Frågor kring hur folk ljuger.

Arbetsgivare ljuger för sina anställda. Anställda ljuger för sina arbetsgivare.

Par som varit gifta i 20 år bedrar varandra på daglig basis.

Ett obligatoriskt och helt accepterat inslag i dom flestas vänskapsrelationer är påhittade undanflykter och halvsanningar.

Föräldrarna ljuger för sina barn, barnen ljuger för sina föräldrar.

Politikerna ljuger för folket, journalisterna spär på i stället för att ifrågasätta lögnen.

Sanningssägare åker ut med badvattnet, toppkarriären nås i stället ofta genom att hålla fast vid och förstärka lögnen.

Människorna med högst social status och anseende i samhället tycks ljuga mest.

Desto finare umgänge desto mer lögner.

Du kan inte köpa en enda grej eller tjänst utan att behöva vada genom ett träsk av lögner.

Inte en jävel, som man inte haft en lång relation med, litar på och tar in vad man säger utan lägger allt fokus på alternativa scenarier som inte finns.

Gå på en dejt har förvandlats från nyfikenhet på vad den andra tycker och säger till att nästan helt övergå till en gissningslek om vad han/hon menar egentligen.

Man uttrycker sig rakt och uppriktigt när dejten övergått till att bli partner. Partnern går i stället till terapeuten och lägger timmar på att analysera vad man menade "egentligen".

Du kan inte ens gå till läkaren utan att den jäveln är totalt ofokuserad på det man säger pga att hela hans tankeförmåga är upptagen med alternativa teorier som inte är relevanta.

Är detta resultatet av nyliberalism och skenande kapitalism som tränger sig in i minsta vrå av mänskliga relationer eller har det alltid ljugits i den här omfattningen och mer är ett utslag av en Asberger diagnos hos oss som börjar tröttna på ljugandet?


Frågor att diskutera:

Ljugs det mer i dag generellt jämfört med för 20, 30, 40, 50 år sedan?

Vilka effekter får det på samhället och människorna i det?

Vad händer när tilliten människor i mellan på ett större plan försvinner?

Påverkas du personligen av ljugandet, hur tacklar du det?

Eller är det här helt normala inslag i en människas tillvaro som inte alls är något problem för det stora flertalet?

Allt som relaterar till ämnet är fritt för min del att diskutera. Men observera att tråden ligger i psykologiforumet och inte i politik inrikes eller media/journalistik så tonvikten är tänkt att ligga på dom psykologiska aspekterna av hur vi upplever och handskas med lögnen i vår vardag och inte på muslimer eller att politiker har sålt ut Sverige.

Hej,

I sak har ni helt rätt. Tyvärr.
Människor är överlag smuts och skräp och det kanske är på tiden att vi utrotas?
Att ljuga - vilket jag såklart också gjort cirka en miljon gånger - har blivit fullständigt vedertaget och accepterat

Mvh.

Du glömde det viktigaste.
Du ljuger för dig själv.
Det är det enda du kan ändra på.
Sluta ljug för dig själv.

tar du inte givet att folk fabulerar rätt ofta , så lär du bli rätt besviken
därför det är så viktigt att kolla fakta på det människor påstår , löser en hel del

sedan så är det nog rätt olika med vilka som ljuger runt , typ de du känt länge har mindre anledning att trolla , mot de du möter flyktigt i livet som måste bre på för att verka intressanta

människor är fantastiska apor

Jag tror att det ljugs mer idag, att sanningen värderades högre förr. Kristendomen hade ett hårdare grepp om befolkningen och det står i bibeln att man inte ska ljuga. Hederligheten var mer grundmurad.
Effekterna av ett ökat ljugande blir såklart ökad misstänksamhet. Dock tror jag det finns en rätt stor medvetenhet om att lögner och osanningar är vardagsmat så därför drabbar de inte så hårt som de hade gjort om man förutsatte att alla höll sig till sanningen.

Sverige har blivit mer amerikanskt där lögner, plattityder och fake är utgör själva livsstilen, punkt!

Du ljuger också.

Jo, jag vet men jag funderade lite på om inte ljugandet eskalerat lite dom senaste årtiondena. Och den utvecklingen upplever jag inte att jag personligen deltagit i.

Kanske skulle ha varit tydlig med att jag inte syftade på mer eller mindre socialt accepterade mindre "vita" lögner utan att jag mer syftar till om det finns en större förskjutning i hur vi förhåller oss till sanningen på samtliga plan i våra liv.

Ligger nog en del i det, minns hur jag för 10-20år sedan upplevde hur tillgjorda tex en amerikansk tv-show kunde vara. Nu är vi exakt där själva, när man slår på en svensk TV-kanal

Men vad var det som skapade detta?

Det är ju en faktor helt klart.


Jo men det är ju samtidigt ganska ineffektivt och leder inte till så utvecklande möten människor i mellan.

och jag menade rena lögner mitt i vardagen , att ändra lite i en historia för att göra den mer spännande så du som fablare ses som mer intressant

du vet vid fikabordet på jobbet tja grabbar , min sexiga granne strippade för mej i lördags när hon va på sin tomt

när sanningen mer va , hon gick ut till sin tvättlina och hängde tvätt , ock råkade tappa en behå och ett par nytvättade trosor som skulle upp på linan

så den coole ljugaren drar en vals om sina fantasier enbart .