Extremt deprimerad p.g.a att vi alla kommer att dö nångång snart!!

Titta in här.

Jag har skrivit en 1.23 timmar lång poesi. Jag känner som du.

Du är en del i det mångmiljonåriga kretsloppet som kallas livet, du är släkt med alla andra djur på Jorden och du är sprungen ur stjärnorna då du tittar upp på stjärnhimlen på natten vet du att ditt stoft härstammar från det oändliga himlavalvet. Ty din ålder är egentligen miljarder år.

Sluta med det egoistiskt självfixerade moderna sättet att se på saker, sätt dig ned och slut dina ögon och känn universums kraft. Lär dig att vara i nuet.

Oj stackars dig TS om du går runt och är så paniskt rädd på daglig basis.
Självklart ska vi alla dö men det är ju bara en dag i livet. Alla andra dagar lever du ju?

Jättesynd att slösa bort dem på rädsla och oro över något man ändå inte kan göra något åt eller påverka. Vet inte några konkreta tips för att bli av med din rädsla men om du kanske borde söka hjälp om du inte redan gjort det?
Finns en dokumentär som heter ”Surviving death” tror jag på Netflix som jag tyckte var helt okej. Att försöka samla kunskap och förstå kanske kan göra dig lite mindre rädd?

Psykedeliska kan ju annars vara en väg att gå som hjälpt många att komma över sin rädsla för döden men det är generellt inget jag rekommenderar om man inte vet vad man gör eller har någon med sig som vet vad den gör.

Livet och döden, dom stora frågorna.

Medvetandet kan överföras från dig till något annat. ”Odödlighet” av detta slag är redan praktiserat i det dolda, det är min uppfattning i alla fall. Och jag tror det är genomförbart människor emellan men främst överfört till teknologin.


Så med andra ord innan en kropp dör anser jag det är möjligt att överföra medvetandet. Jag anser att det redan genomförts, speciellt till teknologi/datorsystem.

Odödlighet, klon, medvetande.


Interdimensional Beeings, spiritual beeings eller vad knäppgökarna kallar Aliens, det är vad dom ser men inte vad det är. Dom är spirituella varelser, interdimensionella.

Angående döden får du söka inuti, förlika sig med det, vi kan bara spekulera, men döden lär inte vara vad många tror att det är. Svart, tomt, finito, inget… tvärtom, energi, korrigering etc.

Man kan ju tro att världen är så begränsad av en anledning… är inte ens säker på att denna planeten är vårat riktiga hem. Kanske vi är placerade här från början av en anledning. Kanske är det ett fängelse, kanske är enda vägen ut genom dig själv, högre uppvaknande.

Blev själv väldigt skrämd av tanken om hur begränsad världen är och hur instängd man faktiskt är . Tänkte på detta i flera dagar och kunde inte släppa detta faktum , detta hände i samband med att jag rökte på tok för mycket gräs en morgon , jag skulle bota min huvudvärk , men glömde bort att jag inte hade ätit och rökte väldigt potent gräs , jag hade aldrig använt denna medicin på tom mage förut , jag har aldrig heller tänkt i såpass skeva tankebanor under ett cannabis rus , jag brukar inte ens bli påtagligt berusad av det utan mest medicinerad , endast lite gladare , hungrigare och mer empatisk , men vid detta tillfälle blev jag nästan rädd för mina egna tankar om vilken liten bubbla vi faktiskt lever i .


Jag tänkte i princip , nu är jag i min lägenhet , i Göteborg , i sverige , i Europa , i världen , och där tar det slut , jag är extremt begränsad , vill jag vara med och påverka viktiga beslut i världen kommer jag troligtvis inte kunna göra det , och jag kommer troligtvis aldrig få reda på varför vi lever och vad som händer sen . Jag antar att det är denna rädsla som kallas för existentiell ångest , jag var så upprörd över detta så att jag såg genuint ledsen ut i en hel vecka , varje gång jag såg mig i spegeln såg jag mitt ledsna ansikte , jag har aldrig tidigare varit så bekymrad över något .

Jag har alltid varit intresserad av olika teorier , och religioner där man pratar om denna filosofiska fråga , jag har alltid varit en så kallad sökare , men jag har aldrig lyckats bli övertalad av någon religion eller teori , jag insåg sedan att det är lika bra att släppa dessa tankar och försöka göra det bästa utav tiden man har , i vissa filosofier lägger man inte tid på saker man inte vet något om , vilket är ganska klokt, men jag läser fortfarande om olika filosofiska skolor och religioner för att kunna hitta verktyg som kan hjälpa mig i min vardag eventuellt tankesätt som kan hjälpa mig förstå existensen på ett djupare plan ,

Jag har förövrigt vaknat upp flera gånger på natten och tänkt , detta kan inte vara en slump , världen måste ha någon typ av mening , jag måste få feta vad som pågår , detta hände dock efter två nära och kära nyligen hade gått bort , en på tok för ung och det har gett mig en och annan tankeställare om döden .

Du är deprimerad över att vi ska dö?
Är man deprimerad så brukar man vilja dö?
Här jag fel eller är det bara jag som känner såhär?
Givetvis kan jag bli ledsen på när jag tänler att de nära runt om mig ska dö. Det är ledsamt.
Men dem verkar inte ledsna över det. Utan de lever på och är duktiga.
Jag däremot har ju en önskan om att dö, samtidigt som jag inte tagit livet av mig än, mest på grund av anhöriga.

Eller så:
* Föds du i en ny kropp
* Kommer till någon slags himmelrike/eftervärld
* Vaknar upp i en främmande VR-modul i någon högteknologisk verklighet.
* Blir hämtad av valkyrior för en evig efterfest.

Det är faktiskt ingen som vet, och säger dom att de vet ljuger dom.

Jag är övertygad om att livet som vi upplever det här och nu bara är en liten del av helheten.

Tänk så här,

Hade du ångest innan du föddes att du inte var född?

Om svaret är nej så kommer det inte vara någon skillnad på att ej vara född eller levt och dött.

Själv är jag nyfiken på vad som händer efter döden men tills dess kan man ju göra något bra med livet, träna till exempel.

Min son.

Du är inte rädd för att dö. Du är rädd för att inte existera. Att sova är bland det skönaste i livet.
Vem har sagt att det tar slut när man är klar med jordelivet? Då fortsätter det roliga.

Det är så livet är konstruerat för att fungera. Om alla hade levt för evigt hade det aldrig gått. Jag tycker det är häftigt hur vår kropp är programmerad till att ta kål på sig själv så fort man föds. Livet är en cykel. Vi föds och dör. Vi föds och dör. Solen går upp och ner, sedan upp igen. Årstiderna skiftar hela tiden. Dag blir till natt, natt blir till dag osv. Hur kan människor inte tro att man är en del av denna cykel?

Du lider av existentiell ångest. Detta blir en av dina livsläxor i detta liv, att ta dig än det.

Döden är bra, det är bra att det kommer en tid där all skit tar slut. Är du fruntimmer eller varför vill du leva?

Därför lev livet medans du kan. Knulla, är och njut.

Det kommer gå över när du blir äldre, kan jag nästan lova. Man måste inte bli nedgrävd i ett hål när man är död. Du kan kremeras och spridas i vinden, eller så kan man vara kriminell och be någon äta upp en.

Jag skräms mer av att sitta inspärrad på ett demensboende, med personal och patienter som jag hatar och att ha nästan ingen personlig frihet eller integritet alls.