Citat:
Ursprungligen postat av
Core.
Paradoxalt för läkaren är det ju de med svårast ångest de måste vara mest restriktiva med. Det ska bara lindra till den grad att man har näsan ovanför ytan, för är det för effektivt blir en ångestperson torsk på skiten DIREKT.
Alla kan få ner nivån på ångesten med livsstilsförändringar, tro mig, jag har varit där du är TS. I många år mådde jag fruktansvärt dåligt, alltså varje brinnande minut var ett helvete att härda ut!
Benso löser inte dina problem, period.
Stesolid löste mina ångestproblem och jag lever ångestfri med alltid några stesolid i skåpet som behovsmedicinering. Börjar jag känna av ångesten i några dagar, då räcker det med en halv i en kanske två dagar. Jag använder med andra ord stesolid som man ska. Sedan måste jag ibland upp mer. Enbart stesolid som fungerar. Men så har jag också ångest som sätter sig i kroppen och oftast börjar bryta ut genom att musklerna låser sig mer och mer. Jag har faktiskt fortfarande inte metoder för att träna bort det, men idag är jag på nivån ignoranta människor tror är riktig ångest. De som inte förstår att du behöver medicinsk behandling för att allt du annars gör förvärrar tills ångesten är något du har större delen av dygnet och som styr oavsett om du dagligen plågar dig (exponerar dig) mot det som triggar. Exponering kan förstärka ångest. Aldrig någon som berättar det
TS. Jag läste tråden snabbt igår och tänkte att det inte är ångest du lider av. Men så insåg jag nu att det står 10 mg i rubriken. Stesolid fungerade inte alls mycket för mig för 10-12 år sedan. Jag hade antagligen gått i alldeles för många år med grav ångest. Jag (det ska de absolut inte göra eftersom det är mycket farligt) blandade med alkohol och fick viss effekt. Inga mediciner fungerade förr på mig. Antagligen bröt kroppen ner dem annorlunda pga att jag som var liten i kroppen ändå då drack för mycket för min vikt och längd.
Jag menar att du måste bli nykter om du inte är det. Noll alkohol. Såklart inte droger. Helst inte något kaffe. Alla andra mediciner måste dras ner.
Som sagt min första tanke var att det är något annat än ångest som är problemet. Sedan insåg jag att jag från början tog högre doser än så och var tvungen eftersom min ångest var mycket kraftfull. Det är något man enbart får (inte alls enligt läkare och ordination) göra vid enstaka tillfällen. Dvs du kan inte tro att du kan gå runt dagligen med kanske dubbel dos i intag utan enbart för att släcka ut amygdalas överslag.
Om du måste äta ångestdämpande ska du alltid göra uppehåll. Lider du av ångest,dör du inte av att gå några dagar med det utöver det att du tar medicin. Du ska ta medicinen förebyggande när du vet att du kommer hamna i en situation där du normalt får kraftfull ångest. Dvs
innan ångest attacken. Att ta innan är A och O för att släcka ut såpass mycket att hjärnan ställer in sig på att den "farliga" situationen den överreagerar på, är harmlös.
Tar du tyngre medicin som är beroendeframkallande ska du inte vänta på att hela tiden få ångest, då kommer du äta onödigt mycket i slutet. Du ska ha ner det till enbart vid behov och så sällan som möjligt. Själv fick jag utskrivet 50 st stesolid i juni. Hämtade ut några veckor senare och har så pass mycket kvar att det kan räcka till april maj innan jag ber om nytt uttag. Då är jag ångest fri majoriteten av tiden och det går veckor till månader mellan att jag behöver sätta in stesolid. Inga problem vad än som händer. Men börjar det krypa på ångest mer och mer en period av någon vecka. Då släcker jag ut den omedelbart för att kunna fortsätta leva medicinfri. Sedan tar jag aldrig nattetid (, när jag egentligen har ångest).
Läkare har studerat. De har sällan egen erfarenhet av olika sjukdomar och tillstånd. Precis som de flesta andra människor saknar. Min ångest är väl idag som för en normal människa. Lätt obehag enstaka tillfälle. Så det inte ut när man är sjuk av ångest (ja, ångest är definitivt en sjukdom för de som är drabbade på riktigt).
Slår ångest på kroppen är stesolid bra eftersom musklerna triggar ångest. Man ska helst undvika vissa mediciner. Men nu råkar stesolid vara det enda som fungerar på mig och erbjuder mig ett normalt liv som ångestfri. Det var däremot ändå inte något som skedde vid första tabletten och inte heller andra. Det krävdes tid och tålamod liksom att undvika ångest genom förebyggande medicinering och sedan rakt in i sådant som skulle triggat den. Har man gått år efter år efter år efter år, med ångest. Minns hjärnan väldigt starkt hur den mår och allt blir inte bra av en tablett. Den måste gå i flera år och lära sig att ändra vanor av överreaktioner i vardagliga situationer och tränas in i att genomleva dem välmående och avslappnad till att faktiskt uppskatta samma situationer fri från panik, oro och obehag.
