Son i högstadiet vill inte ta sitt Ritalin, varför?

Hej!

Kanske ska börja med att säga att jag länge varit skeptisk mot adhd-medicinering, jag har tänkt som att skolan behöver anpassa sig, inte eleverna, att studiedroger är galenskaper etc. Jag har sakta byggt åsikt, om inte annat för läxorna han bär hem varje dag. Jag blev själv diagnosticerad i vuxen ålder och kommer nog få (åtminstone pröva på) motsvarande medicinering.

Jag har en grabb som går i 7an, ADHD är konstaterat sedan länge och han har nu recept på Ritalin, går på kontroller etc, you know the drill.

Skolan går väldigt dåligt. Han hade inte många godkänt med sig från mellanstadiet och det kärvar sig redan rejält i 7an. Han verkar inte ha så mycket problem med uppförande etc utan har nog bara svårt att stoppa in saker på rätt ställe i huvudet. När vi satt och pluggade inför ett prov om industrialismen nyligen frågade han: "vad är jordbruk". Då blir man som förälder ganska trött.

När vi började medicinera honom märkte jag effekter på hans uppträdande, han var lugnare och mindre bråkig med sin syster, skolan menade också att det fanns vissa positiva effekter. Det var dock ingen mirakelmedicin som fått honom att skriva alla rätt såklart. Vi har tur att han tycker om skolan och går dit varje dag trots att det måste vara motigt för honom.

Han ska ta tablett varje vardagsmorgon men har nu börjat vägra. När man pratar med honom säger han att "det inte hjälper någonting" och att han kan koncentrera sig under lektionerna. Av någon anledning tycker han det är viktigare för honom att han tar på fredagar (det är en lång skoldag) så det funkar.

Jag tycker detta är jättekonstigt såklart, det han verkar vara mest irriterad på är att han blir mindre hungrig. Något man tycker borde vara smidigt i tjejtjusarsammanhang. Men jag tror att han inte får samma endorfinpåslag vid ätande som han fått innan och att han saknar det på något sätt. Han verkligen njuter när han äter något han tycker om och stänger världen ute på något sätt, han har också ett krångligt förhållande till sötsaker och snacks, jag ser tydligt att det påverkar honom i grunden på något sätt. Han är rundare än vad han borde men jag skulle inte säga att han är tjockis.

Han kommer inte med några andra rimliga argument eller symptom. Nån som har det likadant?

Just det, näe, han säljer det inte till polare, han spottar ut dom på golvet eller utomhus.

Krossar och snortar sönder det på fredagskvällarna då?

Nej men föreslå test av annan medicin kanske? Det finns ju ett gäng ADHD-mediciner. Ritalin, concerta, metamina, Elvanse, etc. Just matfrågan är svår att göra något åt då metylfenidat (ritalin/concerta) dödar hungern rejält. Det går ju även att justera dosen med hjälp av läkare.

Det finns inget kvar att snorta för jag har vid den tiden dratt upp det mesta i ändalykten ;-)

En del av det är nog att han inte vill kännas vid sin diagnos, han har alltid sagt att han inte har ADHD och jag gissar att han vill smälta in. Skulle gissa att ADHD används som ett skällsord på skolgårdar etc och att det kan påverka det. Samtidigt borde han förstå att han inte presterar på samma sätt som sina klasskamrater och att han borde vilja göra något emot detta stigma.

Som jag skriver förstår jag din poäng, jag är ju själv medicinkritiker. Problemet är väl att han inte vill ta till sig den undervisning som staten föreskriver heller och det kan leda till en herremassa problem, killen har väldigt lätt för att komma i fel sammanhang och är hyfsat gränslös när han är utanför hemmet vilket ställt till det rejält för honom.

Det råder en ganska stor press på föräldrar vars barn inte presterar i skolan, personligen ser jag stora orosmoln på himlen när jag ser hur hans möjligheter minskar hela tiden, det finns liksom ingen chans för den här killen att klara särskilt mycket av teoretiska utmaningar, han kommer bli psykiskt nedslagen gång på gång vid nationella prov etc och sedd som en idiot. Jag vet att han är en härlig kille men han ges inte särskilt stora utrymmen i skolan överhuvudtaget när kunskaper börjar staplas på varandra. Har du ingen uppfattning om vad ett substantiv är kommer du ha svårt att få betyg i några språk överhuvudtaget.

Detta är dock väldigt OT, frågan är varför han själv tycker att medicinering är ointressant?

Visst är fantastiskt med läkemedel som fungerar.. men dom kommer skratta åt oss i framtiden hur vi drogade våra barn för att gå i den här skolan. Han kanske inte ska bli akademisk inriktad utan mer praktiskt.

All form av uppåt droger har en påverkan på hjärtat - på långsikt inte å leka med.

Biverkningar vid långtidsexponering hos vuxna

"Totala frekvensen biverkningar och vissa specifika biverkningar ökade med tiden för exponering hos vuxna, Minskad vikt inträffade hos 0,7 % (≤ 2 månader), 5,6 % (> 6 månader) och 7,4 % (> 12 månader) av patienterna. En signifikant viktminskning ≥ 7 % sågs hos 13,8 % av patienterna i Period 3 (under den 6 månader långa underhållsperioden) jämfört med baseline i den pivotala studien för vuxna (se Farmakodynamik).


Sömnlöshet/initial sömnlöshet/sömnstörningar ökade vid långtidsbehandling > 12 månader. Incidensen av nedstämdhet ökade något över tid (4,8 % för perioderna < 2 månader, 4,5 % för > 6 månader och 6,6 % >12 månader) medan depression minskade över tid (0 % efter > 12 månader).


Incidensen av högt blodtryck ökade också något vid långtidsexponering: från 2,1 % vid exponering < 2 månader till 5,1 % vid exponering > 12 månader. Genomsnittlig förändring i hjärtfrekvens ökade från 2,4 slag per minut (bpm) (exponering < 2 månader) till 4,9 respektive 4,8 bpm (exponering > 6 månader respektive exponering > 12 månader).


Incidensen av takykardi och hjärtklappning ökade något vid långtidsexponering (takykardi: 4,8 % vid exponering < 2 månader och 6,6 % vid exponering > 12 månader; hjärtklappning 6,9 % vid exponering < 2 månader och 9,6 % vid exponering > 12 månader).

Vid baseline var procentandelen av patienterna med hjärtfrekvens > 100 bpm mycket liten (0,4 % i gruppen med aktiv behandling och 0,6 % i placebogruppen), medan 11,3 % av patienterna under korttidsbehandling med långverkande Ritalin kapslar med normal hjärtfrekvens vid baseline utvecklade ett högsta värde för hjärtfrekvens > 100 bpm vid åtminstone ett av besöken (och endast 2,2 % i placebogruppen).


Under långtidsbehandling utvecklade 8,6 % av patienterna med aktiv behandling och med normal hjärtfrekvens vid baseline ett högsta värde för hjärtfrekvens > 100 bpm vid åtminstone ett av besöken jämfört med 3,4 % av patienterna med normal hjärtfrekvens vid baseline i placebogruppen."

(Fass 2021)

https://www.fass.se/m/produkt/20081010000048/health/tabproduct

Även om rapporten är för vuxna. Kan bli fråga om hjärtoperation i framtiden / välkommen till mig då.

Vet inte om 13-åringar brukar förstå vad ångest är, men iaf det är en vanlig biverkning. Kan vara en anledning.

Håller helt med där, min personliga erfarenhet är att mina föräldrar förväntade sig för mycket av mig, jag var sedd som familjens ljus, men efter gymnasiet som jag gick ut med finfina betyg så föll allt för jag passade inte in på universitetet. Nu fanns det ingen anledning att utreda mig för det gick så bra fram till dess men jag hade definitivt behövt diagnos och kanske medicinering för att förväntas prestera på den högre nivån.


Det är dock ett helvete för ungdomar att läsa in gymnasiekompetens i efterhand.


Vi har ingen spricka och har svårt att se att vi skulle ha en över tid. Jag har egen erfarenhet av ADHD vilken jag tycker talar tungt, jag har gått föräldrautbildning etc, jag skulle vilja säga att jag nästan är en autkoritet på området.

Mitt viktigaste uppdrag är dock att se på längre sikt och försöka uppmuntra honom till att göra saker han tycker om, då blir man duktig och arbetslivet roligare. Men det är en jädra slalombacke det här med att få honom igenom plugget utan att han stukar självförtroendet alltför mycket.

Att dragit din son till läkaren för att få höra att han är sjuk och behöver medicin. Och att det dessutom är hans personlighet som är sjuk.

Verkligen höjande för självförtroendet. Bra jobbat!

Fy fan, stackars pojk. Han besitter garanterat egenskaper som han kan omvandla till kapital.

Eftersom jag oxå haft Ritalin när jag var lite yngre så vet jag att känslan är rätt obekväm i början. Man känner sig ganska...mysko. Så kanske inte så skönt att börja veckan att känna så. Ny vecka, nya tag, och sa ska man gå och må "konstigt/ovant" oxå. Det här är innan man vänjer sig tror jag- Fråga om han kanske kan testa att ta lite mindre dos om det kanske skulle kännas bättre.

Jag struntar i vad han gör, bara han mår bra. Men om du tror att han är ointresserad av att medicinera för att göra revolt mot samhället i stort och sin familj så får jag inte huvudet runt det. Om du möts av motgångar dagligen i plugget och någon föreslår nånting som kanske gör det lättare, hade man inte själv tagit det då?

Oavsett vilken typ av medicinering eller annat stöd (fler pedagoger, annan pedagogik etc) så måste väl de flesta barn avsky skolan och bara vilja komma igenom den så snabbt som möjligt utan tjafs. Som det är nu är ju allas ögon riktade på den här stackaren och han tvingas sitta med läxor varje dag om grejer som redan gåtts igenom massvis med gånger. Det är ju ett helvete jag aldrig skulle kunnat tänka mig själv.

Det är inte så det funkar, förutom i Danderyd då där det verkar legio. Normalt sett så hamnar man där till slut när tillräckligt många grejer varit illavarslande på förskola och grundskola.

Viktigt i sammanhanget är att säga att utan diagnos så kommer man ingen vart med skolan. Barn och vuxna måste vara diagnosticerade för att ha tillgång till de resurser de har rätt till. Oavsett om det medicinerar eller inte. Även på universitetsnivå finns massa resurser att ta del av som gör att dessa ungar har möjlighet att ta ut sådan examen om de nu skulle vilja.