Idag på morgonen var jag ute och hämtade föräldrarnas tidning åt dem. På framsidan är det ett par 16 eller 17-åriga tjejer som är på klimatmötet i Glasgow, och de är arga för att inte mer görs för att stoppa den miljökatastrof de väntar sig.
Allt måste ställas om övernatt, till ofattbara kostnader och med helt och hållet oanade konsekvenser, de vuxna måste lyssna på barnen o.s.v. o.s.v.
Jag började då fundera lite, då jag är relativt historiskt bevandrad. Låt se om ni tycker att detta låter lite likt dagens sekteristiska miljöungdomar, och låt oss fundera över vilka psykologiska mekanismer som ligger bakom det hela.
Det finns, nämligen, en annan tidsperiod där barn och ungdomar, utan någon förankring i verkligheten, tilläts ha avgörande inflytande över liv och död och samhällens inriktning, där deras utsagor inte ifrågasattes av vuxenvärlden och där deras påståenden tilläts styra mobben. Någon som vet vilken tid jag refererar till? Svara gärna innan ni kikar i spoilern, då det skulle vara kul att veta om fler än jag dragit denna parallell...
Så, vad är er åsikt om detta, rent psykologiskt och samhälleligt? Används barns farhågor och rädslor på samma sätt idag, för att tvinga människor in i något utan annan effekt än att stärka överstatlighet och demokratifientliga svängningar och samhällsformer?
Allt måste ställas om övernatt, till ofattbara kostnader och med helt och hållet oanade konsekvenser, de vuxna måste lyssna på barnen o.s.v. o.s.v.
Jag började då fundera lite, då jag är relativt historiskt bevandrad. Låt se om ni tycker att detta låter lite likt dagens sekteristiska miljöungdomar, och låt oss fundera över vilka psykologiska mekanismer som ligger bakom det hela.
Det finns, nämligen, en annan tidsperiod där barn och ungdomar, utan någon förankring i verkligheten, tilläts ha avgörande inflytande över liv och död och samhällens inriktning, där deras utsagor inte ifrågasattes av vuxenvärlden och där deras påståenden tilläts styra mobben. Någon som vet vilken tid jag refererar till? Svara gärna innan ni kikar i spoilern, då det skulle vara kul att veta om fler än jag dragit denna parallell...
Häxprocesserna, under 1600-talets senare hälft och fram till 1710 ungefär.
Häxprocesserna leddes i princip alltid av kyrkan, såväl katolsk som protestantisk, och barns vittnesmål var, i såväl Sverige som i övriga delar av världen, väldigt ofta grundvalarna kring processen. Barns mer eller mindre fantasifulla vittnesmål om diverse kloka gummor och gubbar, eller bara helt vanliga byfånar, fick ofta ödesdigra konsekvenser i form av tortyr och avrättningar.
Barnens fantasier och rädslor användes som förevändning för införande av lagar och regler och fängslande, förhör, tortyr och avrättning av alltigenom oskyldiga människor, för att stärka kyrkans makt i samhället.
Häxprocesserna leddes i princip alltid av kyrkan, såväl katolsk som protestantisk, och barns vittnesmål var, i såväl Sverige som i övriga delar av världen, väldigt ofta grundvalarna kring processen. Barns mer eller mindre fantasifulla vittnesmål om diverse kloka gummor och gubbar, eller bara helt vanliga byfånar, fick ofta ödesdigra konsekvenser i form av tortyr och avrättningar.
Barnens fantasier och rädslor användes som förevändning för införande av lagar och regler och fängslande, förhör, tortyr och avrättning av alltigenom oskyldiga människor, för att stärka kyrkans makt i samhället.
Så, vad är er åsikt om detta, rent psykologiskt och samhälleligt? Används barns farhågor och rädslor på samma sätt idag, för att tvinga människor in i något utan annan effekt än att stärka överstatlighet och demokratifientliga svängningar och samhällsformer?