tar ju några veckor innan du når balans i intaget, dessutom är det en ganska snabb uppgång från 25mg till 50mg på bara en veckas tid. Om du inte var orkeslös och omotiverad innan, som är typiska drag för depression, tar du då medicinen av någon annan anledning?

Tack för era svar.
Jag vill ju gärna ge denna medicin en riktig chans. Har fått SSRI utskrivet vid flera tillfällen sen 2015. Men aldrig vågat ta dom förens nu…

Är också så rädd för utsättningssymptomen som jag tänker blir värre och värre ju längre jag äter dom.

Men jag borde nog ta dom nån vecka till. Annars vet jag ju inte riktigt om dom funkar eller inte.

SSRI har vanligtvis knappt några utsättningssymptom i så låga doser som du beskriver. Innan du börjar variabla med dosen ska du kontakta din läkare.

Kom ihåg att det tar några månader innan medicinen börjar verka på riktigt och känn hopp i att du kan bli friskare med medicinen är mitt råd.

Lycka till!

Bra tänkt.
Många goda råd i tråden
--------------------------------------------------------------------
Du skall inte vara din egen läkare.
Har du problem som du inte kan stå ut med så kontakta vårdcentralen.
Det kan ta lite längre tid än man tänkt sig att få kroppen attt vänja sig.
Det är ju dåligt att läkaren inte ids/vågar sälja in biverkningarna i början.
-----------------------------------------------------------------------------------------
Jag fick dessutom problem med erektionen men efter tre månader minskade jag dosen 25% efter snack med doktorn.
Efter ett år drygt trappade jag ner helt.

Tack för ditt svar!
Försöker hålla hoppet uppe men det är svårt. Har mått dåligt i ca 10 år och har väl mer eller mindre tappat hoppet på vägen… Provat KBT-vägen, träning, meditation, andningsövningar och många olika naturläkemedel tidigare.

Just det ja, problem med erektion har jag också fått…

Varsågod!

Låter som att medicinering är det som ska till så du är inne på helt rätt spår. I kombination med dina tidigare erfarenheter och lärdomar tror jag medicin kan vara vägen framåt. Det finns hur många preparat som helst att testa om ssri inte hjälper dig i längden.

Min läkare rådgav mig att inte läsa om biverkningar den första tiden för att jag skulle få en så opåverkad start som möjligt. Det funkade för mig i alla fall

Ok.
Jag fick dessutom otroliga gäspningar i början som jag inte kunde styra bort.
Satt och gäspade på viktiga möten med slips och kostym där de andra trodde jag var totalt likgiltig
----------------------------------------------------------------------------------------------
Jag gjorde så här:
Tog medicinen så som läkare ordinerade tills jag märkta att den sociala ångesten var borta.
Lät det vara så några månader så att jag hann vänja mig vid att vara "osårbar" och orädd och KUNDE SE FOLK RAKT IN I ÖGONEN TILLS DE VEK BORT BLICKEN! Haha, va härligt!
Blev samtidigt lite ointresserad och likgiltig, men det var skönt.
Det var nog bra också för jag skulle alltid vara på hugget i alla lägen och var nog tom jobbig på det sättet.
Efter tre månader - kanske fyra - trappade jag ner ca 25% om jag kommer ihåg rätt. I alla fall till den nivå där jag återfick bättre erektion och kunde få utlösning även om det tog en väldans tid att få utlösning (vilket uppskattades av motparten!)
Så jag låg på gränsen mellan panikångest och impotens men det funkade bra, jag kunde hantera det.
Jag frågade läkaren om jag fick sänka dosen och han sa ja, men hade nog inte sagt ja om jag frågat direkt innan jag fått positiv respons på medicinen.
Jag hade som princip att följa läkares råd och inte trixa själv och fara med oriktiga uppgifter.
Det ger inte läkaren rätt möjligheter att justera min behandling så att den blir så bra den kan bli tänkte jag.
Det är inte så lätt med psykiska problem som med benbrott så man bör ha tålamod.
--------------------------------------------------------------------------------------------------
Idag mår jag perfekt och känner mig osårbar inför andra människors tankar om mig(någorlunda).
Det finns nämligen väldigt lite jag har att dölja och jag inser att det räcker med att jag är en helt vanlig person som inte är så märkvärdig.