Blir det lätt att man blir blind för hur de flesta har det när man får bra lön?

Det är också sant, men oavsett så kostade det att bo förr också

Där har du en poäng, helt klart.

När jag började jobba fanns fortfarande ATP, vilket i de flesta fall innebar att man fick nästan lika mycket i pension som man hade haft i lön. Det förekom inte heller någon arbetslöshet på 80-talet, om man bara var nykter och skötsam satt man säkert på jobbet till man fyllde 65.
Tyvärr så ändrade man spelreglerna ett par årtionden senare, och då var det svårt att lägga om rodret för oss som redan var inne i arbetslivet.

Jag är yngre än dig men inte så himla mycket yngre, atp fanns även när jag började jobba. Man var dock ganska tydliga med vad som skulle hända när man gjorde den stora pensionsreformen i slutet på 90-talet. Göran Persson: https://www.expressen.se/dinapengar/persson-vantar-folkstorm-om-pensionen/

Om inte annat borde du komma ihåg länsförsäkringars reklamfilmer med felix herngren? "Leva på halva lönen"?

Jag pensionssparade privat fram till 2014 när man tog bort avdragsrätten, mycket tack vare ovan uttalanden och reklam.

Det var ju generöst av myndigheterna att dra in på pensionerna och istället dela ut goda råd om att börja pensionsspara. Med ett penndrag bollade man över ansvaret för pensionerna från staten till den enskilde, ett lyft för statskassan. Tyvärr visade det sig att många inte hade råd att helt plötsligt sätta av några tusen till sina framtida pensioner, utan det hela innebar istället en rejäl sänkning av pensionerna. Det ser ut som en tanke: lägre pensioner samtidigt som man höjer pensionsåldern. Man vill att folk ska jobba till 70år, vilket tyvärr fungerar illa ihop med dagens arbetsliv. Slimmade organisationer med höga prestationskrav passar illa med 70-åringar på fabriksgolvet, vilket kommer belasta a-kassor och Försäkringskassan istället.

Det kom knappast som en blixt från klar himmel att vi antingen måste jobba längre eller acceptera lägre pensioner eftersom livslängden hela tiden ökar. ATP var i grunden ett mer och mer ohållbart system vilket även påpekas lite försiktigt i artikeln från 2005

"Bo Könberg (fp), som var med och drev fram det nya pensionssystemet. - Det ger i genomsnitt som det gamla om vi är beredda att jobba lite längre i takt med att vi lever längre. Det borde inte vara en överraskning, säger han till TT."

Någonting stämmer inte. När den allmänna pensionen infördes var pensionsåldern 67 år och medellivslängden var ca 60 år, de flesta fisk aldrig ens uppleva pensionen. Men det var hundra år sedan, sedan dess har medellivslängden ökat oavbrutet och pensionsåldern har sänkts. Vi har dessutom infört allmän semester, först 2 veckor, sedan 3, 4 och med tiden 5 veckors semester. Hur har vi haft råd med detta? Jo, genom att produktiviteten hela tiden har ökat. Med bibehållen arbetstid har vi kunnat få ökad semester och sänkt pensionsålder. Produktiviteten ökar fortfarande, men nu har vi inte längre råd med med semester eller sänkt pensionsålder. Av någon anledning måste vi istället jobba längre. Är vi lurade, eller finns det en annan förklaring? De förbättringar som vi haft råd med under hundra års industriell utveckling har nu avstannat och ersatts av en tillbakagång. Varför?

Egentligen är det bara enkel matematik, du har en pengapåse som är så och så stor, skall den räcka fler månader så blir varje enskild månad lägre ersatt. ATP hade överlevt sig själv och var ebberöds bank för oss som nation, våra far- och morföräldrar fick troligen ut mer än de egentligen skulle haft.

Med undantag för att riktåldern höjs så tvingas dock ingen att jobba, men då får man också acceptera ett lägre belopp då kassan skall räcka längre.

När jag går in och kollar på "minpension.se" så står det att jag beräknas få 103% av min inkomst om jag går vid 65, siktar jag på 67 så påstår beräkningen 112%. Då har jag hittills jobbat heltid and then some i +30 år. Summa sumarum - den som jobbar heltid 40+ år verkar komma att få helt ok pension.

Jag gick tidigt i pension, redan vid 62. Detta i kombination med att jag var arbetslös från 55 års ålder har gjort att jag har en tämligen usel pension. Detta öde delar jag med flera som jobbade i grafiska branschen, som dog ut helt för ca 10 år sedan. Att få nytt jobb var för de flesta omöjligt, utan det blev a-kassa några år och sedan tidig pension. Det var säker samma med de som jobbade i Teko- eller varvsindustrin tidigare, eller i andra grenar av industrin som inte heller finns kvar idag.
Jag får ut ca 14000kr/mån mot tidigare 23000kr/mån när jag jobbade, en kraftig försämring. Att jobba till 67 är svårt när man inte har något jobb, och även många som har slitsamma yrken kommer ha svårt att klara att jobba så länge. Något som man så smått börjat uppmärksamma även hos makthavarna, att man måste ta hänsyn till att alla inte kan välja att jobba vidare eftersom kroppen är slut.

Oh shit, du har verkligen gjort alla felen man kan göra förutom att hamna i deltidsfällan

Du skulle ha jagat nytt jobb genom vidareutbildning och på inga villkors vis accepterat pension före 65. A-kassan må vara skral men den hade åtminstone gjort att pensionspengarna hade varit ograverade fram till pensioneringen.

Det du skulle kunna göra, lite beroende på vilka kunskaper du besitter, är att söka jobb via företag som veteranpoolen. Om du passerat 67 får du dubbelt jobbskatteavdrag så du behöver inte jobba särskilt mycket för att ändå få till en markant standardhöjning åt er båda, beklagar att du dragit en sådan nitlott

Tack. Har faktiskt kollat på Veteranpoolen, dock är det mest för folk med lite specialistkunskaper. T ex hantverkare av olika slag, snickare, elektriker och liknande.
För att kunna vidareutbilda med bibehållen a-kassa är man begränsad till de arbetsmarknadsanpassade utbildningar som Arbetsförmedlingen erbjuder. När jag var där var det enbart utbildning till bussreparatör som erbjöds, absolut inget jag passade för.

Jag är helt prestigelös egentligen, jobb som jobb bara det drar in brödfödan, är nog den inställningen som tagit mig såpass långt jag lyckats hittills. Skulle jag bli arbetslös imorgon så skulle jag med glädje hoppa på yrkesutbildning till bussrep, troligen var det ett extremt bristyrke den gången? Idag är det istället yrkeschaufförer som är den riktigt stora "bristvaran".

Skadar aldrig att lämpa in en öppen ansökan till bemanningsföretag för pensionärer, man behöver inte specialistutbildning på alla jobb och lång livserfarenhet brukar värderas också.