Citat:
Ursprungligen postat av
ZiggeZiggarett
ca 1991
50+
Svenska aktier
Min reflektion:
Under en lång och kraftig uppgångsfas brukar den mer spekulativa handeln ta fart. på slutet av 90-talet var det e-trade, bredbandsbolaget, Eric, HM och andra aktier som lockade den breda massan. Day-traders förekom i pressen och de hade gjort sig förmögenheter.
Grejen är väl att pressen inte skriver om alla dem som inte tjänar pengar på sina spekulationer, så många nybörjare dras med för att tjäna "lätta pengar".
Förra gången slutade det med en härdsmälta och många förlorade de pengar de hade tjänat tidigare. Sociala medier tystnade betänkligt och många snackade istället skit om börsen, vilken bluff det var, och att "vanligt folk" inte kan tjäna på börsen.
Så tror jag det slutar även denna gång.
Så är det. Oavsett om bolagen heter AMC eller GME, Swemet eller Saxlund. Spekulationsgraden ökar mot slutet av en uppgångsperiod. Det händer alltid när börsen blir "för folklig", Svensson vill hitta det där lilla prospekteringsbolaget som sätter spaden marken och upp strilar oljan. Eller medicinforskaren som håller på att ta fram en ny värktablett men snubblar över botet mot antibiotikaresistens istället. Men vill "överlista" börsen. Så har det alltid varit. På 80-talet hette de Fermenta, på 90-talet Boo.com, på 00-talet Northland, sedan Fingerprint osv. Olika namn men samma dröm. Outsmarta pöbeln, tjäna storkovan, be din tråkiga fru, snorungar och chef att dra åt fanders. Byta 70-talsvillan i Ödeshög mot något strandnära vid Algarvekusten. Leva på avkastning, dricka portvin och uppvakta nästan olagligt unga senhoras nätterna igenom.
Samma dröm om Los Angeles om närdes i gymnasiet. Man skulle "visa dom". Lärarna som skällde på en, mobbarna som var inte bara var elaka utan även fick ligga med tjejerna man var kär i. Tröstlösheten. En dag skulle man komma tillbaka till byn och köra upp Grammyn i ansiktet på rektorn. -
"Se här, ditt as! Du sa att det aldrig skulle bli något av mig". Sedan skulle man ta sin Porsche och ratta ner till sina f.d. mobbare som nu jobbar på biltvätten (alltid en biltvätt) och lägligt nog behöva tvätta vrålåket. Därefter till stadshotellet där man lägligt nog springer på dom gamla högstadieprinsessorna (nu med sönderblonderat hår, mjukisbyxor och kedjerökandes Gul Blend) där man implicit låter dem veta att man får ligga med tjejer hälften så gamla och dubbelt så snygga som dem någonsin var.
Sedan.. öh.. tja, vaknar man. Inser att man numera är en flintskallig och lönnfet gubbe som fortfarande jobbar på bruket, har en fru man inte är kär i och amorterar på ett för högt belånat själlöst hus man inte vill bo i. I det läget kan jag sympatisera med de som botaniserar på de mer obskyra listorna. Dock är det blott en dröm, lite som Triss. Men jag ska inte vara själlös. Jag ska låta dem ha den ett tag. Vår livstid är kort och kan någon gå lyckligare i några år i tron av att de har "överlistat systemet", ska jag låta dem ha det. Om 5-6 år kommer dom hata börsen, lika mycket som dom idag hatar sin tillvaro.