Hur vet man vilken form av terapi man ska söka?

Varför lever/ev.parasiterar din partner på dig?

Har ni barn?

Är ni gifta?

Alla påstående stämmer. Ett tag så hade hon inte klarat sig, definitivt.

Jag önskar att det fanns något att bygga, men när jag inte tänder på henne längre känns det lite jobbigt... vi stannar väl av olika anledningar.

Hon tycker jag är partner för livet ungefär. Parterapi, nja. Då måste man vara ärlig och det kan jag inte vara.

Okej, så det finns ingen som kan hjälpa mig att hitta vad jag egentligen vill?

Psykiska diagnoser som gjorde det svårt för henne att få ett jobb, sen hur mycket hon verkligen försökt vet jag inte riktigt. Har väl kanske jobbat 2 av dessa 10 år totalt, annars jag som fått rodda och sätta mig själv åt sidan utbildningsmässigt.

Inga barn, inte gifta. Dock sambo, gemensam bostad som jag mer eller mindre betalt 75-80% av fasta utgifter och mat.

Jag är inte nöjd med mitt liv som helhet och inte med förhållandet. Känner ingen sexuell attraktion längre.

Partnern vet ingenting, förutom att jag flirtat kraftigt med personer som känner i början av förhållandet och sen lärde jag mig hålla det hemligt.

Hon har faktiskt varit otrogen mot mig och självklart tog det hårt, men jag ”rökte bort det” så att säga.

Helst så vill jag att det förblir hemligt då jag inte vill förstöra hennes tilltro till andra, om det nu blir en väg jag går till slut.



Hon vet ingenting och förhoppningsvis förblir det så. Egentligen skulle jag väl vilja att allt bara blir bra, men det känns som det är slut på kärlekskontot. Känner ingen attraktion även om vi försökt och försökt för att det ska bli bra. Är dock kåt, men det är alltid på andra. Till slut har det blivit bekvämare att bara gå till horor så slipper man oroa sig för att bli avslöjad.

Jag saknar väl att känna att jag vill vara med en partner, att känna förälskelse efter så här länge känns inte riktigt som något man kan förvänta sig. Det gick väldigt länge att jag bara kunde ligga av mig men för något år sedan började jag tyvärr få större intresse för någon enstaka tjej här och där, men eftersom jag har i princip försörjt min partner under dessa åren och riskerade att sätta henne på gatan så gjorde jag inget.

Det är ofta något som kommer upp när jag pratar med vänner och viss familj, att jag egentligen förtjänar ett bättre jämlikt förhållande där jag kan fokusera på mig själv istället för att dra tunga lass. Jag tycker såklart inte att jag förtjänar ett jävla skit efter vilket svin jag är, jag har lägst prio.

Jag skulle väl behöva någon guide, få mig att förstå varför jag gör som jag gör. Egentligen skulle jag bara vilja tro på att gå isär skulle lösa allas problem och att jag för en gång skull skulle slippa må dåligt.

Jag vet dock att jag skulle knäcka henne fullständigt och då blir det genast svårt när jag inte bryr mig om mig själv. Många år så höll jag på med självskadebeteende pga min sexualitet, till slut horade jag ut mig själv även om det fick mig att må dåligt för jag förtjänade inte bättre.

Detta är en sån jävla soppa, egentligen tror jag inte att någon annan kan reda ut detta men vänner tvingar mig mer eller mindre att söka hjälp. Åren bara passerar och jag gör inte något.

Kan det vara så att du är medberoende och att ditt beteende med otrohet är ett sätt för dig att skapa ett eget frihetsrum (om än inbillat)? Kroppen och själen skriker att det inte håller (svamp, panik osv) men du ignorerar för det är så skrämmande att möta upp dina egna genuina behov?

https://mindler.se/vad-innebar-det-a...a-medberoende/


En god nyhet är att det är långt värre att försöka trycka ner dina känslor och behov än att titta på dem och undersöka vad de vill säga dig. Så det kan bara bli bättre! Du vet, trollen spricker i solen

Men snälla du, ser du inte redan här av det du skrivit att du egentligen redan vet svaret?

Du har ju redan bearbetat och tänkt igen din situation, hur svårt det än känns så är det ju att lämna din partner som är den enda utvägen du har❤️