Citat:
Ursprungligen postat av
halley
Jag växte upp i ett mycket religiöst hem, men har nu lämnat religionen (för kanske 2 år sedan, som vuxen med egna barn). Redan i din ålder så levde jag inte alltid upp till mina föräldrars förväntningar, men det blev något som både jag och mina föräldrar fick acceptera. Jag tänker att det inte behöver bli så dramatiskt som att det blir storbråk och att ni slutar prata med varandra, utan att de kanske blir besvikna, kanske tjatar, kanske uttrycker sin åsikt. Och då kan du förklara hur du känner (om du vill), men samtidigt betona att du gör dina val i ditt liv. Så småningom accepterar de det nog. Du borde i vilket fall som helst inte låta deras åsikter styra ditt liv.
Hur är det mellan dig och dina föräldrar idag? Har ni fortfarande kontakt?
Citat:
Ursprungligen postat av
Moln20
Har du släkt, syskon som har samma åsikter som dina föräldrar? Kan du inte få dina föräldrar att förstå så måste du prioritera dig själv, det är ju ditt liv.
Förstår att det är svårt, men du mår ju dåligt nu och du skulle må dåligt om du bara lyssnade på dina föräldrar.
Så lyssna på dig själv. Kan du hitta någon att få stöd av där du bor?
Jag har en syster som är 2 år yngre än mig. Skillnaden mellan mig och min syster är att hon fortfarande bor kvar hemma och jag bor ensam i en annan ort. Och ja, jag har försökt att prata med henne också men det verkar som att hon är för rädd för att säga något. Alla jag har pratat med har haft ett konservativ tänkande. Och helt ärligt vet jag längre inte vad som är rätt.
Citat:
Ursprungligen postat av
polis-elin
Om du inte vill klipp banden så får du stå på dig som bara satan och ta fighten. Skulle de ändå hindra dig från att leva ditt liv som du vill, så är det nog dags att klippa iallafall. Du har ett liv. Låt inte någon annan, inte ens dina föräldrar, förstöra det.
Ja, jag får väl ta den fighten