God fortsättning kära Flashback,
Jag har nyss flyttat till ett mindre samhälle ute på landsbygden och trivs fantastiskt bra. Flytten ägde rum då Sveriges städer inbringar allt mer otrygghet. Landsbygden är fortfarande förhållandevis lugn och jag har njutit av fågelkvitter, skogspromenader och mina planer på vad som behöver göras med huset.
Min idyll stördes lätt tredje dagen efter inflyttning då jag gick runt på tomten i skymning och halkade i hundskit, inte en vilddjurs-bajj utan en riktigt illaluktande torrfoder-skit.
Jag stampade frenetiskt högerskon i gräset tills svordomarna fick känslan av hopplöshet att lägga sig.
Under natten föll 15cm snö och jag vaknade utvilad, drog på morgonrocken och avnjöt kaffet (med en liten skvätt gourmet-grädde i) till soluppgången. Då jag genom mitt fönster får syn på spår som leder tvärs över min stora tomt.
På med skorna, ut i kylan, följer avtrycken ned för slänten mot gärdesgården och hittar en frusen hundskit som smält upp ett hål i den nyfallna snön. Jävla hund-jävel, tänker jag medan blicken söker av ytorna.
En annan väg tas tillbaka till huset och tror ni inte jag trampar i hundskit nummer två. Denna gång orkar jag inte ens bli arg utan tar bara ett djupt andetag medan jag funderar på om jag ska gå och prata med min nyfunna vänskap i form av mina tre trevliga grannar som välkomnade mig vid inflyttningen. Ingen av dem har hund skall tilläggas och jag har själv inte sett någon hund i området. Jag orkar inte utan tänker att det är nog bara dessa högar. Inga fler.
Två dagar går, på min sjätte dag i huset har snön smält och jag går ut för att sondera terrängen. Jag hittar så klart en hundskit. Det känns som att den hånfullt ler mot mig i hopp om att den ska få känna min varma skosula.
Dagen därpå när jag går ut på gräsmattan på framsidan för att njuta in stjärnorna och fullmånen, glider foten ifrån mig och jag avger ett lätt ”Ouaah” följt av ett litet stön då baksida lår spänner upp som motkraft till den otrevliga överraskningen. Det som skulle vara min lugna tillvaro och framtid är nu ett jävla minfält fullt av avföring.
Och så idag, knappt boende tio dagar drar jag ovetandes in hundskit innanför dörren efter att ha skottat snö på tomten.
Jag blir så jävla vansinnig att jag fullkomligt tappar fattningen och avger ett avgrundsvrål:
- OOOOUUUUUUUUHHHHH!
följt av:
- Den jävla hunden ska smaka glas!
Men djurvän som jag är så vill jag ju såklart inte ta död på hunden genom lidande, annat än i halkandets hetta.
Jag vet ju inte vems hunden är, jag har inte sett den annat än dess spår och avföring.
Det är nygjord skit, jag hittar ny bajs dagligen och jag orkar fan inte att någons ouppfostrade hund ska förstöra min annars så trevliga vistelse i mitt nya hus så…
Hur fångar jag hunden?
Funderade först på att osäkert stapla en herrans massa marksten som föregående ägare lämnat efter sig, med en sprint knuten i ett snöre - i en köttbit.
Alternativt en krossad karta Imodium i en hemmarullad köttbulle - det borde få slut på skitandet åtminstone.
Kanske en fallgrop? Men då måste jag vänta ut tjälen i jorden. Har iof en utgrävning men den är två meter djup ned i gjuten betong. Ett annat djur kan ju falla däri och bryta benet, jag vill inte skada ett rådjur.
En gigantisk bur bygd i kraftigt hönsnät?
Med en lucka som slår igen likt en grävlingsfälla?
Eller en stor vägkon anordnad så hundjäveln stoppar in huvudet och sen får springa runt i en dumstrut.
Jag hade gärna velat veta vem som äger detta husdjur som utför sina behov på min tomt efter mörkrets inbrott, en avföringens varulv om man så vill.
Vill få reda på ägarens adress och smyga dit och sprida ut hundbajs jag hittar på annat håll, eventuellt också bajsa lite själv.
Har ni hundägare några tips? Ni vet ju vad man kan lura en hund att göra och inte göra och ni kanske får mig på vänligare tankar än markstens-fällan.
Att sätta upp stängsel är inget alternativ, det är en för stor kostnad för 1 hektar och det ser fult ut. Jag gillar rådjur också.
Denna hund är ett skadedjur och bör bekämpas som ett sådant (även om den säkert är snäll mot sin idiotiska ägare).
Tips mottages tacksamt.
Jag har för avsikt att följa upp era bästa idéer och presentera resultatet.
Väl mött
Jag har nyss flyttat till ett mindre samhälle ute på landsbygden och trivs fantastiskt bra. Flytten ägde rum då Sveriges städer inbringar allt mer otrygghet. Landsbygden är fortfarande förhållandevis lugn och jag har njutit av fågelkvitter, skogspromenader och mina planer på vad som behöver göras med huset.
Min idyll stördes lätt tredje dagen efter inflyttning då jag gick runt på tomten i skymning och halkade i hundskit, inte en vilddjurs-bajj utan en riktigt illaluktande torrfoder-skit.
Jag stampade frenetiskt högerskon i gräset tills svordomarna fick känslan av hopplöshet att lägga sig.
Under natten föll 15cm snö och jag vaknade utvilad, drog på morgonrocken och avnjöt kaffet (med en liten skvätt gourmet-grädde i) till soluppgången. Då jag genom mitt fönster får syn på spår som leder tvärs över min stora tomt.
På med skorna, ut i kylan, följer avtrycken ned för slänten mot gärdesgården och hittar en frusen hundskit som smält upp ett hål i den nyfallna snön. Jävla hund-jävel, tänker jag medan blicken söker av ytorna.
En annan väg tas tillbaka till huset och tror ni inte jag trampar i hundskit nummer två. Denna gång orkar jag inte ens bli arg utan tar bara ett djupt andetag medan jag funderar på om jag ska gå och prata med min nyfunna vänskap i form av mina tre trevliga grannar som välkomnade mig vid inflyttningen. Ingen av dem har hund skall tilläggas och jag har själv inte sett någon hund i området. Jag orkar inte utan tänker att det är nog bara dessa högar. Inga fler.
Två dagar går, på min sjätte dag i huset har snön smält och jag går ut för att sondera terrängen. Jag hittar så klart en hundskit. Det känns som att den hånfullt ler mot mig i hopp om att den ska få känna min varma skosula.
Dagen därpå när jag går ut på gräsmattan på framsidan för att njuta in stjärnorna och fullmånen, glider foten ifrån mig och jag avger ett lätt ”Ouaah” följt av ett litet stön då baksida lår spänner upp som motkraft till den otrevliga överraskningen. Det som skulle vara min lugna tillvaro och framtid är nu ett jävla minfält fullt av avföring.
Och så idag, knappt boende tio dagar drar jag ovetandes in hundskit innanför dörren efter att ha skottat snö på tomten.
Jag blir så jävla vansinnig att jag fullkomligt tappar fattningen och avger ett avgrundsvrål:
- OOOOUUUUUUUUHHHHH!
följt av:
- Den jävla hunden ska smaka glas!
Men djurvän som jag är så vill jag ju såklart inte ta död på hunden genom lidande, annat än i halkandets hetta.
Jag vet ju inte vems hunden är, jag har inte sett den annat än dess spår och avföring.
Det är nygjord skit, jag hittar ny bajs dagligen och jag orkar fan inte att någons ouppfostrade hund ska förstöra min annars så trevliga vistelse i mitt nya hus så…
Hur fångar jag hunden?
Funderade först på att osäkert stapla en herrans massa marksten som föregående ägare lämnat efter sig, med en sprint knuten i ett snöre - i en köttbit.
Alternativt en krossad karta Imodium i en hemmarullad köttbulle - det borde få slut på skitandet åtminstone.
Kanske en fallgrop? Men då måste jag vänta ut tjälen i jorden. Har iof en utgrävning men den är två meter djup ned i gjuten betong. Ett annat djur kan ju falla däri och bryta benet, jag vill inte skada ett rådjur.
En gigantisk bur bygd i kraftigt hönsnät?
Med en lucka som slår igen likt en grävlingsfälla?
Eller en stor vägkon anordnad så hundjäveln stoppar in huvudet och sen får springa runt i en dumstrut.
Jag hade gärna velat veta vem som äger detta husdjur som utför sina behov på min tomt efter mörkrets inbrott, en avföringens varulv om man så vill.
Vill få reda på ägarens adress och smyga dit och sprida ut hundbajs jag hittar på annat håll, eventuellt också bajsa lite själv.
Har ni hundägare några tips? Ni vet ju vad man kan lura en hund att göra och inte göra och ni kanske får mig på vänligare tankar än markstens-fällan.
Att sätta upp stängsel är inget alternativ, det är en för stor kostnad för 1 hektar och det ser fult ut. Jag gillar rådjur också.
Denna hund är ett skadedjur och bör bekämpas som ett sådant (även om den säkert är snäll mot sin idiotiska ägare).
Tips mottages tacksamt.
Jag har för avsikt att följa upp era bästa idéer och presentera resultatet.
Väl mött
