Förlorad i livet, allt är meningslöst och saknar hopp - Hitta tillbaka?

Hej världen, jag har sedan många år helt förlorat hoppet på livet. Varje dag känns som en pina av varierad grad. Jag har testat på mycket i mitt liv (Närmare 40 år än 30 år) men ingenting har fastnat förutom träning. Jag har med andra ord inga intressen eller sysselsättning förutom att träna, det och nära och kära är det enda som håller mig kvar på banan.

Gällande jobb har jag testat på många olika typer av arbeten men det har alltid slutat med egen uppsägning när jag ledsnat och när allt blivit enkelt, där jag bara känns som en robot. Pengar har varit en bra drivkraft tidigare i mitt liv, men idag lever jag enkelt så har inget större behov av pengarna varför jobb mest känns som en pest. Nog för att den sociala biten har varit givande ibland, ska jag ändå medge.

Intressen varierar mycket och även där har jag hoppat runt och testat mycket, men ingenting är varaktigt på något sätt. Är lite av en all-in all-out människa, har svårt att göra något lagomt.

En vanlig dag för mig ser ut så här. Vakna - Träna - Frukost - Lata mig - Lunch - Träna - Middag - Träna - Sova. Dag ut och dag in med små variationer... Får alltså bra med sömn, äter bra, och tränar bra. Har även ett bra socialt liv med vänner, flickvän och hela den biten så på papper borde jag må bra, men icket.

Ofta känns det som om jag inte orkar leva en dag till så här. Samtidigt vill jag inte beteckna mig som självmordsbenägen, hade inte stått ut med tanken att såra mina nära och kära med det.

Så jag måste onekligen leva på, men vad fan ska jag hitta på? Du som kanske känner igen dig i texten, hur förändrade du ditt liv? Eller är det bara acceptera att skiten är meningslös och kämpa sig kvar dag ut och dag in tills man dör...

Ja det där verkar ju meningslöst.
Det måste du göra något åt.
Och du menar att du inte vet vad du skall göra?

Låter lite mystiskt. Trodde alla mådde bra av att träna, äta, sova och umgås med vänner o flickvän. Det kanske finns nåt annat med i bilden som tynger dig.

Varit i en liknande situation fast värre då jag även var självmordsbenägen, jag gjorde ett stort framsteg när jag insåg att det inte var avsaknaden av mening i mitt liv som orsakade lidandet, utan att det var själva sökandet eller strävandet efter mening som orsakade det. Efter det "la" jag alla idéer, koncept och ideal jag hade som relaterades till mening och lycka och att uppnå dem på hyllan, och det tog inte lång tid innan jag gradvis började må bättre och få inre frid.

Det är det kontinuerliga misslyckandet att uppnå lycka eller mening som orsakar ens lidande, för man letar i det okända efter någonting som man varken vet vad det är eller hur man ska få det och gång på gång aldrig hittar, och varje gång man hittar någonting så visar det sig ganska snabbt att det inte var det man letade efter.

Det enda du verkligen kan få att fastna inom dig själv är frid, euforiska känslotillstånd kommer alltid att vara temporära och blekna med tiden, och samhällsideal och koncept blir uråldriga, omoderna eller irrelevanta. Det som även är bra med frid är att du inte behöver leta efter det, frid kommer som en effekt när du eliminerar de faktorer i ditt liv som gör att du lider.

Detta är den metod jag använt och fortfarande använder, jag påstår inte att det är den rätta, men den funkar.

Hej

Prova att hjälpa en ny människa varje dag.

Det kan skänka dig oändlig lycka.

Lycka till nu

Det är inte ditt fel, utan sveriges. Sverige som tagit från dig allt hopp.

Du känner bara att livet är skit, vilket är en korrekt bedömning.

Hur har du gått tillväga mer konkret? Har du följt någon bok?

Studerande av buddhism, stoicism och teoretisk psykologi med medvetande som inriktning.
Buddhism för metoder att frigöra sinnet från begär, "attachment" och förståelse för lidande, stoicism för principer och regler att leva efter och teoretisk psykologi för konceptuella modeller utav psyket.

Har även använt mig utav en teknik som Pythagoras använde; att varje dag återkalla dagen för att dokumentera handlingar eller tankar jag tänkt som orsakade mig lidande och på det viset lärt mig kontinuerligt vad vilka handlingar jag ska undvika, vilka tankesätt jag ska förändra och generell träning utav minneskapacitet.

Meditation i princip varje dag.

Finns mer jag använt, men är en enkel summering utav det.

Karma-my man

+1

Finns det en motsättning mellan de tankesätten och att jobba stenhårt mot ett mål och ta sitt liv enormt seriöst? Det borde väl gå att leva utan begär och lidande på kort sikt utan att ge upp en uppbygglig framtid på lite längre sikt?

Jag tycker som ts att det är svårt med meningen i tillvaron. Jag funderar på om det är avsaknaden av ett längre perspektiv som bryter ner en. Är det samma sak att vara rotlös och fri? Eller kan man vara både väl förankrad i något meningsfullt och fri i tanken samtidigt?

Res och upplev andra kulturer, mat, folk och få nya upplevelser. Sverige är extremt toxiskt för psyket och välmåendet då Sverige är övertaget av narcissister och psykfall. Därför behöver du andas in ny frisk luft.