Svensk akademisk serieforskning

Befarar att det inte blir en av serieforumets mest välbesökta trådar men jag tycker ändå att det kan vara på sin plats med en översikt över Sveriges akademiska serieforskning.

Kanske är den förvånansvärt sen och tunnsådd, med tanke på att Sverige hållit igång ganska länge med akademiska studier av såväl populär- som barn- och ungdomskultur (huvudsakligen inom litteraturvetenskap och sociologi). Kanske har serien med sin blandning av text och bild haft svårt att passa inom de traditionella akademiska disciplingränserna. Jag tror att serieförfattaren och -kännaren Magnus Knutsson (även Seriefrämjandets ordförande 1976–85) planerade att disputera i konstvetenskap på ämnet tecknade serier redan på 1970-talet – möjligen handlade det om en bildsemiotisk studie av seriernas markeringar och annat bildspråk – men av någon anledning fullbordades inte avhandlingen. Horst Schröder, som också var knuten till SeF och dess tidning Bild & Bubbla innan han gav sig in i förlagsvärlden, hade disputerat i litteraturvetenskap i hemlandet Tyskland men på ämnet amerikansk science fiction-litteratur; vet inte i vilken mån den kom in på tecknade serier (som han ju senare behandlade i sin bok Framtiden i serierutor).

En annan tidig svensk ansats var Sture Hegerfors och Stellan Nehlmarks antologi Seriöst om serier (1973) som dock symtomatiskt nog huvudsakligen innehåller översatta utländska seriestudier. Konstvetaren och teckningsläraren Lars Mossberg medverkar med en text om formen i serier, lexikonredaktörerna Sven Lidman och Ann-Marie Lund skriver om serieformens förmåga att pedagogiskt förmedla information, Barbro Werkmäster och Margareta Ekström levererar varsin feministisk text, och redaktörerna själva bidrar med ett samtal om våld och politik i serierna. – Lidmans och Lunds infallsvinkel tog sedermera upp av Erling Frick i boken Tecknade serier i undervisningen (1977), och de ideologikritiska fick som bekant ännu fler efterföljare.

Den postmoderna eran borde väl ha kunnat producera någon svensk avhandling kring tecknade serier, men mig veterligen skedde detta endast i fiktionens värld: Göran Hägg låter i sin satiriska roman Doktor Elgcrantz eller Faust i Boteå (1983) figuren Lotta Johlin disputera på en litteraturvetenskaplig avhandling om Kalle Anka, Århundradets anka, och bli slaktad av opponenten/titelfiguren, som dock tvingas lämna universitetet efter detta osolidariska angrepp på (post)modern litteraturteori. I stället var det först år 2005 som Sverige fick sin första akademiska avhandling om tecknade serier: litteraturvetaren Helena Magnussons Berättande bilder – Svenska tecknade serier för barn. Därefter tycks det först vara under de allra senaste åren som den akademiska svenska serieforskningen börjat leverera avhandlingar och studier i större skala. Dessa är de jag känner till:

• Martin Lund: Re-thinking the Jewish-Comics Connection (religionsvetenskap/judaistik, 2013). Lund har därutöver publicerat flera andra religionsvetenskapligt/kulturkritiskt färgade seriestudier, bl.a. Re-constructing the man of steel. Superman 1938-1941, Jewish American History and the Invention of the Jewish-Comics Connection (2016) Exempel

• David Gedin (red.): De tecknade seriernas språk – uttryck och form (litteratursociologi, antologi 2017)

• Lars Wallner: Framing Education. Doing Comics Literacy in the Classroom, ("samhälls- och välfärdsstudier" vid Linköpings universitet, 2017). – Denna är helt obekant för mig, har inte ens sett den.

• Kristina Arnerud Mejhammar: Självsyn och världsbild i tecknade serier. Visuella livsberättelser av Cecilia Torudd, Ulf Lundkvist, Gunna Grähs och Joakim Pirinen (konstvetenskap, 2020)

• Robert Aman: The Phantom and the New Left – A Socialist Superhero (2020). Aman är disputerad i pedagogik men den lilla boken om Fantomens "svenska" vänstersväng under 1970-talet är mer av en litteraturhistorisk/-sociologisk studie kring ideologiproduktion. Kommer tydligen snart på svenska i betydligt mer utvidgad (men billigare) form.

Det närmaste vi kommer en serieprofessor i Sverige är kanske serietecknaren och konstnären Gunnar Krantz som nyligen installerades som konstnärlig professor i visuell kommunikation/teckning vid Malmö universitet efter att länge ha undervisat i bildberättande där och vid HDK i Göteborg.

Hoppas att tråden kan leda till en diskussion om svensk serieforskning, vad den är och borde vara.

Hon har även en licentiatavhandling från 1996:

Kristina Arnerud: "Vuxenseriens bilder. Tradition och förnyelse", licensiatavhandling, konstvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet, 1996.

Förutom avhandlingar om serier finns förstås även ett flertal uppsatser i ämnet på universitetsnivå. För en lista över sådana, se

https://seriewikin.serieframjandet.se/index.php/Akademiskt_om_serier

Wallners doktorsavhandling är tillgänglig här:
http://liu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1150907&dswid=6870

De tre papper som ingick i avhandlingen kan man finna här:

https://journals.sagepub.com/doi/full/10.1177/0963947020910626

https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/00313831.2018.1452290

https://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/21504857.2016.1270221

Stort tack! Nu har jag kommit på ett par exempel till:

• I antologin Forbidden literature – Case studies on censorship (2020) skriver biblioteksvetaren Linnéa Lindsköld – en av bokens fyra redaktörer – ett paper om åtalet mot serietidningen Pox 1989, det som ibland beskrivs som början till slutet för Horst Schröders vuxenserieimperium (trots att tidningen frikändes, och att Tidsams nya begränsningar för tidningsdistribution några år senare sannolikt betydde långt mer). Bland annat visar det sig, fascinerande nog, att åklagarens enda vittne Carl-Gustaf Boëthius var en "kristen kulturradikal" som bl.a. varit ordförande för RFSU!

Har förresten även för mig att Lars Andreasson skall ha skrivit ett outgivet arbete om Presams/Tidsams omstrukturering och dess (negativa) påverkan på den svenska seriemarknaden, men jag vet inte huruvida det är "akademiskt".

• Sen finns det åtminstone ytterligare en avhandling på svenska, om än från den gamla provinsen Finland: Ralf Kauranens Seriedebatt i 1950-talets Finland. En studie i barndom, media och reglering (sociologi, 2008). Finns det kanske fler? – Skulle gärna se en kvalificerad motsvarande studie av den svenska serietidningsdebatten på 50-talet som bl.a. uppmärksammar debattörer som sociologen Martin S. Allwood, som med skriften Kalle Anka, Stålmannen och vi (1956) försvarade de tecknade serierna. Och även försöker reda ut Nils Bejerots och Lorentz Larsons (och för den delen Werthams) kultursyn och i vilken mån de kan beskrivas som "kulturradikaler" eller "kulturkonservativa". Historieskrivningen har ju en tendens att beskriva alltsammans med den pejorativa termen "moralpanik", som naturligtvis inte borde få förekomma i akademiska analyser men som väl börjat ifrågasättas på allvar först i och med debatten kring gangsterrap i dessa yttersta dagar.

Vad jag önskar läsa om är tolkningar kring hur serier under första halvan av 1900-talet speglat dåtidens Sverige.
Har för mig att Horst Schröder var inne på ämnet från andra länders perspektiv i "En serie om serier", med exempelvis The Yellow Kid från USA i en historisk kontext.

I svensk forskning hade det varit kul med fallstudier på mer eller mindre glömda dagspresserier (om det nu finns. Globalt sätt finnas det säkerligen mängder av serier som fallit i glömska, enligt Schröder)
Och via fallstudier hitta intressanta infallsvinklar.

Jag förväntar mig inga revolutionerade slutsatser. Filmvetare och litteraturvetare (med mera) har banat vägen.

De flesta vet att synen på barnuppfostran har ändrats och att barnaga sedan länge är förbjudet, fast jag tycker att det är intressant att använda seriemediet som en backspegel. Oavsett om det handlar om baskunskap, så finns det kanske aspekter om barnaga i serier som inte kan klassas som allmänbildning.

Två akademiska avhandlingar som vi helt missat.

• Nina Ernst: Att teckna sitt jag. Grafiska självbiografier i Sverige (litteraturvetenskap, 2017)
Om den grafiska självbiografins svenska historia, dess tematik och berättarstrategier, samt studier av Mats Jonssons, Malin Billers och Simon Gärdenfors serier.

• Ylva Sommerland: Tecknad tomboy: Kalejdoskopiskt kön i manga för tonåringar (konstvetenskap, 2012)
Nämns i förordet till ovannämnda avhandling av Ernst, har själv inte sett den.

Den finns tillgänglig som pdf:

https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/29319/1/gupea_2077_29319_1.pdf

Platsar Göran Ribe?

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6ran_Ribe

Wallner är forskare på Linköpings universitet och lärare i botten.
han har även skrivit Det rutiga klassrummet : serier, multimodalitet och litteracitet (Studentlitteratur AB 2020)
Vilket är en rapport om hur man kan använda serietidningar i undervisningen. Läste den förra året av ren nyfikenhet, då jag finner ämnet intressant.

Wallner är också i startgroparna för ett nytt forskningsprojekt runt serietidningar och skola.
https://liu.se/forskning/trikakladda-hjaltar-i-klassrummet?fbclid=IwAR0YrRi83MwcxIcQKMWqYRncztgoT iULdwPPC0PlOopGaNKEoD3RzjIUF hg

För den som är intresserad intervjuas Robert Aman i podden X-Band: The Phantom Podcast #101:

https://www.chroniclechamber.com/post/2020/03/09/the-phantom-comics-and-the-new-left-a-socialist-superhero

Avsnittet är från hösten 2018 och på drygt 100 minuter.

Om man bläddrar igenom poddavsnitten med intervjuer finner man ytterligare sådana med svenskar:

https://www.chroniclechamber.com/blog/categories/interviews

Det kanske kan vara intressant i den här tråden att nämna att det finns en distanskurs på Linnéuniversitetet om tecknade serier (observera: om fenomenet, inte en kurs i att teckna serier):
https://lnu.se/kurs/tecknade-serier/ (akademisk utbildning är ju grundad på vetenskap). Brukar ges under höstterminerna. Kursplan med litteraturlista finns via länken.

Man kan notera att av tidigare nämnda svenska doktorsavhandlingar i tråden så ingår de av Helena Magnusson och Nina Ernst i kursens litteraturlista.