Svenska medelklassmän med miljoner som kör billiga skitbilar. Varför?

Jag anser mig ha väldigt gott ställt även om jag inte är "rik". Skulle lätt kunna köra en fläskig och dyr statusbil, men det intresserar mig inte. En bil ska fungera, ta mig från A till B på ett bekvämt sätt och helst ska jag inte behöva äga den öht. Det kan någon annan göra (läs: företaget) och ta kostnader såsom service, däck och försäkringar.

Det är lätt att luras och tro att en en höginkomsttagare kör runt i en 10 år gammal Ford bara för han står som ägare på en sån, men förmodligen är det 18-årige sonens slit-o-släng-bil då pappan själv förmodligen har tjänstebil. Finns ju ingen sämre pryl att äga än just en jävla bil om man inte faktiskt är intresserad av bilar och har det som hobby. Skulle kunna tänka mig att ha nån annorlunda liten pärla i garaget att putsa på men det är ju nåt helt annat.

Rik som ett troll och handlar mina kläder på ICA MAXI och Dressman.. skiter i sånt, kör en 12 år gammal Volvo som vardagsbil, har en entusiastbil värd 200k och en båge för kanske 80k.. behöver inte flasha, gör det jag gillar. Ser du mig så ser du whitetrash... men jag har betald gård. Och tillräckligt för att klara mig, gick i pension en bit innan 60 år för jag kunde. Behöver ingen dyr skitbil, skulle jag få för mig att köpa så blir det en Fastback till eller en Mach 1.

Jaaa, en tråd om mig 😊. Jag har 15 millar i aktier, två fastigheter. Kör en gammal volvo 20+ år som jag dessutom mekar med själv. Aldrig lockat mig att flasha med pengar, det är bara babbar och nyrika WT som gör.

Det är inget konstigt med det. Alla behöver inte vara intresserade av bilar bara för att dom är rika. Finns många som har pengar men som bara har dom på banken oxå.

Ett sätt att bli just rik är att inte bränna pengar på massa skit fast man har inkomster som klarar av det. Då kör man en ok fungerade bil, och handlar kläder på Jula.
Precis tvärtom mot det svenska wt originalet, och den genomsnittliga svartingen, som båda mer än gärna lånar pengar för att hålla upp någon sorts fasad med märkeskläder och bilar där bara däcken kostar som en mindre bil.

Jag är själv en bit över 40 och har ett antal miljoner på banken/börsen.
Nu har jag ändå ett intresse för bilar men ser det som en förlustaffär att köpa ny bil för 350'000-500'000.

Jag har två bättre begagnade bilar som båda kostade under 100'000 kronor per bil och de är båda roliga bilar.
Ena bilen har 300hk och den andra 224hk.

Jag resonerar som så att köpa en bil för 400'000 blir en förlustaffär så fort jag skriver på ägarpappret.
Köper jag däremot fondandelar i exempelvis AMF småbolagsfond för 400'000 så snittar jag troligtvis en vinst på 120'000 enbart första året pengarna är investerade.

Saker blir inte bättre ju mer de kostar och köper man en ny bil så försvinner känslan lika fort som när man köpt en ny tröja...man känner sig lite extra fin kanske de första gångerna man har den på sig men sedan är den som alla andra tröjor och man börjar se sig om efter ytterligare en ny "tröja"