Ljuger du eller hittar du på saker medvetet av bekvämlighet när någon frågar dig?

Svarar du ibland exempelvis oärligt på en Ja-Nej-fråga för att du inte vill ha att göra med obekvämligheten att svara sanningsenligt och därmed riskera följdfrågor? Hittar du ibland på saker du gjort för att de ska känna sig nöjda?

Det finns nog tillfällen/situationer där lögner är bättre än sanningar.

De flesta gör det varje dag. Det finns statistik på det, men visst sker det ganska ofta. Vita lögner för att slippa tidskrävande tjat, känner man väl igen att man tar till som förälder eller till och med på jobbet ibland.

McDonald's har stängt idag :-)

Aldrig. Lite självkänsla måste man ha. Annars är man rövslickare som vänder kappan efter vinden.

Social smidighet.

Jag är en late bloomer på den fronten.
Eller rättare sagt jag gillade att provocera som ung.

Numera orkar jag inte ta diskussioner utan sitter tyst och hummar när kollegor frågar och berättar om ditt och datt.

Smart!

Klart man säger saker som att "tyvärr är jag upptagen då, ska hälsa min sjuka moster" eller "det var trevligt det måste vi göra om" eller "vi hörs, ha det bra".

Önskar jag varit smart tidigare.

Men lite av det finns kvar, ibland kan jag säga helt omöjliga saker socialt för att få reaktion.

Men nu läser jag av bättre vad det är för omgivning och anpassar mig.

Jag gjorde det väldigt mycket när jag var yngre pga konflikträdsla. Men jag har försökt sluta med det. Visst man ska inte vara en helt fyrkantig austist som talar sanning i alla lägen, men man ska försöka vara ärlig ibland även om det gör ont för någon.

Nej. Jag ljög mycket när jag var mindre av bekvämlighet, tills en närstående pratade med mig och sa att det är onödigt att ljuga, inte ens en vit lögn är värt det. Så jag ändrade om mitt tankesätt och var ärlig, shit vad man gör saker alla inte håller med en om men om man gjort någon ledsen eller vad som helst så är det bästa att bara vara ärlig. Är det något som inte passar så säg bara förlåt så går det över väldigt snabbt. Man kan inte vinna alla fighter och det är okej. Hellre det... men om vaccinet kommer på tal så beror det på vad jag känner för. Den diskussionen är ju hemsk.

Detta gör alla människor dagligen. Om någon frågar mig "hur är det?" brukar jag oftast svara bra, oavsett om jag mår bra den dagen eller inte. Jag utgår ifrån att den som ställer frågan gör det pga artighet och inte för att han/hon är intresserad av att lyssna på mina problem.

Så kallade "vita lögner" är också vanligt. Om någon skulle fråga mig om vad jag tycker om personens utseende skulle jag inte säga att personen är ful, även om jag hade tyckt det. Återigen går artighet före sanningen i dessa lägen.

Det viktigaste enligt mig är att du inte ljuger för dig själv. Jag personligen har kämpat med psykisk ohälsa hela mitt liv, och att lära känna mig själv har varit lite av en resa. Alla sanningar är inte roliga, men de är nödvändiga för att kunna förbättras.

Frågan -"Ser jag tjock ut i de här jeansen?"- bör enbart besvaras med "Ja" i de fall man redan börjat planera för skilsmässa.

Ja absolut. Dagligen av olika skäl. Lite exempel:

* Om min son frågar om vi har godis kan jag säga nej trots att det finns i något skåp för att slippa tjat.
* Om någon är långdragen i telefon och jag inte orkar prata mer hittar jag på en ursäkt till att lägga på. är det nära och kära kan jag säga som det är men beror på vem som ringer
* Jag kan ge uppmuntrande kommentarer om vad de gör till kollegor/vänner när de har det jobbigt trots att det kanske borde kritiseras men det är fel tillfälle
* Undviker ibland att delta i diskussioner där mina åsikter är för kontroversiella
* Ljuger dagligen på Linkedin genom att gilla poster jag helst vill kräka på men som kan vara gynnsamt ur andra perspektiv att gilla, samma på facebook.