Använder ni sarkasm?

Jag gör det oftast inte... Främst är det för att sarkasm är alltid riktat mot någon. Det är att göra sig rolig på någon annans bekostnad, och ibland en person som inte förstår det.

Det finns mycket annat jag inte gör heller som snattar i affärer eller blåser folk på nätet. För det första för jag tycker det är fel men även att det är för enkelt... Jag vet jag kan göra dessa saker med omkring 0% chans att åka dit. Så det är inte att jag är rädd för det...

Sarkasm är ju inte i samma dimension och väldigt lätt men helt enkelt taskigt. Jag har faktiskt betydligt oftare gett folk komplimanger.

Hur gör ni?

Numera gäller om något i så fall postironi för att uttrycka något autentiskt på ett till synes ironiskt eller sarkastiskt sätt.

Det är vägen tillbaka.

Humor är alltid på någons bekostnad. Det viktiga är ju att göra det för ett garv snarare än för att göra någon illa.

Sarkasm går alldeles utmärkt att använda mot sig själv och att kunna driva med sig själv brukar vara ett tecken på att man säker på sig själv och sin person.

Edit: Och ibland så förtjänar man helt enkelt den sarkasm man får; (FB) Pepsi smyger numera ned sötningsmedel i regular-smaken

Nej.

Känner en som har sarkastisk humor. Förstår inte vitsen alls. Är det verkligen skoj för ett sällskap när någon i en grupp blir förminskad/förlöjligad?

In-group vs out-group. Kolla in det.

Det beror ju på hur grovt det är, om det är skämt eller inte... Men är det enbart för att få en i gruppen att inför andra framstå som en idiot, är det knappast ok. Speciellt inte om det är mellan vänner...

Instämmer i det mesta vad du skriver. Din trådstart tangerar en annan småintressant trådstart här(eller om det var i relationsforumet), som handlade om att retas. Någon skrev där, att om man inte tål att någon retas så saknar man självdistans.

Kärnan blir, tänker jag, hur väl man egentligen känner någon, dennes själv och vad som bör eller är lagom distans till den. Ibland kan ju endera parten tro att den känner den andre tillräckligt bra, och därför tillåta sig själv, med lite för låg tröskel, att vara sarkastisk eller att retas.

Å andra sidan kan det ju vara så att man känner/ser sig väldigt rättfärdig och att man verkligen tycker illa om någon som samtidigt vill att allt ska vara väldigt trevligt, och då kanske man är sarkastiskt, nästan utan att tänka på det. Det finns något väldigt självhävdande överdrivet användande av sarkasm, och det stör mig nog mest när olika internetkändisar och b-komiker irl ska vara sarkastiska jämt och ständigt. Nästan som om dom inte har andra delar i sin personlighet att visa upp.

Det är bara enstaka gånger jag är sarkastiskt och då nästan enbart mot någon som känt mig sedan barnsben och som jag i någon grad bryr mig om, eller som jag vet känner mig tillräckligt mycket. IRL undviker jag mänskor som jag ändå inte gillar eller får någonting ut av att hänga med i längden.

På internet och sociala forum blir allt sådant som ironi, sarkasm och liknande ofta väldigt lurigt, eftersom man ofta inte alls känner varandra så bra och med avståndet som finns emellan skärm till nästa skärm, så är det lätt att grejer bara slinker ur eller projiceras på fel person/mål. Det är väl iofs också en sådan grej som man får vara beredd på när det gäller allt som inte är IRL. Alltså forum, internet.

Dock, att gå med för mycket skinn på näsan, tåla en massa ständiga sarkasmer och retande, gör väl kanske att man blir oreceptiv och försämrar sin seende för allt annat som är eller kan vara viktigt/stimulerande/kul.

En annan grej som ligger i detta med att retas och att vara sarkastisk, är någon slags självuppfattning om det egna intellektet eller intelligensen. Omvänt, den som inte tål eller tycker retande är kul, blir ofta definierad som lite bakom flötet (eller för allvarlig), trots att så inte behöver vara fallet.

Jag har använt mej av det i stort sett på daglig basis i större delen av mitt liv,mycket pga jobb och levnadsituation.
Inte många som fattat det dock ungefär 1 av 10.