Människor som tycker sig förtjäna mycket trots låg ansträngning?

Jag ser dagligen människor i olika kommentarsfält som spyr galla över att det byggs fina bostäder som de inte har råd med, att folk har för mycket pengar, och att de själva minsann måste vända på varenda korvöre för att få livet att gå ihop. En ren avundsjuka på folk som har det bättre än dem själva.
Mycket vanligt bland folk födda mellan 1950-1970.

Har de inte förstått att hårt (smart, effektivt) arbete resulterar oftast i en levnadsstandard som ligger över snittet? Du ger, och du tar. Vill du ha en fin bostad, bil och prylar så får man jobba för det. Du kommer aldrig att nå samma levnadsstandard genom att vara extremt utbytbar i din karriär. Ju mer du specialiserar dig, lägger din nisch på ditt arbete - desto mer kommer du vara värd. Människor som inte reflekterat och utvecklat sitt syfte efter 30-40 år i valfri bransch kommer att vara mindre värda och helt enkelt tjäna mindre. Är det inte uppenbart?

De här personerna anser oftast också att den enda vägen till ekonomisk trygghet är att vinna pengar eller ärva pengar. Om man bara vann på triss, då skulle man allt ha det bra. Den klassiska arbetarklassdrömmen. Att investera sina pengar ligger heller inte på kartan. Lönen rullar in den 25 varje månad och ruttnar på ett konto med noll utveckling. Pengarna blir därför värda mindre över tid.

Inser inte dessa människorna att detta inte är fallet för de flesta i den övre medelklassen som har råd med bostadsrätt, fina middagar och en lyckad livsstil? De förstår pengarnas värde. Om de hade fått en klumpsumma så hade de förmodligen investerat pengarna eller sparat för framtida bruk. Hade man sagt detsamma om trisslottsdrömmaren?

Vad är det som får dessa människorna att förvänta sig samma livsstil som de som lägger manken till? Är det helt enkelt jantelagen?

Det är kanske socialdemokrater eller kommunister du observerar. De vill ju såklart inte bidra med något till ett kapitalistiskt samhälle och en förtryckande statsmakt.
Skulle du vilja bidra med något för ett land du hatar...? Skulle du inte känt dig bitter om du inte kunde använda dina förmågor eller kunskaper i utvecklande syfte pga det land du levt i vore fucked up...?

Trångsynthet är vardagsmat.

Jag har bara problem med kräk som vill dricka fint vin och bli servad av mig på alla tänkbara sätt och helst inte betala notan. Såna där äckliga människor som går bakom andra som bär deras möbler för att deras skit inte luktar. Jag vill inte ha mer än en dräglig lön och OK arbetsvillkor. Rika knösar som kastar pengar på en har jag inget som helst emot

Klart det finns avundsjuka människor som jämt ska gnälla på allt men samtidigt bygger detta samhälle på ren utsugning av arbetskraften samtidigt som folk skattas sönder och samman trots väldigt blygsamma inkomster. Sen är det svårt att komma någonstans utan kontakter, väldigt många dörrar är stängda för de som inte har rätt bakgrund.

Så man måste se den sidan av saken också tycker jag. Gnällspikar finns men samtidigt är det inte svårt att förstå att vissa blir bittra i dessa tider.

Då hade jag förmodligen reflekterat över om mina kunskaper och förmågor verkligen var just.. kunskaper och förmågor. Det finns hur många kontorstanter som helst i Sverige som sköter Excel-arbete lika effektivt som en nyanställd 20-åring. De har aldrig insett att man behöver vässa sina kunskaper med tiden för att nå högre karriärsmål. Sen undrar självklart tanten varför hon blev varslad eller får samma lön som 20-åringen trots 20 år i branschen.

Min högsta dröm vore att ha utbildat mig till kärnfysiker och sen med leende på läpparna flyttat till Nordkorea eller Iran.
Kim Jong-un och Ahmadinejad jag älskar er! Sopan Löfven skulle fått stå kvar vid svetsen.

Jag håller med dig, folket födda kring de årtal du nämner kan vara riktiga idioter. Att de måste vända på kronorna som de nämner i kommentarsfält är ett riktigt skämt. De bor i ett av de rikaste landet i världen och har mer pengar och mat än större delen av människorna på jorden. Jag tror att detta har blivit bättre med nyare generationer. Som inte köper en triss eller spelar på hästar varje helg. Lägger pengar på aktier/fonder

Kalla det avundsjuka om du vill, för att jag vill bo i en liten stuga med en liten trädgård, så långt borta som möjligt från motorljud. Behålla ditt slot och dina dyra bilar.

Låter som gammal sosse-mentalitet.

Sådär tänkte alla på 1980-talet.


Då tycker jag att du ska flytta till Tiksi, en liten rysk hamnort vid Norra Ishavet.

Långt bort från motorljud, för stan ligger i väglöst land, hundratals mil bort från närmsta riksväg.

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Tiksi

Gillar inte Arktis. Befinner mig i södra delen av Sverige, och har redan nått min nordgräns. Nä, någonstans vid ekvatorn skulle passa, Amazonas regnskogen.

Fan vad långt inlägg du gör, grabben. Det märks att du inte läst Bertrand Russells In Praise of Idleness ( http://www.zpub.com/notes/idle.html )

Och, begrepp som anstränging är ju utifrån dom mått som råder lokalt och inte globalt, och tidsbundet.

Du låter som en ung person och som en moderat. Vilket verkligen inte går att känna beundran över.

Trevlig helg!