Erkänna saker man är oskyldig till vid bråk bara för lugna ned stämningen?

Vi säger att du bråkar med din partner som du har barn med. Din partner anklagar dig för en massa saker, du är själv som frågetecken och känner dig oskyldig utpekad.
Du börja med att neka vilket är naturligt när man känner sig oskyldig men pga att du nekar så blir din partner mer och mer arg att du inte tar på dig något ansvar för det du blir anklagad för och vill göra slut.

Vad gör du?

Fortsätter neka

Ta på dig den minsta anklagelse och be om ursäkt trots att du är oskyldig bara för att lugna ned stämningen.

Vilken man med självrespekt skulle ens fundera något sånt. Fyfan vad män har blivit cuck.

Man gör slut.

Är jag oskyldig är jag oskyldig och då skulle jag aldrig erkänna. Det vore att nedgradera mig själv som person. Är det en gradskala som "du hjälper aldrig till här hemma" säger jag att jag har gärna den diskussionen när vi båda två är lugnare och mindre emotionella (även om jag själv är lugn). Därefter lämnar jag situationen. Jag tar sedan ansvar för att ta upp ämnet igen när min partner har lugnat ned sig och vi har tid att diskutera igenom det hela.

// CC

Min tanke.

Man genomför en övergång till no-contact snabbt och smidigt för det TS beskriver är en narcissist.

En av egenskaperna för narcissister är att de får tillfredställelse att försätta den andre på defensiven genom falska anklagelser (blandade med verkliga småfakta för realitetens skull). Sen ifall den andre ger med sig och "erkänner för lugnets skull" då går narcissisten nästa steg. Det kallas breadcrumbing dvs narcissisten leder sitt offer till lydnadslaveri.

Hade dumpat bruden.

Det här var ett klokt svar. 👍

Många diskussioner handlar ju om hur någon upplever saker/problem. Dvs en partner kanske upplever att den andre aldrig hjälper till hemma. Sanningen kanske inte är sådan. Den andre partnern kanske de facto hjälper till hemma. Men låt säga att den upprörda partnern faktiskt gör 90% av hemarbetet, då.

Då kan det ju ändå vara lite förståeligt att denne efter ett tag (och kanske efter några försök att ta upp saken sansat) börjar bli totalt less. Och vräker ur sig att ”Du hjälper ju aldrig till hemma!”

Ok, personen har förvisso fel ”i sak”, men kanske ändå rätt att vara upprörd, eller hur. Och känslan av att ”aldrig” få någon hjälp, är väl rätt berättigad ändå, om man är den som står för 90% av hushållsjobbet.

Så ja det finns nog gradskillnader och man bör säga att man kan diskutera senare i en lugnare stund. Då bör man väl erkänna som det är, att man är för dålig på att hjälp till, även om det kanske inte stämde med det där ”aldrig”, som den andre sa.

Däremot om personen hittar på ”sinnessjuka” anklagelser, ifrån ingenstans. Typ att man är otrogen, fast man bevisligen bara sitter hemma och gosar med partnern varje kväll. Ja då är det väl mer läge att bara fortsätta neka. Och sen fundera på att bara ”dra” rakt av….

Så är det, men har man kärleksglasögonen på sig så är det svårt att se att det är en narcissist man har framför sig och då är det lätt att bli tveksam och velig i sitt jag. Kan man få lite input utifrån gällande situationen så öppnar man ögonen väldigt snabbt. Det går dock inte att göra något åt narcissisten däremot kan man finna mod och styrka att gå vidare.

Erkänner såklart ingenting jag inte gjort. Om du sedan skulle berätta att du erkände men inte gjort någonting så kan det bli extremt svårt för partnerns förtroende för dig. För du är ju inte ärlig(även om din intention är god).

Enda fallet jag skulle kunna se detta "försvarbart" är i de extremfall i USA där du får välja att erkänna dig skyldig(och slippa dödsstraff) eller stå på dig i din oskuld med resultatet att du avrättas. Detta är förstås ett extremfall.

Naturligtvis, i din sits, förvirrar du varken partnern eller dig själv genom att ta på dig saker du ej gjort.

Om du erkänner något du inte gjort får bruden sådan makt över dig att det resulterar i Sahara öken där nere.

Erkänner aldrig något jag vet att jag inte gjort. Då åker kärringen ut med huvudet före.

Bryt direkt, separera och go no contact. Detta låter drastiskt, och kan komma att omkullkasta ditt liv i värsta fall som konsekvens. Gör det för din skull.

Eller så "cuckar" du och lever på lånad tid i relationen, går på äggskal och mår dåligt.

Oavsett vilket så är er relation och förtroendet er emellan irreparabelt skadat.

Talar av egen erfarenhet. Jag separerade omedelbart när jag konfronterades med allvarliga, falska anklagelser efter ett 25 årigt förhållandevis harmoniskt och spännande äktenskap och gemensamma barn. Det finns självfallet fler detaljer i dramat men de är inte relevanta för diskussionen. Var beredd att ärendet kan gå till domstol. Det gjorde det i mitt fall.