Är retande bara skadligt eller krävs det för relationsbyggnad?

Idag får barn lära sig att man aldrig får retas. De får lära sig att det är mobning att göra så.

Men en annan åsikt är att retande behövs för att bygga relationer.

Jag tror vi alla kan skriva under på att retande som går för långt är väldigt väldigt destruktivt för individen som drabbas.

De bär skador med sig för resten av livet och mister oftast förmågan helt att interagera genom att retas.

Men samtidigt tycks motsatsen inte vara bra heller.

Att ett barn säger till ett annat "Du är käääär i Kalle/Anna" följt av rodnad och förnekande från den som får ta emot piken leder ofta till en närmare relation om det sker med respekt och en efterföljande indikation på att det är OK att vara kär.

Genom att retas för en sak och sen bekräfta personen bygger man ofta närmare band än genom att bara bekräfta.

Att bygga upp lite stämning i fotbollsmatch på skolgården med lite trashtalk kan också vara uppbyggligt. Det gör interaktionen levande. Spelet tas mer på allvar. Känslor kommer i svall. Känslor som leder till glädje och ofta till stärkt kamratskap.

Vad händer om sådant försvinner från uppväxten?

Jag känner att jag måste avsluta med att återigen fördöma mobning.

Att bryta ner någon med pikar som är som vattendroppar i kinesisk vattentortyr är aldrig någonsin uppbyggligt.

Men har retandet en viktig plats i relationsbyggnad?

Vad tycker ni och varför?

Retande är inte samma sak som konstruktiv kritik.

Inte bara relationsbyggnad utan även social utveckling. Hur fan ska man förvänta sig att barn ska utvecklas om de lever i en skyddad låda?

Det är kvinnors påfund. All denna hippie kultur.

Kvinnor gnäller över mobbing av barn när kvinnor är de största mobbarna även i vuxen ålder. De kacklar, sprider rykten och skvaller konstant. Men barn får inte naturligt bilda hierarkier och utsättas för sociala utmaningar.

Nej gud nej. Det kan gå att kombinera men är absolut inte samma sak. Att konstruktiv kritik är OK är nog alla ense om.

Men vad tycker du om småretande?

Konstruktiv kritik är till för att höja mottagarens prestation. Retande är ofta inriktat på sådant som mottagaren inte kan påverka.

Det är ett slags maktbeteende som väldigt lätt slår över till mobbing och styr mot en toxisk miljö för de inblandade. Den som kan bör snarast ingripa och utbilda hur man hanterar att bli påhoppad eller att nån annan blir det.

"Den här låten är gammal.

Din morsa är gammal men henne lyssnar du på."

Är det OK att lättsamt skämta så eller är det också en del av toxiska maktstrukturer?

Jag tror det vore bättre om de på individnivå lär sig hantera retning och mobbing, än att få grupper av barn att inte retas och mobbas eftersom jag inte tror man lyckas med det sistnämnda. Jag misstänker att retandet och mobbandet idag är tio gånger värre än förr, vad som än påstås. Vi lever i en värld av paradoxer: något påstås (barn mobbar inte, grönsaker är bättre, OS har blivit bättre, företag är miljövänliga), men tveksamt om sant, snarare motsatsen.

Haha, det måste vara bland det mest vänsterblivna jag läst.

Först och främst är det fel, satir är den svagas starkast vapen. (Det finns en anledning till att småsyskon ofta betraktas som retstickor.)

Sen handlar inte allt om maktrelationer - i någon postmodernistisk och nymarxistisk mening. De hierarkilösa samhället existerar inte, kommer så heller aldrig att göra.

Med de sagt, till frågan -mobbing är avskyvärt. Medan naturligt kivande/ pikande (banter på engelska är faktiskt bättre) är inte negativt, utan precis som sägs ett sätt att skapa gemenskap -socialisera helt enkelt.

Precis som brottningslekar (ruff and tumble play) är positiv, och misshandel är negativt.

Politik har inget med det jag säger att göra. Satir är nåt mer avancerat än det barn sysslar med gentemot varandra, så det är nåt helt annat. Sen ifall det är en jämn kamp mellan två barn då är det inte mobbing, men ifall den påhoppade inte kan eller vill besvara då är det mobbing i sikte. Det är frågan om att försöka etablera makt över någon genom att orsaka skam. Det finns en övervägande mängd manipulatörer som på tidigt stadium tränar upp sig på att psykiskt påverka andra. Dessa har ingen gräns för vilken skada de orsakar därför kallas det som de gör för mobbing. Som jag sa ovan, är det frågan om en jämn kamp där den andre besvarar då är det inte negativt. Exempel på jämn kamp, vill däremot den andre inte delta eller är den oförmögen att göra motvärn då är det asocialt beteende som bör motverkas.

Retande är infantilt och ibland efterblivet. Inte nödvändigtvis skadligt, men absolut inte något som krävs för relationsbyggnad.

Du fattar uppenbarligen inte frågeställningen.

Det handlar inte om makt eller hur jämnt det är, kvidande och retande är en del av socialiseringen.

Du måste vara väster för att tro att all mänskligt interaktion handlar om makt. Det formligen osar Faucault om det.

Bara en idiot har svårt att skilja på mobbning och retande, eller brottningslek och misshandel. Förövrigt behöver inte konstanterna alls vara jämnbördiga.