Jag gjorde ursprungligen ett inlägg om detta fasansfulla dåd i tråden (FB) Lista: Livstidsdömda i Sverige 1960-1999, men insåg att det är så pass upprörande att det "förtjänar" en egen tråd.
Utdrag ur Dagens Nyheter 1964-08-28:
DN 1964-09-11:
DN 1964-09-19:
DN 1965-03-20:
Fallet överklagades till Hovrätten som istället dömde Johansson till 8 års fängelse för grov misshandel varav döden följt. När jag läser dessa vedervärdiga beskrivningar så förstår jag till fullo hur häradsrätten resonerade. Visst skulle Johansson haft livstid!
Det är så gränslöst ondskefullt, och man blir nästan tårögd när man tänker på den lille pojkens öde. Vilket rent helvete han måste ha haft, kanske under lejonparten av sitt korta liv?
Den ondskefulle GM lever fortfarande, och bor i dag i Stockholm. Nästa sommar fyller han 80 år. Hans offer fick inte ens fylla 3 år. Den då 22-åriga modern, S*v (i), hur gick det för henne? Utan att känna till alla detaljer, så undrar man ändå spontant; varför satte hon inte pojken i trygghet?
Är det någon som känner till detta fall? Är det någon som vet något om GM och dennes senare liv?
Utdrag ur Dagens Nyheter 1964-08-28:
Citat:
Den 22-årige barnadråparen i Grums ska genomgå stor sinnesundersökning, bestämdes det på hans personliga begäran vid torsdagens häktningsförhandling i Karlstad. Han gick även med på häktning, men kommer att neka till dråp och erkänna misshandel varav döden följt. - Jag trodde inte slagen var så hårt, förklarade han. Det var inte meningen att slå ihjäl pojken.
[...]
Pojken misshandlades på tisdagen i förra veckan så svårt att han fick hjärnskakning med yrsel och kräkningar. Han lades i garderoben över natten och fick även ligga kvar nästa dag.
När mamman vid middagstid gick till arbetet blev pojken förtvivlad och grät. Efter fem minuter gick styvfadern in i garderoben och slog till pojken så att han blev tyst. Han utdelade också den dödande sparken mot honom. När pojken varit tyst en timme tittade mannen in i garderoben och fann den lille död.
[...]
[...]
Pojken misshandlades på tisdagen i förra veckan så svårt att han fick hjärnskakning med yrsel och kräkningar. Han lades i garderoben över natten och fick även ligga kvar nästa dag.
När mamman vid middagstid gick till arbetet blev pojken förtvivlad och grät. Efter fem minuter gick styvfadern in i garderoben och slog till pojken så att han blev tyst. Han utdelade också den dödande sparken mot honom. När pojken varit tyst en timme tittade mannen in i garderoben och fann den lille död.
[...]
DN 1964-09-11:
Citat:
Flera gånger under våren blev den lille pojken i Grums misshandlad av sin styvfader innan han den 19 augusti utsattes för så grovt yttre våld att han dog av skadorna.
[...]
Flera gånger har anmärkningar gjorts till barnavårdsnämnden med misstankar att pojken vanvårdats. Han hade svullnader och blåmärken över hela kroppen. Föräldrarna förklarade att pojken fallit omkull på badstranden eller utför trappan.
[...]
Dessa besked lugnade barnavårdsnämnden, semestrar kom också i vägen och den nya barnavårdsmannen hann aldrig göra något besök i hemmet. En annan ledamot av nämnden skulle hålla ett öga på familjen. Han rapporterade vid nämndens sammanträde den 19 augusti - en knapp timme efter att läkaren konstaterat pojkens död - att det ej fanns några tecken på att beskyllningarna om misshandel eller vanvård var riktiga.
[...]
[...]
Flera gånger har anmärkningar gjorts till barnavårdsnämnden med misstankar att pojken vanvårdats. Han hade svullnader och blåmärken över hela kroppen. Föräldrarna förklarade att pojken fallit omkull på badstranden eller utför trappan.
[...]
Dessa besked lugnade barnavårdsnämnden, semestrar kom också i vägen och den nya barnavårdsmannen hann aldrig göra något besök i hemmet. En annan ledamot av nämnden skulle hålla ett öga på familjen. Han rapporterade vid nämndens sammanträde den 19 augusti - en knapp timme efter att läkaren konstaterat pojkens död - att det ej fanns några tecken på att beskyllningarna om misshandel eller vanvård var riktiga.
[...]
DN 1964-09-19:
Citat:
[...]
Den åtalades 22-åriga fru, pojkens mor, berättade hur hon och pojken utsatts för misshandel. Två av tre gräl hade gällt pojken. Hon försökte skydda honom och tog fram honom ur garderoben när maken åkt till arbetet. När styvfadern var hemma var pojken alltid skrämd och vågade inte gråta ens när han slog sig därför att han då riskerade smörj.
En barnavårdsman som sett pojken när han bodde hos sin mormor kände inte igen honom vid ett besök tio månader senare hos mamman och styvfadern.
- Om en tvååring kan vara apatisk så var han det, förklarade hon. Hans leende var borta och han haltade fram. Skillnaden var fantastisk.
[...]
Den åtalades 22-åriga fru, pojkens mor, berättade hur hon och pojken utsatts för misshandel. Två av tre gräl hade gällt pojken. Hon försökte skydda honom och tog fram honom ur garderoben när maken åkt till arbetet. När styvfadern var hemma var pojken alltid skrämd och vågade inte gråta ens när han slog sig därför att han då riskerade smörj.
En barnavårdsman som sett pojken när han bodde hos sin mormor kände inte igen honom vid ett besök tio månader senare hos mamman och styvfadern.
- Om en tvååring kan vara apatisk så var han det, förklarade hon. Hans leende var borta och han haltade fram. Skillnaden var fantastisk.
[...]
DN 1965-03-20:
Citat:
För dråp på sin två och ett halvt år gamle styvson dömdes 23-årige träsliperiarbetaren Helge Johansson i Grums på fredagen till livstids fängelse. Pojken blev slagen och trampad till döds den 19 augusti i fjol för att han inte var tyst när styvfadern ville sova middag.
[...]
Gärningen har begåtts i hastigt mod och rubriceras därför som dråp, men omständigheterna bedömd som i hög grad försvårande. I domskälen summeras att Johanson visat benägenhet och känslokyla. I förhållandet till pojken och hustrun har han låtit sin lust till översitteri få fritt utlopp, och han har blivit allt brutalare. Han visade ingen känsla för barnet, och den alltmera hänsynslösa och våldsamma behandlingen kan tyda på en direkt önskan hos honom att bli kvitt barnet.
[...]
De sista dagarna låg pojken på en vaxduk i garderoben för att hans uppkastningar inte skulle smutsa ned golvet. Han hade fått hjärnskakning av slag mot huvudet och hade endast en filt över sig. När styvfadern var på arbetet fick pojken komma in till modern i lägenheten.
Dödsdagen var Johansson ensam med pojken. Han blev så ursinnig när pojken grät att han rusade upp från sängen och misshandlade honom så att han blev tyst. Efteråt lade han sig på sängen för att sova middag.
[...]
[...]
Gärningen har begåtts i hastigt mod och rubriceras därför som dråp, men omständigheterna bedömd som i hög grad försvårande. I domskälen summeras att Johanson visat benägenhet och känslokyla. I förhållandet till pojken och hustrun har han låtit sin lust till översitteri få fritt utlopp, och han har blivit allt brutalare. Han visade ingen känsla för barnet, och den alltmera hänsynslösa och våldsamma behandlingen kan tyda på en direkt önskan hos honom att bli kvitt barnet.
[...]
De sista dagarna låg pojken på en vaxduk i garderoben för att hans uppkastningar inte skulle smutsa ned golvet. Han hade fått hjärnskakning av slag mot huvudet och hade endast en filt över sig. När styvfadern var på arbetet fick pojken komma in till modern i lägenheten.
Dödsdagen var Johansson ensam med pojken. Han blev så ursinnig när pojken grät att han rusade upp från sängen och misshandlade honom så att han blev tyst. Efteråt lade han sig på sängen för att sova middag.
[...]
Fallet överklagades till Hovrätten som istället dömde Johansson till 8 års fängelse för grov misshandel varav döden följt. När jag läser dessa vedervärdiga beskrivningar så förstår jag till fullo hur häradsrätten resonerade. Visst skulle Johansson haft livstid!
Det är så gränslöst ondskefullt, och man blir nästan tårögd när man tänker på den lille pojkens öde. Vilket rent helvete han måste ha haft, kanske under lejonparten av sitt korta liv?
Den ondskefulle GM lever fortfarande, och bor i dag i Stockholm. Nästa sommar fyller han 80 år. Hans offer fick inte ens fylla 3 år. Den då 22-åriga modern, S*v (i), hur gick det för henne? Utan att känna till alla detaljer, så undrar man ändå spontant; varför satte hon inte pojken i trygghet?
Är det någon som känner till detta fall? Är det någon som vet något om GM och dennes senare liv?
