Oj.
Det har jag nog nästan aldrig hört talas om. Det låter som ett extremt labilt beteende och man får onekligen tankar omkring lämpligheten hos en sådan person att vara förälder öht… No offense, men det är så man tänker, när man läser sådant här.
Man får tankar som: Hur reagerar den föräldern senare i livet, när barnet trotsar, osv. Eller andra påfrestningar. Man får hoppas att det labila beteendet då inte visar sig i andra former.
Lämpligare beteende hade väl varit att stanna upp ett ögonblick innan påbörjad tablett, be att få tala igenom hela saken med en kurator innan beslut, osv.
Men men gjort är gjort och moralkakor hjälper aldrig nån. Men tycker helt ärligt att ni med hänsyn till barnet/barnen, möjligen ska söka någon form av samtalshjälp eller föräldrastöd. För att tala igenom just vad som hände och hur hon/ni kan förebygga ev. liknande/andra labila beteenden i ert senare föräldraskap.
Hoppas iaf att fostren nu inte tog skada, det tror jag inte men ni får säkert kika ordentligt med läkarn osv. Lycka till iaf.