Till vilken ålder anser du att man är barn?

Snicksnack, en vuxen man tar ansvar för samhället han lever I. Han axlar oket av okunniga generationer före honom och otacksamma generationer efter honom. Hans kropp är det verktyg och vapen framtiden byggs uppå, han gör avkall på barnsliga drömmar och fantasier om personlig prestige eftersom han vet att han är dödlig, och att alla riken, hur stora de än är, alltid kommer störtas i gruset av en ovärdig avkomma som blott tänker på nöjen. Han härdar ut.

Jag vet inte, men media verkar tycka gränsen går vid 27-åriga afghaner, 21-åriga somalier och 19-åriga svenskar.
Sen beror det på om de är gärningsmän eller offer i sammanhanget. 🤷

Enligt Barnkonventionen är alla under 18 år barn.

Det är ju också efter det en person blir myndig, så det är då man blir vuxen. Mellanled som ungdom har inget med det att göra.

Det ligger mycket i det! Alla som härdar ut, är vuxna. Har man en jävla otur, så blir man tvungen o härda ut, redan som femåring. I det fallet är man vuxen som femåring.

Ett barn tar andra ansvar för, en vuxen tar eget ansvar.

Mm ok.

Vem tar ansvar för barnet? Du säger ju vuxna är upptagna med att ansvara för sig själva.
Barn kan ta ansvar för sig själva till den grad de är kapabla.
Du brände dig själv!

Det beror väl på vad saken gäller?

Vad räknas som liv?

En bakterie på Mars eller ett innehållsrikt roligt liv i en storstad?

Beror på sammanhang. Ska man dra en generell linje så går den vid 18 år.

Ett barn är ett barn tills 6–9 år på ett ungefär, och då måste de vuxna ta allt ansvar. Men sen börjar ungdomen smyga sig på. Och ungdomar gör dumma saker och då måste man avväga.
På min tid var det att skjutsa snygga tjejer runt på min trimmade moppe! 😀

Det är fel att betrakta alla som barn innan de är arton, jag minns själv att jag hade satt mig in i allt politiskt redan som 16-åring men fick inte rösta trots alla argument. Då dog mitt politiska intresse. 🤐

Enligt myndigheter så är man ett barn till man är 31 år.

Man är ett barn till man kan ta hand om sig själv. Sedan beror det ju på om det finns jobb och bostad men finns det så kan man börja med sådant lätt när man är 16. Ungefär då slutar man att vara ett barn. Jag tycker vi håller ungdomar för länge i barndom utan ansvar. Jag flyttade hemifrån vid 17 och visst jag hade lite backup från föräldrar, jag kunde komma dit under skollov om jag ville och sova och äta gratis, kunde låna pengar om jag behövde. Fick småpengar för att fylla ut den snåla ekonomin jag hade vilket inte var nödvändigt men kunde då köpa något onödigt vilket var najs.

När jag var 19 hade jag jobb långt från alla jag kände. Det var rysligt ensamt och ibland grät jag på kvällarna. Jobbet var också intensivt fysiskt och jag tappade i vikt. Men jag klarade det och man ska ju ha lite motstånd ibland med. Var saker som var bra med det jobbet med.

Man måste utsättas för lagom obehag annars växer man aldrig som människa.