Sket en 60 centimetare för ett tag sedan. Det var I en ny toalett hos min frus syster. Tror jag invignings sket den faktiskt. Var pinsamt när jag spolade och skiten hade ringlat ihop sig. Spolade och vattnet reste sig istället!!
Funderade på att mosa den med den nya borsten... Men bestämde mig att chansa och spola igen. Den gick ner o satte sig typ I röret iställe 😬😬 Fan vet hur det gick sen...
Själv är man en medelmåtta här, tack vare god kosthållning och en regelbunden mage. Några fekala storverk har jag nog aldrig åstadkommit.
Men! Jag känner ändå igen två fenomen här.
Barn och lumpen.
Jag har många gånger fotograferat mina småbarns prestationer när dessa varit exceptionella, ibland är det svårt att fatta att så mycket skit fått plats i en så liten kropp. Fotona har med förtjusning delats i familjekretsen.
Mitt nästan halvsekelgamla minne från lumpen är rätt speciellt. Månadslång vinterövning vid finska gränsen. En medbroder la ute i naturen en kabel vars storlek på något oklart sätt nådde kompanichefens öron.
Denne samlar resolut ihop de två plutoner som är på plats, och håller ett långt och engagerat tal - helt på allvar - om vikten av regelbunden tarmtömning i fält, med rekordkorven i fokus.
Vi fick alla gå fram och beskåda rekordkorven, och jag glömmer aldrig kompanichefens allvarliga uppsyn när han konstaterade att upphovsmannen måste ha gått runt med ”en veritabel pelare av skit inne i kroppen”.
Detta var alltså en vuxen man som på allvar var skakad av prestationen ifråga.
Polarn tog hem en svart tjej
Hon bajsade en riktigt stor som inte gick att spola ner. Han fick hjälpa till med toaborsten
Nästa dag åkte dom ut båda två.
Under mina år på jorden har även mitt tarmsystem producerat en och annan bamse, dock har jag inte kommit mig för att mäta dem..
Men mitt kalibrerade ögonmått säger att 20-25 sammanhängande inte är några ovanligheter.
Tack för alla svar!
Sällan har man mer känt hur lika vi människor är och våra upplevelser som när jag läser om era dass-äventyr.
Jag kände mig så ensam och utsatt när jag satt på dass och tryckte och klämde till förbannelse i morse.
Satt och tänkte att det jag upplever nu har nog fan ingen upplevt innan utan att hamna på akuten.
När jag satt och förgäves krystade mig svettig och utbränd. När jag hade två fötter som totalt domnat bort.
När jag med toapapper drog ut små, stenhårda klumpar som hittat ut mot öppningen.
Bara för att inse att det bara är toppen av isberget och att jag hade fått sitta och krysta i veckor och plocka ut små klumpar om jag skulle lyckas få ut allt som var fast i tunneln.
Svårt att förklara men kan jämföra med en tunnel som är totalt blockerad med 100 bilar och att man fick ut en bil var femte minut. En bärgare som kunde dra ut en bil i taget, typ.
Även en stor lättnad att läsa att ni är många som haft blodiga papper under denna hemska, men ändå på något sjukt sätt, Givande stund.
Upplevelsen i sig var hemsk och jag önskar den inte min värsta fiende.
Men det som var givande var hur skönt det kändes när den enorma korven låg där besegrad.
Trycket som släppte i magen och i princip hela kroppen. Kände mig som pånyttfödd.Men utbränd.
En upplevelse av att vara i princip dödförklarad till friskförklarad inom loppet av en timme, en hemsk timme.
Fick även lite konstiga känslor över mina tankar och det faktum att jag stolt tittade ner på korven efteråt och på riktigt var fascinerad.
Men läser ju här att det tydligen är rätt normalt när man varit med om en sådan upplevelse och fått ut en sådan bjässe. Att det är en bergochdalbana av känslor, innan och efter.
Men att det nästan alltid slutar med ett brett leende för att sedan lägga sig i soffan eller sängen och titta upp i taket helt slut.
Lider även med er som inte kan få ut fasta ståtliga korvar.
Jag har också haft perioder med flera års ränn-skita och då önskar man inget annat än att klämma ut en hård, stabil manlig korv eller två. Men när den är lite väl stabil så ber man gud om en ränn-skita.
Summa summarum, mitt skitande har nu fått mig att inse hur viktigt det är med rätt kost och motion.
Har redan skrivit katrinplommon på inköpslistan för imorgon.
Inga mer perioder med bajsregn så man måste tvätta allt från skinkor, toasits till ryggstöd av ränn-skita och definitivt inga fler hemska dass-besök som i morse som gav mig en timmas dödsångest.
Vill aldrig mer sitta och svettas och bly yr av krystande samtidigt som jag googlar "kan man dö av att bajsa och krysta för hårt". Bara för att hamna på länkar som "Elvis dog av förstoppning".
Nu tar jag tag i mitt skitande och kommer försöka nå perfektion där jag på daglig basis lägger korvar i i exemplarisk storlek, form, färg och glid-förmåga.
Jag hoppas att jag kommer vara den som ger alla rätta svaren när någon stackare beklagar sig över sina toalett-besök. Allt från rätt kost, fotställningar, andningsövningar till mental hantering av ett sådant hemskt och ensamt dass-besök.
För det är precis vad man är vid ett sådant läge. Ensam och sårbar i allra högsta grad.
Efter att jag senaste tiden haft stora problem med förstoppning och stenhårt bajs så har jag fascinerats av hur enorma korvarna har varit när dom väl kommit ut, med hjälp av microlax.
Satte ett personligt rekord (av vad jag kan minnas) förra veckan och tänkte att det kommer bli svårslaget.
När jag satt och tryckte så kände jag ju hur den var på väg ut och kände redan då att det kommer vara en korv utöver det vanliga. När den äntligen kom ut så hörde jag inget plask och förstod genast att den redan hade nått vattenytan innan den var helt ute ur stjärten.
Fick genast ställa mig upp och vända mig om för att skåda verket.
När jag tittade ner så var det många känslor på samma gång.
Lättnad först och främst men även en blandning av chock, rädsla och fascination.
Den var fullständigt enorm och halva var långt nere i kanalen medans andra halvan stack upp en bra bit ovan vattenytan.
Tänkte att jag har satt ett svårslaget personligt rekord.
Men! Det dröjde inte länge innan det rekordet blev fullständigt krossat.
I morse kom det ut en sådan korv att jag sedan dess har googlat "världens längsta bajskorvar" och olika rekord i ämnet.
Antingen bör jag hamna i Guiness rekordbok eller så har jag missförstått när jag läst att historiens längsta bajskorv har varit cirka 20cm och är från en svensk viking.
Denna var bra över 20 cm. Går knappt att beskriva hur lång den var och bred, även stenhård.
När jag spolade så försvann halva ner i avloppet men halva fastnade kvar och fick petas ner med borsten för att kunna spolas ner i omgångar.
Nu ångrar jag att jag inte tog fram meter-bandet och dokumenterade händelsen/korven men den kommer alltid vara kvar i mitt minne.
Slår jag detta personliga rekord så lär jag sväva mellan liv och död.
Nu till frågan. Kommer du ihåg in längsta bajskorv? Hur var upplevelsen?
Minns du än idag chocken från när den klämdes ut och du skådade hela liggandes där?
När jag bakisskiter så brukar mina enorma korvar komma. Ofta så är dom så jävla stora så jag spricker lite därbak. Men lite skönt är det. Kanske är det min manliga prostata som hjälper till med känslan.
Efter en operation trodde jag att jag skulle dö av förstoppning. Eftersom anestesi kan ha den effekten.
Incidenten påminner om det klassiska inlägget på Flashback där en kille la ut en filt på badrumsgolvet och med hjälp av en skruvmejsel försökte dra ut bajskorven.
Jag hade helt sjukt ont i magen och pendlade mellan duschen och toaletten. Jag stod i duschen och försökte spruta vatten i arslet för att avföringen skulle bli våtare och kunna komma ut.
Men det var som en öken där i. Jag var helt säker på att ringmuskeln skulle gå sönder.
Efter ungefär en timme kom han ut och jösses, vilken jävla korv! Den var som en arm.
Den var så lång att den inte ville spolas ner. Det tog typ 5-6 spolningar innan han ville ge vika.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
